Det talade ordet gäller.

Anförande av Jan Björklund vid Folkpartiets liberala riksmöte
i Göteborg den 19 mars 2011

Allt började med en frukthandlare.

 

26-årige Mohamed Bouazizi sålde frukt och grönsaker på torget för att överleva dagen. När den korrumperade polisen i Tunisien, efter flera års trakasserier, tog hans vagn ifrån honom, hällde han i ren desperation en dunk bensin över sig och tände på. Hans död utlöste ett ursinne hos många unga tunisier och det var början på den våg av frihet vi nu ser.

 

Kraften i protesterna har redan fått två av arabvärldens diktatorer på fall, Ben Ali i Tunisien och Hosni Mubarak i Egypten. Egypten är arabvärldens i särklass största land med mer än 80 miljoner invånare. Om detta land skulle lyckas transformeras till en liberal demokrati kommer det att få mycket stor betydelse som inspiration i hela mellanöstern.

 

Khadaffi har under årtionden varit en av världens mest brutala diktatorer. Han har stött internationell terrorism och anses huvudansvarig för Lockerbie-katastrofen. För ett par veckor sedan trodde många att demonstranterna skulle tvinga bort även honom. Men hans brutalitet visades tydligt av han lät sin krigsmakt slakta de egna medborgarna.

 

Nu har Förenta Nationerna visat sig från sin bästa sida. Även om det har tagit lång tid, vi hoppas inte alltför lång, så har nu säkerhetsrådet godkänt internationella militära insatser för att skydda civilbefolkningen i Libyen. Nu är det inte längre oppositionen i Libyen mot regimen. Nu är det världssamfundet mot Khadaffi. Ingen ska luras av Khadaffi försonliga ton sista dygnet; han är nu pressad. Men om Khadaffi inte stoppas så kommer med största sannolikt ett blodbad att utbryta.

 

Ordet liberalism betyder frihet. Det finns inget enskilt viktigare mål för liberalismen än att människor ska få leva i frihet och demokrati.

 

Upproren i Nordafrika kan vara början på arabvärldens 1989. Ni som minns, ni vet hur frihetens löpeld befriade land efter land i Östeuropa på några veckor.

 

Men upproren i Nordafrika fäster också ljus på västvärldens agerande. Hur ofta västvärlden sett mellan fingrarna om brott mot mänskliga rättigheter i arabvärlden. När miljoner människor nu kräver att bli kvitt de diktatorer som hållit dem i bojor har EU-länderna reagerat med senfärdighet och ovilja att tydligt ta avstånd från gamla allierade. Det är genant för EU att Arabförbundet, som består av flera diktaturer, lyckades samla sig till ett beslut att förorda en flygförbudszon över Libyen, medan EU misslyckades.

 

Detta manar till eftertanke. Europeisk och svensk utrikespolitik borde utvecklas i riktning mot att vara mer liberal, mer värdebaserad. Europa och Sverige måste gå före och visa omvärlden att vi driver en utrikespolitik där värderingar om respekt för mänskliga rättigheter och demokrati alltid sätts i främsta rummet.

 

Låt mig lyfta fram några exempel där demokrati och mänskliga rättigheter bör få en starkare ställning i Sveriges och EU:s utrikespolitik:

 

För det första; en ny diplomati.

 

Revolterna i Nordafrika kom som en överraskning för många i Europa. Orsaken är att EU främst kommunicerat med statsledningar i dessa länder. När informationsmonopolen brutits upp och folk vågar protestera så eroderar snabbt stödet för korrumperade makthavare. Eliternas tid är förbi och våra framtida relationer med EU:s grannskap måste ha ett mycket större djup med kanaler rätt in i civilsamhället. När grannskapspolitiken i EU nu ska förnyas måste mänskliga rättigheter och demokrati få en mycket större tyngd.

