Utan den militära närvaron från omvärlden, däribland Sverige, skulle val aldrig kunna genomföras. Mer än 40 länder finns på plats för att gemensamt skapa förutsättningar för utveckling i ett av världens mest konfliktdrabbade länder. Styrkorna agerar på mandat av FN:s säkerhetsråd, med stöd från Afghanistans lagligt valda regering. Sverige deltar efter begäran från världssamfundet och beslut i Sveriges riksdag.
Ledande svenska vänsterpolitiker och pacifister kräver högljutt att Sverige ska lämna landet och menar att vi deltar i ett orättfärdigt krig. Sverige befinner sig inte i krig. Vi hjälper solidariskt den afghanska regeringen att skapa ett samhälle där de universella mänskliga rättigheterna värnas – även för kvinnor. Det är jag som feminist stolt över.
Under talibanstyret förbjöds kvinnor att arbeta och gå i skolan efter åtta års ålder. Lärare som utbildade kvinnor riskerade dödsstraff. Kvinnor förbjöds att åka taxi eller köra bil utan en manlig förmyndare. 1998 utfärdade talibanregimen ett dekret som i praktiken innebar husarrest för alla landets kvinnor. Oerhört mycket finns givetvis kvar att göra men det internationella samfundets engagemang i Afghanistan har lett till resultat. Idag går närmare 6 miljoner barn i skola, jämfört med mindre än en miljon under talibanregimen. Tidigare fick bara tre procent av flickorna undervisning, idag går närmare 36 procent i skolan.
Talibanregimens fall och den omfattande internationella närvaron har öppnat ett möjligheternas fönster att skapa en fungerande rättsstat i Afghanistan. Men den afghanska staten står inför gigantiska utmaningar; utbredd korruption, militanta islamister och inte minst omfattande odling och smuggling av opium.
Över ofattbara 90 procent av världens heroin kommer från Afghanistan. Det är Afghanistans i särklass största export, finansierar talibanerna och bidrar starkt till den korruption som genomsyrar den afghanska staten. Narkotikahandel är en i allra högsta grad globaliserad industri. Heroinhandeln i världen omsätter mer pengar är de flesta länders ekonomier, skördar miljontals offer och undergräver demokratier i hela världen. Drogkarteller köper makt – de köper tjänstemän, de köper politiska partier och de köper valutgångar. De förstör människors livsmöjligheter i Afghanistan men även i hela världen.
Vilken signal sänder vi om Sverige drar sig ur? Ska talibanernas hot stoppa demokratiska val, fred och mänskliga rättigheter? Ett syfte med våldet är få västvärlden att ifrågasätta sin närvaro i landet. Låt oss vara klara över en sak; om världssamfundet nu lämnar Afghanistan överlämnar vi sannolikt landet återigen till talibanerna. Talibanismens terrorism utgör ett hot även mot omvärlden och därmed Sverige. Fredsbevarande trupper i Afghanistan är ett sätt att skydda Sverige och andra länder. Utan den militära närvaron faller Afghanistan tillbaka i inbördeskrig, förtryck och diktatur.
Pacifister och vänstern i Sverige måste öppna ögonen. Fred, rättsstat och demokrati kan inte alltid skapas med enbart passiv diplomati. Carl Bildt har klokt sagt att utmaningen i Afghanistan inte handlar om att vinna ett krig – utan om att bygga fred. Om två veckor samlas EU:s utrikesministrar i Stockholm för att diskutera läget i Afghanistan. Jag hoppas att unionens medlemsstater lyssnar på Sveriges utrikesminister. Afghanistans befolkning tillhör den fattigaste och mest krigsdrabbade på vår jord. EU får inte vända bort blicken. Att bygga fred i Afghanistan är en global angelägenhet som angår oss alla.
Birgitta Ohlsson