Imorgon, fredag, avslutas riksdagens "hösttermin". Hösten har varit intensiv;
in i det sista pågår en rad debatter och fattas ett stort antal beslut. De
bistrare ekonomiska tiderna har naturligtvis satt en stark prägel på det
politiska livet under de senaste månaderna. En inte alltför djärv prognos är
att så kommer det att vara också under en inte oansenlig tid framöver.

Att en ekonomisk avmattning har varit på gång har ett antal ekonomiska bedömare
förutsett. Det förhållandet att regeringen redan i början av hösten lade fram
en budget med satsningar på över 30 miljarder kronor gjordes i medvetande om
att tiderna nu skulle bli sämre och att de senaste årens kraftiga högkonjunktur
var över. Det gjorde det möjligt att genomföra ekonomiskpolitiska åtgärder som
stimulerade ekonomin på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.

Insikten fanns; däremot var det ingen, eller i alla fall ytterst få, som
förutsåg den finansiella krisen, som började i USA, eller förstod djupet i den
lågkonjunktur som nu har inträtt. I tider av oro är det viktigt att stå för en
ansvarsfull politik och ett tydligt politiskt ledarskap. Det gör
alliansregeringen. Vid sidan av den "ordinarie" budgeten, som ännu inte har
trätt i kraft (nota bene!), har regeringen lagt fram ett särskilt jobbpaket som
omfattar åtta miljarder kronor och ett särskilt paket som rör fordonsindustrin
som omfattar uppemot 30 miljarder kronor.

Statsfinanser i god ordning

För den regering som har statsfinanserna i ordning finns det möjligheter att
vid en ekonomisk nedgång kraftigt stimulera ekonomin för att motverka stigande
arbetslöshet. Under de senaste åren har regeringen satsat på en politik för
fler människor i arbete, vilket i sin tur har lett till ökade skatteintäkter
och överskott i statens finanser. Nu finns det en möjlighet att använda dessa
resurser. Och regeringen bedriver nu Europas mest expansiva finanspolitik,
precis såsom exempelvis EU-kommissionen föreslår.

Men det är viktigt att de insatser som sätts in är genomtänkta; någon allmän
julklappsutdelning till de särintressen som skriker högst har statshushållet
inte råd med. Det är därför som regeringen satsar på skattesänkningar för låg-
och medelinkomsttagare, satsningar på infrastruktur och forskning, satsningar
på yrkesutbildning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder och en rejäl satsning
på kommuner och landsting. Dessutom införs ROT-avdrag och genomförs de andra
åtgärder som jag har pekat på ovan. Det är rätt åtgärder både på kort och lång
sikt.

Däremot är det mycket viktigt att inte göra så stora utgiftsökningar att
budgetunderskottet skenar med allvarliga långsiktiga konsekvenser; regeringen
har en svår balansgång att gå. När en lågkonjunktur inträder sjunker per
automatik intäkterna snabbt och ökar utgifterna lika fort genom att exempelvis
kostnaderna för arbetslöshetsersättning ökar och inkomsterna från bolagsskatten
minskar drastiskt. Därför måste de aktiva åtgärder som regeringen sätter in
vara mycket genomtänkta och effektiva, så att de ger största möjliga
konjunkturpolitiska effekt per satsad krona.

Socialdemokratisk överbudspolitik

Den politiska oppositionen ägnar sig ogenerat åt en ohämmad överbudspolitik.
Var och en presenterar socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet
långa önskelistor med kraftigt ökade utgifter på i stort sett alla områden. Det
påminner om den politik som socialdemokraterna erbjöd i opposition under åren
1991-1994; när socialdemokraterna sedan tog över makten i september 1994
skiftade emellertid partiet politik över en natt. Då var det åtstramningar och
besparingar som gällde.