 

För det andra; en ny biståndspolitik

 

Den tid är förbi när rena diktaturer fick svenskt bistånd. När Palme gav svenskt bistånd till Fidel Castro. Men Sverige gör numera vissa biståndsinsatser till demokratiska krafter i diktaturer, detta kallas demokratibistånd och har i hög utsträckning tillkommit på Folkpartiets initiativ.

 

Inom ramen för det svenska biståndet bör det svenska demokratibiståndet tredubblas till en miljard kronor varje år. Stödet ska gå till oppositionsgrupper, demokratiska oppositionspartier och för att stödja oppositionens verksamhet till exempel att kunna mötas och kommunicera genom nya medier.

 

För det tredje; ei behöver skärpa kraven för svensk vapenexport.

 

Jag är inte emot att Sverige exporterar försvarsmateriel till andra länder. Precis som vårt eget land, har andra länder rätt att försvara sig.

 

Men vi måste bli mer noggranna till vem vi säljer försvarsmateriel. Att Sverige under 2000-talet har sålt kvalificerade vapen till Bahrain och Saudiarabien är pinsamt. Att vi har sålt krigsmateriel till Pakistan och till Förenade arabemiraten är inte heller rimligt.

 

Lagstiftningen kring försvarsmaterielexport måste skärpas. Demokratier ska få köpa, och länder som vill vara demokratier. Men inte diktaturer. Svensk försvarsmateriel ska få användas för att försvara frihet och demokrati, men inte till att hota frihet och demokrati.

 

Tillstånd för vapenexport i det enskilda fallet beviljas av en statlig inspektion. Detta är inte regeringsbeslut. Men inspektionen följer naturligtvis svensk lag. Lagens grundprinciper har varit oförändrad i årtionden, under olika regeringar. Men det är alltså vår uppfattning att den nu bör skärpas för framtiden.

 

Däremot vill jag understryka att total isolering av diktaturer som regel är fel metod. Frihandel, ekonomiskt utbyte, turistutbyte och kulturellt utbyte är som regel befrämjande för en demokratisk utveckling. Att medborgarna i diktaturer möter utlänningar kan skapa inspiration och hopp. Unga generationens kontakter över nationsgränser i nya medier är i själva verket ett stort hot mot totalitära regimer. Och visst måste vi ha politiska samtal med företrädare för diktaturer i olika avseenden, både i FN och andra organ och bilateralt. Men då ska vi också alltid föra fram våra synpunkter på demokrati och frihet.

 

De folkliga protester vi nu ser i arabvärlden för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter visar att utvecklingen är på väg åt rätt håll. Människors drivkrafter för demokrati, yttrandefrihet och utveckling finns över hela världen. I alla människor. Fler diktatorer kommer att bli varse denna drivkraft.

 

Liberaler,

De första månaderna detta år har två diktaturer i världen redan fallit. Ytterligare en är på väg. Vi går mot en friare värld. Det är det liberalism ytterst går ut på.

 

 

                                            -                     ¤                    -

 

 

Vårt medkännande går nu till befolkningen i Japan.

 

Det är nästan inte möjligt att ta till sig omfattningen av den katastrof som har drabbat landet. Jordbävningen och den efterföljande tsunamin som slagit in över landets kust har inneburit att sannolikt mer än tiotusen människor omkommit. Hundratusentals har blivit hemlösa. Örikets utsatthet förmedlas till oss via bilder på sorgsna människor och hus slagna i spillror.

I det akuta läge som Japan befinner sig i ska vi bistå med den hjälp som behövs.

 

Ovanpå naturkatastroferna kommer ett omfattande kärnkraftshaveri. Japanska räddningsarbetare arbetar frenetiskt med att minimera utsläppet. Vi vet ännu inte om vi har sett det värsta, eller om det kommer att bli ännu värre.

 

Det är självklart att vi alla, med stor ödmjukhet, måste ta till oss slutsatserna av de analyser och studier som kommer att komma. Den svenska strålskyddsmyndigheten har redan fått i uppdrag att nu samla all information och alla slutsatser som går att dra av händelseutvecklingen, för att ytterligare höja svensk kärnsäkerhet. De svåraste frågorna måste ställas och ges trovärdiga svar.

