Mina damer och herrar,
Låt mig först få rikta ett stort tack för att jag inte bara får delta i utan också förrätta invigningen av det nya campus vid Blekinge tekniska högskola. Det är en stor glädje att i egenskap av högskole- och forskningsminister få vara med när den svenska akademin bokstavligen bryter ny mark.
På många sätt sammanfattar Blekinge tekniska högskola den politik som regeringen fört de senaste fyra åren. Eller i alla fall de ideal, som ska genomsyra den. Blekinge gör kanske mer än något annat lärosäte det som jag tror är framtiden för många svenska högskolor. Ni satsar på att profilera er – att bli riktigt bra på ett fåtal områden. Och ni satsar högt: att öppet gå ut med ambitionen att bli en globalt attraktiv kunskapscommunity inom tillämpad IT och innovation för hållbar tillväxt. Det kan säkert provocera en och annan surmule. Men jag tror att det är helt rätt. Man måste sikta högt om man ska nå högt.
Just den här typen av strategisk specialisering är viktig inte minst när man ska konkurrera om studenter med våra äldre ”universaluniversitet”. En yngre högskola kan vara nog så konkurrenskraftig om man fokuserar på det man kan – särskilt om man valt en egen väg.
Att man inte slentrianmässigt väljer en dussinlösning syns ju också på de nya byggnader som vi är här för att inviga. Blekinge tekniska högskola skäms inte för sig - och varför skulle man göra det? Från starten har detta varit ett lärosäte som tagit för sig, varit visionärt, legat i framkant, utmanat.
Att ni har profilerat er mot informationsteknologi är kanske heller ingen slump.
Få verktyg har en sådan revolutionerande, ibland rent subversiv, kraft att riva hinder och omstöpa hela samhällen. Fråga regimerna i Peking, eller Havanna- som trots sin radikala retorik väl torde tillhöra de mer förändringsobenägna - vad de tycker om de möjligheter till individuella uttryck och kritik som den nya tekniken ger tillgång till.
För oss andra, som gillar spänningen i valrörelser och har respekt för väljarnas dom, är inställningen en annan. Informationsteknologin har skapat tusentals arbetstillfällen och står idag står för en ansenlig del av vår utrikeshandel. För mig som varit med om ett antal valrörelser är det också tydligt hur snabbt verktygen att nå ut har förfinats och förbättrats på senare år. Via Facebook och min blogg kan jag tala om för mängder med människor att jag är här just nu för att fira högskolans fantastiskt fina nya campus. Det hade jag inte kunnat 1998.
Blekinges satsning på tillämpad IT var kontroversiell när den inleddes. Men idag ser vi resultaten. Att tala om revolution är kanske att ta i, men det är uppenbart att högskolans satsningar har förändrat Blekinges förutsättningar i grunden, både vad gäller företagarkultur och utbildningsstruktur. Tydligare blir det inte, hur ett lärosäte kan vara en motor och drivkraft för regional utveckling.
Men högskolans ambitioner slutar nu som sagt inte vid regiongränsen. Här söker man göra globala avtryck. Det ska bli mycket spännande att se vad ansträngningarna att hjälpa näringslivet att bli en part i omställningen mot ett hållbart samhälle kan komma att leda till. Nog känns även detta område ganska typiskt för detta lärosäte, i föreningen mellan det pragmatiska och det principiella.
Som liberal teknikoptimist är jag personligen övertygad om att klimatfrågan, den kanske mest akuta för människan att lösa, bara kan hanteras genom ett konstruktivt samarbete mellan värdeskapande näringsliv och avancerad vetenskap. Världen är på väg in i en tredje industriell revolution och det är hög tid att positionera sig inför detta skifte. Man behöver inte vara synsk för att inse att investerare i allt högre utsträckning börjar se fossilintensitet som en stor risk och att kostnaderna för miljöskadlig verksamhet kommer att öka dramatiskt.
