Nyhetsbrev 7 2008

Sverige går mot bistrare ekonomiska tider. Igår höll finansminister Anders Borg
(m) en presskonferens där han redogjorde för regeringens senaste bedömningar
kring det ekonomiska läget. Finanskrisen har lett till att den
konjunkturavmattning som ett antal bedömare har förutspått skulle inträffa
under främst 2009 har fördjupats kraftigt. Det blir fler varsel på
arbetsmarknaden och tillväxtprognoserna skrivs ned. Det finns risk för att
arbetslösheten kan stiga ordentligt under inte minst 2009, kanske också 2010.

Samtidigt måste det understrykas att läget är mycket svårbedömt. Ett antal
ekonomiska analytiker uppmanar regeringen att noggrant följa
händelseutvecklingen för att om så erfordras kunna sätta in ytterligare
åtgärder för att dämpa effekterna av lågkonjunkturen och en försvagning av
arbetsmarknaden.

Det ligger naturligtvis i den politiska oppositionens roll att kritisera regeringen för senfärdighet och bristande handlingskraft. Socialdemokraterna har väckt en motion i riksdagen med förslag till ytterligare åtgärder för att stimulera ekonomin. Men då gäller det att komma ihåg att det inte alls var länge sedan som de ekonomiska hjulen snurrade i rekordfart och många företag rapporterade om arbetskraftsbrist, snarare än varslade människor om uppsägning. Få bedömare förutsåg den situation som det nu ser ut att vi är på väg in i, inte heller oppositionen.

Beredskap för nya åtgärder
Det är också viktigt att poängtera att den budget som under hösten fastställs
av riksdagen och som således inte har trätt i kraft ännu är en av Europas mest
expansiva. Under 2009 stimuleras ekonomin med över 30 miljarder kronor i sänkta
skatter och höjda utgifter. Vilka effekterna blir av denna omfattande stimulans
vet vi förstås inte ännu. Ränteläget är dessutom på väg ner - även om
bostadsräntorna inte sjunker tillräckligt mycket; där har bankerna mer att göra
- vilket i sig stimulerar ekonomin.

Ändå finns det naturligtvis hög beredskap hos regeringspartierna att sätta in
ytterligare åtgärder om händelseutvecklingen så kräver. Det är viktigt att
sådana åtgärder är träffsäkra, effektiva och kan ge snabba resultat. En stor
fördel är det förstås om åtgärderna också är viktiga i ett långsiktigt
perspektiv. För mig ligger det i så fall nära till hands med satsningar på
investeringar och underhåll när det gäller infrastruktur, satsningar på
yrkesutbildning i vid mening och strategiska satsningar på välfärden i kommuner
och landsting.

I tider av ekonomisk oro är det extra betydelsefullt att ledande politiker tar
ansvar och visar ledarskap. Av de opinionsmätningar som har gjorts under senare
tid får regeringen och dess företrädare överlag goda betyg medan oppositionens
företrädare klarar sig avsevärt sämre i allmänhetens ögon. Regeringspartierna
knappar in, socialdemokraterna tappar och förtroendet för Mona Sahlin sjunker.
Ett viktigt skäl till detta är utan tvekan det kaos som råder inom oppositionen
om eventuellt framtida samarbete. För några dagar sedan rapporterades, för
vilken gången i ordningen minns jag inte, att samtal mellan företrädare för de
tre partierna på nytt hade brutit samman. Det är en föreställning inför öppen
ridå med inslag av såväl tragik som komik som vi tvingas bevittna.

Nej till straffskatt på lastbilstrafik
När de tiderna är tuffa är det också av stor betydelse att politiker ger rätt
signaler för att skapa framtidstro och optimism hos medborgarna. Att i det
läget som miljöpartiet, uppbackat av socialdemokraterna och vänsterpartiet,
förespråka att en så kallad kilometerskatt på tung trafik ska införas är
vanvettigt. Kilometerskatten är i praktiken en ren straffskatt på
lastbilstrafik. Om miljöpartiet fick sin vilja igenom skulle det kunna få
mycket allvarliga konsekvenser för den svenska fordonsindustrin som just nu
kämpar för sin överlevnad. Och Volvo i Göteborgsområdet har exempelvis starka
förgreningar i form av underleverantörer i vårt län. Ytterligare bördor på
lastbilsindustrin skulle kunna slå mycket hårt mot jobb och tillväxt i våra
trakter.