 

Några debattörer kräver nu omedelbar omprövning av svensk energipolitik. Men beslut med stor långsiktig inverkan kan inte fattas utan omfattande överväganden och noggrann prövning. Självfallet ska vi ha en energipolitisk diskussion i Sverige. Vi har den faktiskt hela tiden. Det är lätt att inse att den diskussionen kommer att tillta. Men den måste grundas på fakta, som ännu inte föreligger.

 

I debatten hänvisas nu till Tyskland som ganska hastigt bestämt sig för att stänga av några av sina äldre reaktorer i förtid. Men när man studerar den tyska energipolitiken så framträder hela målkonflikten tydligt. Trots att Tyskland är det land som kanske satsat allra mest på vindkraftssubventioner så räcker inte det förnybara på långa vägar. Nya kolgruvor öppnas nu i Tyskland och på Östersjöns botten, i den svenska zonen, dras nu en rysk gasledning som ska försörja Tyskland med rysk gas. Sanningen är att tysk kärnkraft kommer att ersättas med kol och gas.

 

Vi måste naturligtvis ha en lyssnande attityd. Jag är beredd att lyssna på alla åsikter, även de som vill göra en radikal omprövning av svensk energipolitik. Men när vi ska väga ihop olika åsikter så måste ändå helheten gå ihop. Det är svårt att diskutera en energikälla i taget och säga ja eller nej till just bara den, för risken är att man till slut har sagt nej till alla energislag.

 

En ansvarsfull energipolitik kräver att vi nu lyssnar in alla erfarenheter som går att göra, och att vi därefter tänker igenom vilka slutsatser som ska dras. Ett sådant arbete måste ske seriöst, långsiktigt och ansvarsfullt. Inte förhastat, utan med eftertanke.

 

 

                                            -                     ¤                    -

 

Jämfört med de händelser som nu dominerar världsnyheterna; tragedin i Japan, krig i Libyen och frihetsströmmar i stora delar av Arabvärlden, så känns det nästan futtigt att i ett tal i denna församling ägna sig åt svensk inrikespolitik. Jag tänkte ändå våga mig på att ange några av de utmaningar som vi själva står inför i vårt land.

 

 

                                            -                     ¤                    -

 

 

”Jag är svag och liten, bryr ni er? Nej! Det spelar ingen roll vad jag gör, för ni

skiter i mig. Många kvällar blir till sena nätter i ensamhet. Vad fan jag gör här

på jorden är något jag inte längre vet.

Jag skrek efter er hjälp, men ni vände och gick. När jag behövde er som

mest var det i stället svek jag fick.”

 

Orden är tagna ur en dikt skriven av Minna. Minna är omhändertagen efter ett beslut av socialnämnden och hon bor nu inte hos sina föräldrar. Minna finns i verkligheten men namnet är fingerat.

 

Över 17 000 barn är omhändertagna i Sverige – under längre eller kortare tid. Samhället tar på sig föräldraskapet för att ge dem en ny chans. Ungefär 5000 av dessa barn bor på så kallade HVB-hem, institutioner för omhändertagna barn.

 

Men vad är då resultatet av alla dessa omhändertaganden? 17000 barn.

 

Socialstyrelsen har tittat på vad som hänt med de barn som omhändertogs i tonåren. Det visade sig att nästan hälften av pojkarna har fått fängelse eller rättspsykiatrisk vård, innan de fyllt 25 år. Nästan var tredje har fått sjukhusvård före 25 års ålder för självmordsförsök, psykisk sjukdom eller missbruk. Mer än fem procent har avlidit.

 

Jag är helt medveten om att problembilden ofta är komplex. Barnen omhändertas därför att deras hem är trasigt. Men när vi då vidtar denna mycket långtgående åtgärd, den mest långtgående åtgärden ett samhälle kan göra mot ett barn, då har vi en skyldighet att se till att de barnen åtminstone lyckas bättre än om omhändertagandet inte hade ägt rum.

