Vänner,
Det var ett tag sedan jag i denna form hörde av mig till er. Mycket vatten har runnit under broarna i politiken sedan dess. Låt mig börja med något i tid näraliggande. Just idag på morgonen hade jag en interpellationsdebatt i riksdagen med justitieminister Beatrice Ask (m) om förslaget att införa omvänd kommunarrest för kvinnofridskränkare.
Bakgrunden är att varje år mördas i genomsnitt 17 kvinnor i Sverige av en man som de har eller har haft en nära relation till. Det är fruktansvärda siffror. Sedan ett antal år tillbaka finns det möjligheter att utfärda besöksförbud för män som har misshandlat kvinnor för att skydda kvinnor från de män som har utsatt dem för våld. Men lagstiftningen fungerar inte.
Förra året rapporterades i hela landet 3754 överträdelser av besöksförbudet; i vårt län handlade det om 106 överträdelser. Gärningsmännen fortsätter att sprida skräck bland sina offer. Det är helt oacceptabelt. Regeringen gör en hel del för att trappa upp kampen mot kvinnovåldet. Dels sker en generell satsning på rättsväsendet, som ger utrymme för aktivare arbete också på detta område; dels har regeringen lagt fram en handlingsplan som rör mäns våld mot kvinnor med 56 konkreta åtgärder. Och 800 miljoner kronor extra har avsatts.
Tandlös lag om besöksförbud
Ändå går det inte att komma ifrån, menar jag, att lagen om besöksförbud är för tandlös och måste skärpas. Folkpartiet har därför föreslagit att det område som de rättsliga myndigheterna ska kunna utfärda besöksförbud för ska utvidgas till att omfatta också en hel kommun - så kallad omvänd kommunarrest. Idag kan besöksförbud utfärdas för exempelvis en viss fastighet, ett kvarter eller ett bostadsområde. Det räcker inte.
Nuvarande regler leder till att många trakasserier och hot kan fortsätta. Kvinnor tvingas göra stora ändringar i sitt vardagsliv, flytta till en annan kommun, kanske till en annan del av landet, rycka upp sina barn ur skolan och från kontakten med sina kamrater. Samtidigt kan gärningsmannen fortsätta som förut. Det är provocerande.
Folkpartiet i Värnamo kommun har under en längre tid med kraft drivit frågan om att öka skyddet för misshandlade kvinnor. De har bland annat föreslagit att Värnamo ska kunna fungera som försökskommun för ett försök med omvänd kommunarrest. För några veckor sedan beslöt jag att väcka en interpellation till justitieministern för att sätta press på regeringen och visa att det finns ett starkt engagemang för en lagändring.
Under dagens debatt förklarade justitieministern visserligen att hon avsåg att avvakta en sittande utredning på området - utredningen ska lämna sitt betänkande i september i år - och därefter också lyssna på remissinstansernas synpunkter. Men jag uppfattade ändå justitieministerns grundhållning som positiv. Och hon uttalade sig också mycket uppskattande över det engagemang och arbete som bedrivs av allianspartierna och folkpartiet i Värnamo kommun. Min uppgift är nu att se till att de positiva signalerna så småningom följs av handling. Jag hyser gott hopp.
Vård i tid istället för kölapp
För någon vecka sedan presenterade folkpartiet en ny rapport som innehöll förslag på hur de alltför långa väntetiderna i vården ska kunna kortas. Folkpartiet vägrar acceptera vårdköerna. Och vårt engagemang i frågan är långvarigt, uthålligt och principfast. Under den förra borgerliga regeringsperioden 1991-1994 infördes en vårdgaranti för ett visst antal diagnoser. Det ledde till att köerna sjönk dramatiskt.
Efter det att socialdemokraterna tog över regeringsmakten 1994 avskaffade de vårdgarantin, vilket fick till följd att vårdköerna på nytt ökade. Stora delar av 1990-talet kännetecknades av en intensiv debatt där socialdemokraterna länge hårdnackat vägrade att införa en vårdgaranti - en rätt till vård i tid istället för kölapp. Till sist tvingades de ge med sig och 2005 infördes en nationell vårdgaranti.
Nu måste vi konstatera att den vårdgarantin har misslyckats. En tredjedel av patienterna tvingas vänta mer än utlovade 90 dagar på en behandling av en specialist. Värst är det i fyra socialdemokratiskt styrda landsting, visade en rapport från Socialstyrelsen nyligen. Rapporten pekade också på att det inte är resursernas storlek som avgör om olika landsting klarar att hålla vårdgarantin eller inte. I mångt och mycket handlar det istället om ledarskap och organisation.
Rapporten fick god uppmärksamhet när den presenterades. Svenska Dagbladet hade exempelvis folkpartiets förslag som huvudnyhet den lördag som förslaget blev offentligt. Jag bifogar rapporten detta nyhetsbrev. Några av förslagen förtjänar särskilt att uppmärksammas. För det första föreslår vi att en "vårdgarantimiljard" inrättas. Pengarna från denna miljard ska ges till landsting i förhållande till hur de klarar att uppfylla vårdgarantin. Duktiga landsting får en ekonomisk bonus.
