Tal Landsmötet 2009
Landsmötesvänner,
Jag är född 1971 – alltså i övergången mellan rekordåren på 1950- och 60-talen och det som Per Ahlmark har kallat ”Det galna kvartsseklet”.
Det Per Ahlmark syftade på var den starka marxistiska våg som startade i slutet av 1960-talet och som inte minst kom att påverka högskolan.
På sitt sätt fanns ett samband mellan rekordåren och vänstervågen. Vi hade ju stått utanför kriget och vårt näringsliv kunde skörda stora framgångar på världsmarknaden.
Många tyckte att det inte fanns så stor anledning att bekymra sig om företagsklimatet – det tycktes gå rätt bra ändå. Tillväxten skapade ett ständigt växande skatteunderlag. Utrymmet för reformer tycktes närmast obegränsat.
Tilltron ökade till politikens möjligheter att genom rationell planering och centrala beslut lösa olika problem. Storskalighet och centralstyrning blev receptet för den offentliga sektorn. Inte minst universitet och högskolor kom att drabbas av dessa strömningar.
Spärrar infördes för all högre utbildning. Det fria ämnesvalet avskaffades. Alla skulle styras in på färdigförpackade linjer som dimensionerades efter det beräknade arbetsmarknadsbehovet.
Högskolebyråkratin svällde. Kunskaper fick mindre betydelse vid antagningen till högskolan. Forskarnas inflytande minskade medan den politiska makten över högskolan ökade. Utbildningsfabriken blev det ideologiska idealet.
* * * * *
Det var många på 1970-talet som drömde om ett kommande socialistiskt lyckorike. En av dem var den svenske kommunistledaren C H Hermansson. År 1972 bad redaktionen för årsboken När, Var, Hur partiledarna att försöka beskriva hur Sverige skulle se ut år 2000.
Hermansson yrade i sitt svar runt i den marxistiska nattmössan. Han såg två alternativ för Sverige. Antingen slog vi in på socialismens väg. Då skulle allt vara frid och fröjd. Produktionsmedlen ägdes gemensamt av hela folket. Alla skulle ha ett meningsfullt jobb. Miljöproblemen skulle vara lösta.
Eller så fortsatte Sverige på den kapitalistiska vägen. Förslitningen i arbetslivet hade hårdnat med sjunkande medellivslängd som följd.
Närbutikerna hade försvunnit och ersatts av ett jättevaruhus i varje stadskärna. Särskild oro kände Hermansson för att det då skulle finnas 112 tandkrämer och 148 deodoranter att välja på.
En helt annan bild tecknade Folkpartiledaren Gunnar Helén. Han hoppades bland annat på detta:
· Sverige hade blivit mer och mer integrerat i världen. Bland annat ansåg svenskar det naturligt att arbeta några år utomlands.
· Kretsloppet i naturen respekterades mer än på 1960-talet.
· Ett viktigt verktyg för människor att finna likasinnade och få något gjort tillsammans med dem var datorerna och deras inbördes kommunikationsnät.
Landsmötesvänner,
Gunnar Helén fick faktiskt på det stora hela rätt.
* * * * *
Under 1980-talet inleddes en omsvängning där socialismen tvingades på reträtt och de liberala idéerna fick ett starkare inflytande.
Förändringen har varit särskilt betydande i vår omvärld där kommunismen fallit i land efter land. Där allt fler länder har slagit in på demokratins och marknadsekonomins väg.
Men förändringarna har också varit betydande i Sverige.
På 1970-talet fanns en stark strävan att helt utrota de enskilda alternativen inom välfärdsområdet. Men under senare decennier har antalet friskolor, privata daghem och andra enskilda alternativ växt i omfattning.
På 1970-talet fanns bara två tv-kanaler och tre radioprogram, alla styrda av public servicemonopolet. I dag är utbudet mångdubblat.
Genom globaliseringen har Sverige blivit rikare i många avseenden. Det räcker med att besöka en vanlig livsmedelsaffär för att märka skillnaden i utbud. Rader av livsmedel som man knappt hade hört talas om på 1970-talet, finns i dag i alla större butiker varje dag året runt i hela landet.