 

Jag läste något om vad dessa barn själva önskar sig på själva HVB-hemmet. Man blir gråtfärdig. ”inte vara hårdhänta, inte använda våld, inte håna oss eller svära åt oss”. Det är några synpunkter som framkommer när placerade barn anonymt får önska.

                                          

Jag vill att vi Folkpartiet i vårt kommande programarbete ägnar uppmärksamhet åt de utsatta barnen. Jag erkänner att jag inte har alla svaren. Men vi har en gemensam skyldighet att Minna och andra barn i hennas situation ska få en bra start i livet. Här måste Sverige bli bättre.

 

Inget barn i Sverige ska behöva vara rädd för att växa upp!

                                  

                                            -                     ¤                    -

 

 

Regeringen har haft en diger reformagenda under förra mandatperioden. Vi har genomfört flera strukturreformer som är viktiga för Sverige. Men det räcker inte. För att Sverige långsiktigt ska stå starkt krävs fortsatt utveckling. Jag tänkte peka på några steg som behöver tas.

 

 

                                            -                     ¤                    -

 

 

”IKEA-miljarder göms undan i ett skatteparadis”.

 

Så presenterades en stor nyhet i Sveriges Television som i två dokumentärer kartlagt att IKEA numera ägs av stiftelser som kontrolleras av Ingvar Kamprad och som är lokaliserade i olika europeiska länder med låg beskattning. Kamprad själv bor i Schweiz sedan flera årtionden.

 

Programmet satte igång en annan debatt än vad som var tänkt. Folk började ställa frågan; varför har vi i Sverige ett skattesystem som har tvingat ut Ingvar Kamprad ur landet? Varför har svenska politiker drivit ägandet och huvudkontoret för ett av våra mest framgångsrika företag ut ur Sverige?

 

De frågorna går att besvara. Socialdemokraterna har velat att det ska finnas stora framgångsrika företag, som betalar vårt välstånd. Men socialdemokraterna gillar inte företagarna, åtminstone inte de som blir framgångsrika – de som har kommit på affärsidén och startat företaget. Problemet är att utan framgångsrika företagare får man inga framgångsrika företag.

 

Om vi inte har framgångsrika företagare, om vi inte låter människor lyckas, så kommer vi inte ha råd att stötta de människor som misslyckas.

 

                     

                                            -                     ¤                    -

 

 

 

Vårt mål är att Sverige ska vara ett av världens mest framgångsrika länder även på 2000-talet, såsom vi tidvis var på 1900-talet. Men konkurrensen kommer att vara stenhård. Vår konkurrensfördel ska vara kunskap.

 

I det gamla industrisamhället skapades välståndet av maskinerna. Arbetskraften var utbytbar och skulle hålla igång löpande band. I ett kunskapssamhälle skapas välstånd mer och mer av vad människor har i huvudet, och den viktigaste investeringen för ett företag består i att anställa kunniga och välutbildade människor. Eftersom de duktigaste och kunnigaste är efterfrågade har de ett högt marknadsvärde, vilket resulterar i höga löner. Till skillnad från skogen och malmen kan en duktig forskare, en framgångsrik entreprenör och en skicklig ingenjör snabbt flytta från ett land till nästa.

 

När Sveriges välfärd nästan enbart producerades i industrins verkstäder skapades gynnsamma skattevillkor för inköp av maskiner, till exempel att kunna skriva av investeringar över flera år och att lån för att köpa in utrustning innebar sänkt beskattning, till exempel genom avdrag och kvittning mot vinster.

 

Det är hög tid för Sverige att förstå att beskattning av kunniga individer i ett kunskapsintensivt samhälle i en globaliserad värld inte kan se ut på samma sätt som beskattningen gjorde nationalstatens industrisamhälle.

 

Sverige har idag världens högsta marginalskatt på arbetsinkomster. Vi bestraffar därmed utbildning, flit och ansträngning och kunskap mer än något annat jämförbart land.