Vi kan med andra ord inte backa in i framtiden genom att sluta handla med varandra, eller genom att hålla oss med tankeförbudslagar. Hur ska man kunna lösa angelägna problem, om man inte får undersöka dem? Något mera miljöskadligt än förbud mot forskning kan jag faktiskt inte tänka mig. Det signalerar en uppgivenhet som är väldigt provocerande.
***
Jag är överhuvudtaget hjärtligt trött på Jante! Dels därför att han är en allmänt trist typ. Men också därför att han är direkt skadlig för Sverige som forskningsnation. Under arbetet med forskningsberedningen hade vi en intressant diskussion om val av frågeställningar i svensk forskning, som jag tror har en större bäring på hela vårt forskningssystem. I USA jobbar man mycket med att hitta oväntade vinklar – att försöka hitta svar på frågor som ingen tidigare kommit på att ställa. I Sverige är vi väl generellt lite försiktigare och mera konsensusbenägna än man är i Amerika, och det har förstås också sina poänger. Men det leder samtidigt till begränsningar.
Svensk forskning vilar idag på en bred, kompetent bas, men har i dagsläget färre toppar än önskvärt. Därför gillar jag nybyggarandan här, och fokuseringen. Just den här sortens kanske lite mer riskbenägna miljöer har förutsättningar att nå det banbrytande, att svinga sig över det mediokra. Visserligen är riskerna för misslyckanden också större. Men, no guts, no glory. Om man aldrig försöker kommer man heller aldrig att lyckas.
Risken för misslyckanden minskar också betydligt av att de beslut som fattas här, fattas på allvar. Genom att man har valt väg på egen hand finns ett genuint engagemang, från flera parter, som jag tror är sällsynt när påbuden ovanifrån trillar ner. Att engagemanget är stort för högskolan märks på den breda uppslutningen här idag. Men också på att allt fler väljer just Blekinge som sitt lärosäte. Med risk för att bli lite sentimental tror jag att det är värt att reflektera över vilket förtroende det innebär. Studenterna lägger, på sätt och vis, en stor del av sina förhoppningar om framtiden i era händer.
En inte allt för vågad gissning är att det åtminstone delvis beror på att de vet att deras chanser att få bra jobb är stora efter en avklarad utbildning. Och det beror förstås på att högskolan har givit utbildningarna en profil som efterfrågas av näringslivet. Jag har förstått att det finns examensarbeten härifrån som lett till världsomfattande tekniska lösningar på Ericsson. För någon som doktorerade på regiondebatten ter sig denna anställningsbarhet förbluffande – men också betryggande, med tanke på den enorma globala utveckling vi står inför.
Därför vill jag fortsätta på den inslagna vägen och faktiskt minska min egen makt ännu mer. För när jag som representant för regeringen och staten tar ett steg tillbaka lämnas utrymme för andra lokala aktörer att komma in. När ni väljer er egen styrelse här i Blekinge tar ni ju även in personer som har anknytning till och kännedom om regionens behov– på bekostnad av färre politiska ombud från regeringens sida. Genom regeringens konstruktion har ni förvisso möjlighet att ta in kompetenta politiker, om ni så skulle önska. Men av någon anledning – fråga mig inte varför – tycks det som att utbudet av sådana har minskat drastiskt efter det att regeringen gav högskolestyrelserna möjligheten att välja sammansättning efter eget huvud.
Och det är helt OK! För genom att ta in fler perspektiv utanför de traditionellt akademiska öppnas dörren för nya samarbeten och kunskapsdimensioner. Det är bra för forskningen. Det är bra för utbildningen. Och det är bra för studenterna.
Men framförallt är samverkan bra, därför att det visar vägen till det nya kunskapssamhälle som vi måste nå, om vi ska hänga med i den rasande tekniska, ekonomiska och demografiska utveckling som pågår. Om vi inte kan konkurrera med lön, måste vi konkurrera med kunskap. Och då måste vi komma förbi det stuprörstänkande som allt för ofta präglar debatten om högskolans roll i samhället.