Även invandringen har bidragit till den ökade mångfalden. När jag föddes kunde olivolja bara köpas på apoteket – som laxermedel. Det var den italienske invandraren Fernando di Luca som började importera olivolja till livsmedelshandeln 1974.
* * * * *
Den positiva utveckling som Sverige och världen har genomgått under min livstid beror i många fall på de insatser som har gjorts inom den högre utbildningen och forskningen.
Ett sådant område är informationsrevolutionen eller den elektroniska revolutionen. Många brukar sätta startdatumet för den utvecklingen just till 1971. Och då syftar de alltså inte på att jag föddes det året utan på tre andra händelser: Mikroprocessorn uppfanns detta år. Den första miniräknaren lanserades och det första e-postmeddelandet skickades.
Den elektroniska revolutionen har påverkat de flesta mänskliga aktiviteter. Ur svenskt perspektiv finns det särskild anledning att framhålla utvecklingen inom telefonin. Här har svenska civilingenjörer gjort internationellt banbrytande insatser framförallt inom Ericsson och Televerket/Telia. Detta visar värdet på en teknisk utbildning av hög kvalitet.
En tredje lärdom från det svenska teknikundret är betydelsen av liberaliseringar. Sverige fick tidigt en mycket liberal telelagstiftning, vilket gav utrymme för den dynamiske entreprenören Jan Stenbeck.
* * * * *
Ett annat område där högre utbildning och forskning haft en stor betydelse är för den hälsorevolution som vi har genomgått sedan 1970-talet.
C H Hermansson förutspådde att medellivslängden skulle sjunka i den kapitalistiska världen medan invånarna i de socialistiska staterna skulle bli allt friskare. I själva verket blev det tvärt om. Ju mer ett land drabbades av socialismen, desto värre blev hälsoproblemen.
Däremot har hälsotillståndet blivit allt bättre i Sverige. Vi lever längre och är allt friskare. När jag föddes fanns drygt 100 svenskar som var över 100 år. I dag är antalet omkring 1 500. Kvinnor lever i genomsnitt fem år längre än i mitten på 1970-talet. Männen lever sju år längre. Spädbarnsdödligheten har reducerats till en tredjedel.
Svenska företag inom läkemedel och medicinteknik har flyttat fram sina positioner. 1967 fick forskningschefen Ove Fernö på Leo i uppdrag att fundera på hur man skulle kunna hjälpa rökarna bland ubåtsbesättningarna när de var till sjöss och inte fick röka. Ur detta uppdrag föddes rökavvänjningsprodukten Nicorette 1978. Det blev ett av världens största receptfria läkemedel.
*****
Också inom humaniora och samhällsvetenskap har vetenskapen gjort viktiga framsteg under min livstid. 1993 publicerade statsvetaren Robert Putnam Making Democracy Work. I det som har kommit att bli en modern klassiker visade Putnam vilken betydelse det civila samhället – föreningar, kyrkokörer och andra frivilliga sammanslutningar – har både för en väl fungerande demokrati och för ekonomisk tillväxt och utveckling.
I år tilldelas Ellinor Ostrom, amerikansk professor i statsvetenskap, Nobelpriset i ekonomi. För snart 20 år sedan kom hennes banbrytande verk Governing the Commons. I sin forskning analyserar Ostrom hur gemensamma resurser ska förvaltas för att vara långsiktigt hållbara. Hennes resultat och slutsatser om bland annat tydliga regler för ansvar och konfliktlösningsmekanismer är högaktuella inte minst i dagens miljö- och klimatdebatt.
*****
Landsmötesvänner,
Vi lever i en ny tid – i globaliseringens tidevarv. Sverige och Europa utmanas på den globala ekonomiska scenen av en rad nya aktörer. Och kraften i förändringen är mycket stark. Om de nuvarande trenderna står sig kommer den värld vi ser om 20, 25, 30 år att se dramatiskt annorlunda ut än den som många av oss är vana vid. Låt mig ge några exempel.
Fram till 2025 beräknas världens befolkning öka med 20 procent – 97 procent av den befolkningsökningen förväntas äga rum i Asien. 60 procent av världens befolkning kommer att bo i Asien, knappt sju procent i Europa.
En global medelklass, som omfattar en miljard människor, växer fram. 90 procent av den medelklassen bor i det som vi i västvärlden har vant oss vid att beteckna som utvecklingsländer.