 

De svenska marginalskatterna måste sänkas och värnskatten måste avskaffas.

 

 

                                   -                     ¤                    -

 

 

Vi har klarat oss igenom finanskrisen och ser nu tillväxt som få andra länder. Detta kan leda till en attityd att hos många att vi klarar oss bäst på egen hand. Men inget kan vara mer fel. Varje dag, varje timme är vi en del av Europas ekonomi. Om européerna slutar köpa våra bilar, mobiltelefoner, magsårspiller eller hopsättbara möbler så rasar vårt välstånd mycket snabbt.

 

Det var länge Vänsterpartiet och Miljöpartiet som var EU-motståndarna i riksdagen. Majoriteten som bejakade samarbetet var mycket bred. Men detta har tyvärr snabbt förändrats ganska radikalt. I riksdagen finns nu en nej-majoritet mot europeiskt samarbete. Socialdemokraternas vänstersväng efter valet har gjort att EU-skepsisen blivit starkare. I allt fler voteringar om europasamarbete går nu vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna ihop med sverigedemokraterna för att bromsa och sätta käppar i hjulet för Sveriges samarbete med Europa.

 

Liberaler,

Sverige är en del av Europa. Även Sverige hör hemma i Euro-samarbetet. Europa behöver mer samarbete i framtiden. Inte mindre.

 

 

 

                                   -                     ¤                    -

 

 

 

Globaliseringen är fantastisk. Men vi måste inse att den ställer oss inför nya utmaningar.

Arbetslinjen är benämningen på den grundidé för den ekonomiska politiken som regeringen nu för och som är nödvändig för att stärka Sveriges konkurrenskraft.

 

För att bli riktigt framgångsrik måste dock arbetslinjen innehålla fler komponenter än

fler jobbskatteavdrag. Vi behöver en modernare arbetsmarknadspolitik. Låt mig peka på fyra viktiga förändringar som bör ske;

 

För det första ökad jämställdhet; Det finns många utmaningar för ökad jämställdhet i vårt samhälle, men en av de största är skillnaden i lönevillkor om man väljer att utbilda sig i kvinnligt eller manligt akademikeryrken. Jämför villkoren på arbetsmarknaden för ingenjörer, ekonomer och naturvetare med villkoren för grundskollärare, sjuksköterskor och bibliotekarier.

 

Det måste löna sig att utbilda sig. Även i kvinnoyrken!

 

För det andra ökad integration; 625 000 personer. 625 000. Så många svenskar är födda i ett annat land men jobbar och betalar skatt i Sverige. Ibland sprids en felaktig bild av att invandrare i huvudsak är arbetslösa. I själva verket kommer vårt behov av arbetskraft i framtiden att delvis behöva tillgodoses med ökad arbetskraftsinvandring.

 

Men det tar för lång tid för nyanlända invandrare innan de försörjer sig själva. Nu flyttar vi över ansvaret för integrationen från socialtjänsten till arbetsförmedlingen. Integration ska handla om att komma i jobb, inte att bli omhändertagen.

 

Sverigedemokraterna röstar emot alla integrationsreformer. Det är märkligt. Slutsatsen kan bara bli att de vill ha ett stort utanförskap, för det är där partiet hämtar sin livsluft.

 

I det nya svenska politiska landskapet blir frågor om integration mer laddade. I det nya landskapet är den liberala uppgiften att förespråka öppenhet och humanitet samtidigt med tydliga åtgärder för ökad integration.

 

För det tredje en modernare arbetsrätt. Dagens arbetsrättsregler är skapad för det löpande bandet, alla anställda är stöpta i samma form och utbytbara enligt vissa turordningsregler. men dagens arbetsliv ser inte ut så, olika människor har olika kompetenser. Dessutom behöver vi stimulera rörlighet på arbetsmarknaden, men tryggheten ökar för varje år du stannar på samma arbetsplats.