För det gamla akademiska elfenbenstornet håller sig inte upprätt i all evighet. Många av de första universiteten i Europa var en slags förlängning av klostersamhället under medeltiden. Flera av världens idag högst rankade universitet, som Cambridge eller Oxford, grundades delvis som teologiska fakulteter. Men är deras moderna storhet ett resultat av eremitlikt ensamstudium bakom klosterväggarna? Eller kommer sig deras exceptionella framgång av att de tillämpade fri arbetskraftsinvandring för begåvningar när alla andra bands av jord och börd, av att de delade information och diskuterade den, att de tog in intryck från världen utanför? Jag är tämligen säker på att sanningen ligger i det senare alternativet. Och därför tror jag också att det är en sådan väg vi måste vandra.
Sett ur det perspektivet är det som sker runtomkring oss egentligen ganska bekant. Än idag är det rivna gränser, för människor, kunskap och kapital som är anledningen till att tidigare fattiga länder nu kastar av sig fattigdomens ok.
Det är precis som Edward Burke sade en gång, för länge sedan: ”utbildning är en nations billigaste försvar”. Det är det allt fler inser världen över. Det är den nya medelklassen, på ungefär en miljard människor, som har råd och intresse att skicka sina barn över hela jordklotet för att ge dem en god framtid. Men det är samma insikt som vi har att förvalta, när vår tidigare överlägsna tekniska position inte längre kan tas för given.
***
Blekinge har under många års tid tagit ett stort ansvar för att erbjuda utvecklingsländernas unga en plats vid den tekniska högskolan, och jag tror att kombinationen av utbildningar inriktade på kommersiellt intressant informationsteknologi och hållbara lösningar kommer att fortsätta locka hit internationell talang. Får jag som jag vill, kommer de stipendier som redan är beslutade att kompletteras med arbetskraftstipendier som borde vara särskilt intressanta för de redan upparbetade näringslivskontakter som finns här.
För det gäller också att se till utvecklingen på lång sikt. Vilket Sverige vill vi ha om tio år?
Min vision är ett land som står öppet för internationell talang, för nya idéer, som bedriver världsledande forskning – som vågar tro på framtiden. Vi kan sluta oss samman och sluta växa. Eller lyfta blicken och nå nya höjder.
Ett lands förmåga att attrahera internationell talang en viktig motor för ekonomisk tillväxt. Klarar man det kommer också företagsetableringar, forsknings- och utvecklingskontor och andra kunskapsintensiva verksamheter som skapar spets i ekonomin och bidrar till välfärden.
Det innebär att vi måste börja tänka strategiskt. Lyckas vi, kan Sverige i framtiden bli ett spjutspetsland för forskning. Väljer vi rätt, kommer vi kunna tävla med de mest framgångsrika kunskapsnationerna om internationella studenter. Hittills står vi oss väl när Sverige som talangmagnet mäts. Men fler strategiska satsningar på spetsutbildningar och en tydligare profilering behövs.
Denna bild ger skäl att fortsätta reformerna av det svenska utbildningsväsendet. De massiva forskningssatsningar som inleddes under mandatperioden måste förvaltas. Likaså krävs ett resurslyft för högskolan och grundutbildningen, både för att öka kvalitén på undervisningen och för att ge universitetslärarna tid till forskning. Fler svenska studenter måste läsa ett år utomlands och fler möjligheter för utländska forskare att verka vid våra lärosäten komma till.
Sveriges plats i det globala samhället är inte längre en akademisk fråga, men det globala samhället ställer allt högre krav på akademin. Talang har aldrig varit mer lättrörlig, konkurrensen aldrig så hård. Kunskap idag känner inga gränser.
***
Vi är här idag för att fira den största satsningen i Blekinge tekniska högskolas historia. Detta symboliserar den dynamiska positiva anda som råder här.
Härmed förklarar jag ert nya campus invigt.