Åkerinäringen är en av de branscher som allra först skulle drabbas av om en ny
lastbilsskatt infördes. För någon vecka sedan besökte jag därför Gnosjö Åkeri
och Sävsjö Transport för att lyssna med representanter för de företagen om hur
de ser på situationen och det förslag som har framförts i debatten. I samband
med det presenterade folkpartiet också en rapport om hur en ny lastbilsskatt
skulle påverka ett antal åkeriföretag i Jönköpings län. (Rapporten finns att ta
del av på min hemsida http://www.folkpartiet.se/krantz)

För något av företagen skulle en skatt på 20 kronor per mil, som miljöpartiet har föreslagit, motsvara uppemot 20 procent av företagets omsättning. Det är inte svårt att räkna ut vad det skulle betyda inte bara för åkeriföretaget själv utan också för alla företagets kunder i form av ökade priser och kostnader.

Åkeriföreträdarna var också mycket skeptiska till förslaget. Det är självfallet
så att också åkerinäringen måste ta sin del av ansvaret för att bekämpa
klimatförändringarna. Det bör ske genom ökad satsning på forskning och
utveckling, att det inrättas ett europeiskt utsläppsrättssystem och att det
skapas ekonomiska styrmedel som beskattar utsläpp, inte straffbeskattar en viss
transportform. Det är inte lastbilstrafiken som ska bekämpas, utan utsläppen.

Ansvaret för de glömda barnen
I slutet av våren tillsatte folkpartiets partiledning en socialpolitisk
programgrupp under min ledning med uppgift att ta fram en ny barn- och
äldrepolitik för folkpartiet. (Också Stig-Arne Tengmer ingår i gruppen). Vi ska
lämna vår slutrapport i mars nästa år. Redan under hösten har emellertid
gruppen lämnat en delrapport kring placerade barn. För knappt två veckor sedan
presenterades rapporten i samband med att jag och Rudi Mölling gjorde ett besök
på Ria Center i Jönköping.

Under 2007 var 21 537 barn placerade i samhällets vård; år 2000 var siffran 18
003 - en ökning med nästan 20 procent. I Jönköpings län har antalet placerade
barn också ökat med 24 procent, från 579 barn 2007 till 716 barn 2007. Vilken
framtid väntar då de barn som blir omhändertagna?

Sanningen är att den oftast är mycket dyster. 20 procent av de placerade barnen
hamnar på så kallade HVB-hem (hem för vård eller boende). Enligt en rapport
från Socialstyrelsen uppvisar nio av tio granskade HVB-hem brister. På ett
antal hem har det förekommit sexuella övergrepp, mobbning och våld. Enligt
Socialstyrelsen är det 30 gånger större risk för pojkar som i tonåren placeras
för beteendeproblem att tvingas till sjukhusvård vid 20-24 år på grund av
självmordsförsök, psykisk sjukdom eller missbruk än för pojkar generellt;
risken att vara död vid 25 års ålder är tio gånger större.

Mycket av den sociala barn- och ungdomsvården idag präglas av ren misär. Det
finns naturligtvis HVB-hem som fungerar väl men den generella bilden är tyvärr
väldigt negativ. I rapporten pekar vi på en rad förslag för att höja
kvaliteten. Det handlar bland annat om nationell auktorisation för att få driva
HVB-hem (med krav på viss utbildning både för att driva och jobba på
behandlingshem liksom krav på vilket innehåll vården ska ha).

Dessutom kräver vi att det ska genomföras en nationell satsning på utvärdering
av vilka behandlingsmetoder som fungerar. Idag famlar vi i mångt och mycket i
blindo. Samhället har svikit de mest utsatta barnen. Det är helt oacceptabelt.
Om du vill ta del av rapporten, titta gärna in på min hemsida http://www.folkpartiet.se/krantz.

Jag ber att få önska en fortsatt trevlig vecka!

Med vänlig hälsning

Tobias Krantz
Riksdagsman (fp), Jönköpings län
Tfn. 036-16 42 79 (bostad), 0707-83 14 64 (mobil)
E-post: Tobias.Krantz@riksdagen.se
Hemsida: www.folkpartiet.se/krantz