Bland förslag som socialdemokraterna för fram finns exempelvis höjda
barnbidrag. Det är säkert en populär tanke hos många. Men vilken effekt på
svensk ekonomi skulle en sådan höjning nu få? Förmodligen mycket liten. Jag såg
att förre LO-ordföranden Stig Malm i en morgonsoffa för en tid sedan
kritiserade den typen av allmänna konjunkturstimulanser med argumentet att en
stor del av dessa pengar kommer att användas till inköp av varor som är
producerade någon annanstans än i Sverige. Istället förespråkade han satsningar
på infrastruktur och byggande, satsningar som snabbt kan ge effekt - i Sverige.
Stig Malm har helt rätt. Och det är precis den politiken som regeringen
bedriver.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet har nu äntligen enats om -
att försöka enas. Men det enda som de hittills är överens om inom den
ekonomiska politiken är att det svenska folket ska utsättas för en massiv
skattechock med höjda skatter på tiotals miljarder kronor. Är det någon som på
allvar tror att sådana åtgärder mitt under brinnande lågkonjunktur kan ge fler
jobb? Insikten om att den politiken kanske inte är så klok har fått flera
företrädare för oppositionen att signaler att den egna skattepolitiken kanske
måste läggas om.

Vänsterpartiets budgetkaos

Längst har vänsterledaren Lars Ohly gått som i en radiointervju i praktiken
underkände partiets hela skattepolitiska alternativ såsom det ser ut i partiets
budgetalternativ från tidigare i höstas. Om Lars Ohly ska tas på orden innebär
det att uppemot 60 miljarder kronor enbart i höjda inkomstskatter försvinner
som finansiering i vänsterpartiets budgetalternativ. Hur blir det då med alla
de satsningar som partiet har utlovat - i sjukvård och äldreomsorg till
exempel? Vad ska partiet spara in på? För det är väl inte så att satsningarna
ska finansieras via en hemlig vänsterpartistisk sedelpress?

Att vänsterpartiets ekonomiska politik är ett moras är tyvärr ingen nyhet. Men
nu kastar kaoset i partiets politik också en lång skugga över
socialdemokraterna och ytterst Mona Sahlins politiska ledarskap. Mona Sahlin
är, som bekant, den förste socialdemokratiske partiledare någonsin som vid, en
eventuell valseger, har lovat att ta in uttalade kommunister i sin regering.
Bäva månde svenska folket!

Resor i välfärdssverige

Under den senaste månaden har jag fortsatt mina besök runt om i
välfärdssverige. För en tid sedan besökte jag Lindgårdens äldreboende i
Jönköping. Det är ett enskilt äldreboende som drivs av en stiftelse bestående
av flertalet kyrkor i Jönköping. En erfarenhet som jag har fått med mig från
olika besök runt om i länet och landet på äldreboenden är just hur viktigt det
är med ledarskap och bra chefer ute i verksamheten. Det är en nyckelfråga för
att skapa en god och trygg äldreomsorg för framtiden.

Jag har också passat på under ett antal veckor att göra reklam för den
delrapport som den socialpolitiska arbetsgruppen presenterade tidigare under
hösten om placerade barn. Jag har varit runt på ett antal platser runt om i
landet och responsen på våra tankar och idéer är mycket god. Det väcker starkt
intresse och engagemang inom folkpartiet och respekt hos många av dem som
jobbar ute på fältet.

Nu blir det förhoppningsvis lite ledigt över helgerna. Sedan hoppas jag att vi
alla är utvilade och fräscha för att bland annat sätta igång med
förberedelserna för valet till Europaparlamentet som går av stapeln i juni
2009.

Ber att få önska er alla en riktigt god jul och gott nytt år!

Med vänlig hälsning

Tobias Krantz
Riksdagsman (fp), Jönköpings län
Tfn. 036-16 42 79 (bostad), 0707-83 14 64 (mobil)
E-post: Tobias.Krantz@riksdagen.se
Hemsida: www.folkpartiet.se/krantz