USA och Europa riskerar att tappa sitt ledarskap inom forskning och utveckling. Indien och Kina står idag för tio procent av den samlade forskningen och utvecklingen i världen; om 20-25 år kommer det att vara 20 procent.
Att allt fler länder tar plats i den globala ekonomin är naturligtvis positivt. Fattigdomen trängs tillbaka och fler människor runt om i världen får njuta av välståndets frukter. Men samtidigt innebär den framtid som avtecknar sig en utmaning för oss européer och svenskar. Hur ska vi möta den tuffare konkurrensen? En sak är säker: vi kan inte leva på gamla lagrar. Framtiden kräver förändring och förnyelse.
Jag är övertygad om att utbildning och forskning är avgörande för att vi ska kunna se framtiden an med tillförsikt. Dagens forskning är morgondagens välfärd. Vi behöver en svensk högskola i världsklass. Under liberalt ledarskap genomför regeringen nu en rad reformer av den högre utbildningen och forskningen i Sverige.
För det första. Vi genomför en historiskt stor forskningssatsning. Under en fyraårsperiod ökar vi successivt anslagen till svensk forskning med fem miljarder kronor – en ökning av anslagen med 20-25 procent. Tillsammans med de privata investeringar som görs är vårt land ett av de mest framstående länderna i världen när det gäller forskningssatsningar.
För det andra. Vi bygger ut den högre utbildningen för att i tider av ekonomisk kris investera i kunskap. Under ett par år utökas antalet platser i högskolan med drygt 10 000. Det ger inte minst unga människor chansen att rusta sin kompetens och stå redo när arbetsmarknaden på nytt vänder uppåt. Till skillnad från socialdemokraterna bygger vi ut högskolan enbart i en takt som tillåter att vi kan klara kvaliteten. Akademisk utbildning måste vara akademisk inte bara till namnet utan också till innehållet.
För det tredje. Vi genomför en efterlängtad studiemedelsreform. Studiemedlen höjs med 430 kronor per månad från årsskiftet. Det så kallade fribeloppet höjs kraftigt. Det ska löna sig också för studenter att arbeta. Det är intresse och fallenhet som ska avgöra om människor väljer akademiska studier, inte tjockleken på den egna eller föräldrarnas plånbok. Det blir särskilt viktigt i en tid av hårdnande internationell konkurrens.
För det fjärde. Vi vidgar den akademiska friheten. Vetenskapliga upptäckter kan inte beordras fram av politiker. Därför utses de högre lärosätenas styrelser numera av universiteten och högskolorna själva, forskarinflytandet i Vetenskapsrådet stärks, de fria forskningsstiftelserna återupprättas, den fria grundforskningen ges rejält utökade ekonomiska resurser och kårobligatoriet avskaffas. Det är ett radikalt principiellt skifte i svensk högskolepolitik. Carl Thams ande svävar inte längre över den svenska akademin.
För det femte. Vi stärker samverkan mellan akademi och näringsliv. En ny mirakelmedicin ska naturligtvis inte bli liggande i en skrivbordslåda på ett universitet; den ska komma till användning.
Därför genomför vi en rad åtgärder för att stärka innovationskraften i svensk utbildning och forskning. Under vårt ordförandeskap i EU har vi lanserat begreppet kunskapstriangeln – kopplingen mellan utbildning, forskning och innovation – i syfte att kraftsamla för ökad konkurrenskraft. I Sverige öppnar vi innovationskontor vid flera universitet. Och genom systemet för fördelning av forskningsresurser uppmuntrar vi till ökat samarbete genom att också de offentliga resurserna för lärosätena i viss mån blir beroende av hur mycket externa anslag som de lyckas dra till sig.
*****
Landsmötesvänner,
Det nya globala landskapet innehåller hinder men mest av allt möjligheter för dem som har viljan att ta sig an dem. Kunskap och entreprenörskap har en gång gjort Sverige till en av världens mest framstående tillväxt- och välfärdsnationer. Så mitt svar på frågan om Sverige kan möta den nya utmaningen är: Vi vill. Vi kan. Vi ska.
Kunskap är bron till framtiden. Låt oss bygga den tillsammans.