 

Vi måste vänja oss av att betrakta människor som en kugge i ett kugghjul. Människor är individer. Vi behöver liberalisera arbetsrätten!

 

För det fjärde måste arbetslöshetsförsäkringen bli allmän. Att över en miljon människor står utanför a-kassan skapar stor otrygghet. Många tror att de inte kan bli arbetslösa och försäkrar sig inte, men när krisen kommer står man utan skydd. Det är en socialliberal princip att socialförsäkringar skall vara allmänna och generella.

 

Det är hög tid att Sverige inför en allmän arbetslöshetsförsäkring!                  

 

 

                                            -                     ¤                    -

 

 

2011 blir inledningen på omfattande reformer i svensk skola. En ny gymnasieskola, lärlingsutbildningar, nya läroplaner med tydligare kunskapskrav och betygskriterier. Kunskapskrav och nationella prov i slutet av varje grundskolestadium, i årskurserna tre, sex och nio, en ny betygsskala och tidigare betyg, en ny lärarutbildning med högre krav för att komma in och högre krav för att ta examen och krav på lärarlegitimation. Vi får en helt ny skollag i Sverige som ersätter 1985 års skollag, som utarbetades på 70-talet i 68 års anda.

 

Men låt mig också säga att det är min bedömning att de reformer vi nu genomför inte räcker för att Sveriges skolresultat återigen ska vara bland de allra främsta. Det behövs mer.

 

Det mest avgörande i skolans verksamhet är mötet i klassummet mellan lärare och elever. Det är kvaliteten i dessa möten som avgör skolans kunskapsresultat. Den förhärskande trenden bland socialdemokratiska politiker och tongivande pedagoger de senaste årtiondena har varit att eleverna ska ta mer eget ansvar och att lärarens roll skall förändras från undervisande till handledande. Den lärarledda lektionen har föraktfullt skällts ut för att vara ”gammaldags katederundervisning”. Elever i andra länder ägnar mer tid åt att lyssna på lärarens genomgångar och lyssna när läraren repeterar och förklarar, enligt den stora internationella Timss-undersökningen 2007.

 

Det är lätt att förstå att denna förändrade lärarroll kan fungera olika för olika elever. Om eleven ska ta mer eget ansvar för planering och kunskapsinhämtning kommer detta naturligtvis att gynna elever som är mogna att ta ett stort eget ansvar, eller har föräldrar som engagerar sig och pushar eleverna. Den aktiva skolan, den aktive läraren, har ju i grunden en kompensatorisk roll, att jämna ut skillnader som finns mellan elever med olika förutsättningar. Det var därför som liberaler en gång införde den obligatoriska skolan.

 

När lärarens roll kringskärs, när eleverna ska ta allt större eget ansvar, så ger skillnader i personlig mognad och social bakgrund större effekt i skolresultaten. Eftersom pojkar generellt sett mognar senare än flickor, och eftersom pojkarnas sociala koder i hög grad är ”anti-plugg” blir tanken om elevernas eget ansvar i själva verket en fälla för pojkar från hem utan studietradition, en fälla för arbetarpojkar.

 

Lärarledd undervisning handlar inte bara om att läraren ska gå igenom vad eleverna ska kunna. Det handlar om att förklara, instruera och repetera och att läraren har en aktiv dialog med eleverna i helklass där man vänder och vrider på frågeställningar och problem.

 

Läraren är skolans viktigaste resurs. Och lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa klassen.

 

Det är, helt enkelt, hög tid att låta lärarna vara lärare!

 

                                            -                     ¤                    -

 

-                     ¤                    -

 

 

” Jag är så satans trött på dessa närmast religiösa utropen på ”förnyelse”.

 

Orden är Håkan Juholts. Han formulerade denna kritik mot Mona Sahlins vilja att modernisera socialdemokraterna.

 

Han vill avskaffa Rut, höja fastighetsskatten och återinföra förmögenhetsskatten. Han är mot betyg från 6:an och ge politiker mer makt på medborgarnas bekostnad. Med Juholt vid rodret avstannar förnyelsen.

