En reformbudget som rustar för framtiden
Vänner,
Finanskrisen - turbulensen på de finansiella marknaderna under den senaste tiden - är frågan på i stort sett allas läppar just nu. I en rad länder har banker och andra finansinstitut drabbats av stora problem, vilket har lett till att regeringar inte bara i USA, där oron startade, utan också i flera europeiska stater tvingats gripa in för att återskapa stabiliteten i det finansiella systemet. Som en integrerad del av den globala ekonomin är naturligtvis inte heller Sverige opåverkat.
Igår beslöt regeringen att höja den statliga insättargarantin från 250 000 kronor till 500 000 kronor. Det är självfallet viktigt att noggrant följa utvecklingen och vara beredd att sätta in ytterligare åtgärder. Ändå synes det som om Sverige är väl rustat för att möta den finansiella oron. Vårt land genomgick den process i början av 1990-talet som bland andra USA nu går igenom. Regler och rutiner har skärpts.
En stark framtidsbudget
Svensk ekonomi är i grunden dessutom mycket stark. Statens finanser går med överskott och staten amorterar på statsskulden; det gör också ekonomin mindre sårbar vid olika former av kriser på de finansiella marknaderna. Den budget som regeringen presenterade för en tid sedan präglas av en ambition att rusta Sverige för framtiden. Den innehöll ett rejält jobbpaket med fortsatta skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare samt en höjd brytpunkt för betalande av statlig inkomstskatt. Därutöver sker sänkningar av arbetsgivaravgifterna och av bolagsskatten, bland annat.
Budgetens framtidspaket innehåller en rekordsatsning på svensk forskning. Dessutom satsas mångmiljardbelopp under de kommande åren på att förbättra den svenska infrastrukturen. Under 2009 och 2010 genomförs en närtidssatsning, där bland annat en angelägen upprustning av en del av riksväg 40 mellan Borås och Jönköping finns med. Regeringen ska också utreda förutsättningarna för höghastighetståg i Sverige. Det innebär en öppning för den så kallade Europabanan från Stockholm via Jönköping och ner till den europeiska kontinenten.
Regeringen gör också rejäla satsningar inom välfärden. Psykiatrin får 2,7 miljarder kronor sett över tre år; det blir bland annat mer pengar till barn- och ungdomspsykiatri, något som är mycket efterlängtat. En miljard kronor årligen satsas på att korta köerna i sjukvården. Det sker genom att ett system med ersättning efter prestation för landstingen införs. Enkelt uttryckt; de landsting och regioner som är duktiga på att korta köer och klara vårdgarantin får pengar, de som inte är det får det inte. Folkpartiet lanserade den här tanken tidigt i våras; det känns trevligt att regeringen så snabbt har anammat idén.
En särskild skattesänkning riktad mot just de sämst ställda pensionärerna genomförs. Det innebär att de som har de allra lägsta pensionerna, garantipension, ofta kvinnor över 75 år, får en skattesänkning med runt 200 kronor per månad nästa år. I debatten har detta ibland kritiserats för att vara otillräckligt. Då är det viktigt att komma ihåg att det som framför allt påverkar pensionernas storlek har med den årliga uppräkningen av pensionerna att göra, inte skattesatsen.
Pensionsuppräkningen beror, i sin tur, i mångt och mycket på hur många som arbetar och hur deras inkomster utvecklas. Under 2005, då socialdemokraterna satt vid makten, höjdes pensionerna med 2000 kronor; under nästa år beräknas pensionerna höjas med tre gånger så mycket, 6000 kronor. Det i sin tur har sin grund i regeringens framgångsrika jobbpolitik.
Den politiska oppositionens problem
Den politiska oppositionen har naturligtvis - det ligger i deras roll - kritiserat den presenterade budgeten. Inte sällan har det skett med argumentet att satsningen på ett visst område är för liten och kommer för sent. En sådan argumentation för flera problem med sig. Ett är att det knappast eldar några massor eller skapar mobilisering mot regeringens politik, ett annat och viktigare är att det skapar förväntningar hos allmänheten som oppositionen inte kan leva upp till.
Det går helt enkelt inte att på varje utgiftsområde kräva större ekonomiska satsningar och samtidigt acceptera stora delar av regeringens inkomstskattepolitik, exempelvis. Den ekonomiska ekvationen går inte ihop. Socialdemokraterna kommer att tvingas att svika ett eller flera av de löften som de nu ställer ut. Kommer de att svika när det gäller infrastrukturen, satsningarna på småföretag, löftena till landets pensionärer, höjningen av nivån i a-kassan eller satsningarna på psykiatrin? Eller kommer de att svika löftet om att inte chockhöja skatterna för vanliga inkomsttagare? Eller kommer de att svika sitt ansvar för landets ekonomi?
Inte minst socialdemokraterna har mycket att bevisa. Dessutom ska de regera tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet. Osämjan internt dem emellan är ordentlig och exponeras allt oftare externt. Vänsterpartiet får inte vara med på viktiga utspel. Och de grälar om grunderna för den ekonomiska politiken (utgiftstak, budgetlag och riksbankens självständighet). Miljöpartiet är i grunden ett jobbfientligt parti. Tänk tanken att dessa tre partier hade suttit vid regeringsmakten nu med den finansiella oro som råder! Vad hade då hänt? Slutsatsen är enkel: socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet är inte redo att regera Sverige.