Förslaget finansieras genom en motsvarande minskning av det generella statsbidraget till landstingen (i vilket ingår särskilda pengar för att klara vårdgarantin). Det skapar både morötter och piska.
För det andra föreslår vi att landsting som inte informerar tillräckligt om vårdgarantin, exempelvis rätten att efter en viss tid få vård i ett annat landsting istället, ska kunna tvingas betala böter i form av vite. Ett antal landsting har tämligen usel information till sina patienter om innebörden av vårdgarantin. Det leder till att patienter tvingas vänta på vård onödigt länge trots att det finns ledig kapacitet på andra håll. För det tredje föreslås att landsting som på ett sent stadium ställer in en planerad operation ska betala ut en ekonomisk kompensation till den enskilde. Detta görs redan i Stockholm och Västra Götaland men bör spridas till fler landsting.
Nya sjukskrivningsregler ger människor nya chanser
Regeringens förslag om förändrade sjukskrivningsregler väcker debatt. Under senare tid har bland annat förslaget om en rehabiliteringskedja med fasta tidsgränser för prövning av arbetsförmågan debatterats. Förslaget har av våra politiska motståndare kallats både hjärtlöst och inhumant. Inget kunde vara mera felaktigt. Det som verkligen vore hjärtlöst skulle vara att låta allt fortsätta som tidigare, när sjukskrivningarna rakade i höjden och människor lämnades åt sitt öde utan möjligheter till rehabilitering och att komma tillbaka till arbetsmarknaden.
Med den nya rehabiliteringskedjan med prövning efter tre, sex och tolv månader skapas ett förutsägbart system för såväl den enskilde som andra offentliga och privata aktörer, såsom Försäkringskassan och arbetsgivarna. Det ställer krav på att snabbt sätta in åtgärder för att människor ska komma tillbaka i arbete. Vi vet att tidiga insatser är helt avgörande. Bara efter tre månaders sjukskrivning sjunker sannolikheten för att en sjukskriven ska komma tillbaka i arbete dramatiskt.
Många sjukfall rullar på utan mål och mening, konstaterade Riksrevisionen i en rapport för en tid sedan. Det är både ett mänskligt och samhällsekonomiskt slöseri av gigantiska mått. Jag vägrar acceptera det.
När nya tidsgränser införs för prövning av arbetsförmågan måste det naturligtvis tillföras resurser som gör att människor får stöd och hjälp att komma tillbaka i jobb. Under de kommande åren tillför regeringen över tre miljarder kronor till en rehabiliteringsgaranti. Det är den största satsning på rehabilitering som har genomförts i vårt land på mycket, mycket länge. Det är en fråga som folkpartiet har slagits för under många år. Jag är mycket glad över att det nu kan förverkligas.
Vi har dessutom medverkat till att nyfriskjobb införs, jobb som ska gå till dem som länge har varit borta från arbetsmarknaden på grund av sjukdom. Människor med sjuk- och aktivitetsersättning kan få jobba utan att förlora sin ersättning. Som socialliberaler har vi, sammanfattningsvis, inget skäl att huka i den bland tuffa debatten. Vi kan räta på ryggarna. Äntligen görs någonting för dem som samhället så länge har lämnat i sticket.
Glädjande besked för Eksjö tingsrätt
Sedan mitt senaste nyhetsbrev har jag fortsatt min "turné" i länet till olika delar av den svenska välfärden - äldreboenden, psykiatri och verksamhet för psykiskt funktionshindrade, exempelvis. Jag är mycket tacksam för alla dessa besök och för de insatser som många av er har gjort för att göra dessa så lärorika och intressanta som möjligt. På måndag gör jag ett nytt sådant nedslag då jag tillsammans med partikamrater i Jönköping besöker psykiatriska kliniken på länssjukhuset Ryhov.
Apropå studiebesök så genomför jag också på måndag tillsammans med min moderata riksdagskollega från Jönköpings län, Helena Bouveng, ett besök på Eksjö tingsrätt. Eksjö tingsrätt var ju en av de tingsrätter som under den socialdemokratiska regeringstiden hotades av nedläggning. Nyligen har regeringen presenterat sina planer för den framtida tingsrättsorganisationen. Det blir ett stopp för den socialdemokratiska nedläggningshysterin. Nu ska tingsrätterna få arbetsro. Det är ett mycket glädjande besked för Eksjö tingsrätt.
Till sist. Runt omkring i vårt län har det under en tid hållits årsmöten i lokal- och kommunföreningar; jag har haft förmånen att få vara med på några av dem. Stämningen är allt som oftast mycket god och positiv till folkpartiets förutsättningar. 5 april träffas vi från olika delar av länet till länsförbundets årsmöte som äger rum i Jönköping. Fredrik Malm, riksdagsledamot (fp) och före detta ordförande för ungdomsförbundet bland annat, talar om en liberal utrikespolitik - ett ämne som Fredrik har stort engagemang i och kunskaper kring. Det blir högintressant. Jag hoppas få se så många av er där!
Trevlig helg!
Med vänlig hälsning