 

För socialdemokratin var det bättre förr. De styrde alltid och fick ibland egen majoritet i valen. Men för människor var det inte bättre förr. Friheten är större. Jämställdheten är större. Det sociala välfärdssamhället är mer utvecklat. Globaliseringen är fantastisk.

 

”Nystart” är Socialdemokraternas tema på kongressen. Visst kommer det bli en nystart. Med valet av Juholt satsar Socialdemokraterna på en rejäl nystart. Gasen i botten. Det kommer att gå undan. Problemet är växelspaken står i back-läge.

 

 

                                            -                     ¤                    -

 

 

Välkomna till det liberala riksmötet! Välkomna till Göteborg.

 

Handeln och sjöfarten har alltid präglat Göteborg. Och under påverkan av den brittiska liberalismen, kom liberalismen att växa sig stark i Göteborg.

 

Det svenska Ostindiska kompaniet är en viktig del av Göteborgs liberala historia. Och Sveriges. Företaget grundades 1731 och ägdes av svenskar, holländare och britter - tillsammans. Med sammanlagt 132 expeditioner, framförallt till Kina, exporterade företaget svenska varor som järn, trä och verktyg. Och i Sverige fick vi tillgång till råsiden, silke, porslin och pärlemor.

 

Ostindiska kompaniets framgångar syns än idag i handelsstaden Göteborg. Här har Kina alltid varit närvarande. Göteborg har alltid varit globaliserat. Internationalistiskt. Öppet. Och liberalt.

 

I Bohuslän fanns fiskarsamhällen och frisinnet – den frikyrkliga traditionen med ett starkt socialt engagemang. De bohuslänska fiskarna med sitt sociala engagemang och sin företagsamhet noterade, kanske med förvåning, att de vid voteringar i Sveriges riksdag under slutet av 1800-talet, i många frågor röstade lika som de socialt engagerade handlarna från Göteborg.

 

Folkpartiet liberalerna har inte vuxit fram ur en viss yrkeskategori, utan därför att helt olika människor med olika bakgrund fann att de förenades i samma idé; fri företagsamhet och socialt ansvar. Det är det som är socialliberalismen. Nästan ingenstans blir den historieskrivningen tydligare än i Göteborgs och Bohuslän, som länet hette förut.

Folkpartiet har nu dragit igång ett stort förnyelsearbete. Det ska bli ett spännande arbete att skriva ett nytt partiprogram. Tolv olika programgrupper har redan tillsatts. Mängder av seminarier och möten i partiets lokalföreningar, länsförbund och ledande beslutsorgan kommer att hållas. Politiska framtidsfrågor skall lyftas och ventileras. Jag vill att vi har högt i tak och ett tillåtande debattklimat.

 

Vi tänker inte luta oss tillbaka. Vi är stolta över vad regeringen har uträttat, men vi är inte nöjda. Vi tänker inte sitta i regeringen för att enbart förvalta.

 

Vi har uträttat mycket. Vi tänker fortsätta uträtta mycket.

 

Vi är inte nöjda med företagsklimatet i Sverige. Vi vill mer.

Vi är inte nöjda med rörlighet, flexibilitet och modernitet på arbetsmarknaden. Vi vill mer.

Vi är inte nöjda med skolans kunskapsresultat i Sverige. Vi vill mer.

Vi är inte nöjda med integrationen i Sverige. Vi vill mer.

Vi är inte nöjda med jämställdheten mellan kvinnor och män. Vi vill mer.

Vi är inte nöjda med hur vi tar hand om våra äldre. Vi vill mer.

Vi är inte nöjda med hur vi stöttar utsatta barn och ungdomar. Vi vill mer.

 

Våra största utmaningar ligger fortfarande framför oss. Men det gör också våra största segrar. Håkan Juholts socialdemokrater längtar tillbaka. Vi liberaler längtar till framtiden.

 

Vi vill mer!