Idag, tisdag, avslutas den allmänna motionstiden i riksdagen. Jag har lagt en rad motioner som rör ett vitt spektrum av frågor - infrastruktur, forskning, demokratifrågor, skolpolitik med mera, många av dem naturligen med anknytning till vårt län. Ta gärna del av dem, enklast via
www.riksdagen.se. Du kan också kontakta mig per telefon eller e-post så kan jag skicka över det material du önskar.
God stämning på folkpartiets partiråd
Frågan om den svenska försvarsunderrättelsetjänstens framtid i allmänhet och signalspaningen i synnerhet har varit en hett debatterad fråga under en längre tid. För snart två veckor sedan enades de fyra allianspartierna om en uppgörelse som samtliga riksdagsledamöter i alliansen står bakom. Uppgörelsen innebär att Sverige får en modern och effektiv signalspaning med ett starkt integritetsskydd. Folkpartiets partiråd som sammanträdde i helgen (3-4 oktober) ställde sig också enhälligt bakom överenskommelsen.
Därmed har en segdragen fråga fått sin lösning, vilket jag är mycket glad över. Och alliansregeringen har visat sin regeringsduglighet, trots en hel del - det måste erkännas - minst sagt valhänt handlag - längs vägen. Oppositionens reaktion var betecknande. Ingen kritik i sak (oppositionen står tomhänt), istället kritik kring hantering och handläggning. Mest pinsam var Thomas Bodström, den före detta justitieministern (s), som i en kommentar jämförde regeringens arbete med Nordkorea och Zimbabwe. Min reflektion är: vilken tur att svenska folket hade det goda omdömet att rösta borta Bodström från regeringen. Det går inte att ha en justitieminister som inte kan skilja på demokrati och diktatur!
I helgen hade som nämnts folkpartiet partiråd i Stockholm. Jönköpings län representerades förutom av mig och Ann-Cathrine André från partistyrelsen också av Stefan Björk, Frida Gårdmo och Ann-Katrin Strand. Partirådet är ett delvis nytt beslutsorgan inom folkpartiet. Numera har det beslutande befogenheter och är partiets näst högsta beslutande organ, efter landsmötet. Partirådet hade tre program att behandla - om integration, integritet och klimat.
För egen del stod naturligtvis integritetsprogrammet i centrum. Programmet, som hade utarbetats av en programgrupp under min ledning, antogs i princip enhälligt med enbart smärre korrigeringar. Det ger oss en god grund att stå på när vi nu, som jag hoppas, med kraft ska driva integritetsfrågorna framöver. Min, och tror jag de flestas, bild av partirådet var att det präglades av mycket god stämning.
Slutspurt inför det amerikanska presidentvalet
Den amerikanska valkampanjen går nu in i sitt slutskede. Med knappt en månad kvar till valdagen trappas inte minst presidentvalskampanjen upp rejält. Ett tag såg det ut som om den republikanske kandidaten John McCain hade kommit ikapp och förbi sin demokratiske motkandidat Barack Obama. Men nu, inte minst i spåren av finanskrisen, har Obama ryckt till sig en rätt rejäl ledning. Det gäller både nationellt och, vilket är viktigast med tanke på det valsystem som används för att utse president, i ett antal nyckelstater ("swing states") som Ohio och Florida till exempel.
Att det är demokraternas år i år råder det generellt sett ingen tvekan om. Det var länge sedan ett amerikanskt val så tydligt har antagit karaktären av ett förändringsval. Amerikanerna är innerligt trötta på den nuvarande administrationen. President George Bush har rekordlåga förtroendesiffror; de flesta amerikaner tycker att utvecklingen i landet går i fel riktning. Det allra mesta tyder också på att demokraterna kommer att göra väl ifrån sig både i valet till representanthuset och till senaten. Valet kan sluta med att båda kongressens kamrar får en kraftig demokratisk majoritet.
Det innebär inte nödvändigtvis att loppet är kört för John McCain som republikansk presidentkandidat. McCain är beskrivs som en "maverick" - en utmanare som går sina egna vägar; han är känd för sin självständighet och integritet. Han är en pragmatisk och nytänkande republikan och intar en position i mittfältet av amerikansk politik. Han har ofta kommit på kant med den kristna högern inom det egna partiet och med George Bush. Under sin tid som senator har han samarbetat lika mycket med republikaner som demokrater. Och han betraktas som en riktig amerikansk hjälte efter sina insatser i Vietnamkriget.
Till McCains personliga och politiska egenskaper ska också läggas att många amerikaner ogillar att alltför mycket makt samlas på en och samma plats. Att alla tre husen (senaten, representanthuset och Vita huset) ska tillhöra ett och samma parti ter sig främmande för många. Den förväntade demokratiska framryckningen i kongressvalen kan därför, möjligen paradoxalt, tala till McCains fördel i presidentvalet.
Detta till trots kämpar McCain-kampanjen just nu i uppförsbacke. McCain möter också en formidabel motståndare. Barack Obama representerar med sin bakgrund i mångt och mycket den amerikanska drömmen. Och han representerar åtminstone delvis ett nytt demokratiskt parti, ett demokratiskt parti som är annorlunda än det clintonska parti som många amerikaner också är trötta på. Så just nu är det fördel Obama, men osvuret är ändå bäst.
Till sist. Folkpartiets Europaparlamentariker Olle Schmidt är med i ett projekt mot barnsexturism. Gå gärna in på
www.sayno.eu och skriv på namnlistan.
Ha en trevlig vecka!
Med vänlig hälsning