Sabuni: Äganderätten viktigare än jämställdhet i bolagsstyrelser

Jag får ofta frågan varför är du emot kvotering till bolagsstyrelser? Låt mig avslöja en hemlighet: Inget alliansparti är för kvotering till bolagsstyrelser och därmed är detta regeringens ståndpunkt. Ibland finns i frågan en kritik - om bara du ändrar åsikt så kan vi kvotera men de som riktar den anklagelsen har inte gjort sin förundersökning grundligt.

För mig som liberal är saken enkel: att lagstifta om könsrepresentation är fel metod oavsett var man vill göra det. Min fasta övertygelse är att lagstiftning ska utgår ifrån individer - inte kollektiv. Jag värnar den svenska traditionen av stark äganderätt och delar inte uppfattningen att denna grundläggande rätt får urholkas bara för att vi vinner jämställdhet. Båda dessa värden kan och bör utvecklas sida vid sida.

I veckan infaller internationella kvinnodagen. En dag när extra ljus sätts på kvinnors situation runt om i världen. Andra länder avundas den svenska jämställdheten. Men vi kan bara utgå från vår verklighet när vi avgör hur jämställda vi är. Kvinnor och män är inte jämställda i Sverige.

Den stora symbolfrågan för ojämställdheten i samhället och näringsliv har kommit att bli bristen på kvinnor i bolagsstyrelser. Varför ser det ut som det gör? Varför går det så långsamt? Varför släpps inte kvinnorna fram? Jag känner själv en stor frustration över detta och jag förstår dem som tycker att politikerna måste slå näven i bordet och lagstifta.

Men här kolliderar två viktiga värden – äganderätten och jämställdheten – och båda måste värnas. Bristen på kvinnor i bolagsstyrelserna kan, men bör inte lösas politiskt med en kvoteringslag. Detta ansvar måste näringslivet ta. Och här gäller det skärpning nu, herr direktörer! Fortsätter det gå så långsamt är risken stor att lagstiftningsivrarna vinner. Efter 2014 kan vi ha en annan regering och en annan minister på min taburett – jag kan inte lova att Vänsterpartiet håller äganderätten för lika viktig.

De manliga hierarkierna inom näringslivet måste brytas. Kvinnors framgångar när det gäller utbildning och kompetens måste ge resultat. Idag är kvinnor bättre utbildade än män, trots det kommer de inte in genom dörren till styrelserummen. Det är en pågående skandal som näringslivet inte kan blunda för. Det är obegripligt att ägarna till företag tillåter slöseriet med halva befolkningens kompetens. Jag vill uppmana alla ni som är ägare till företag – vill ni ert företags bästa och därmed Sveriges – agera nu!

77 procent av styrelseledamöter i börsbolagen är, enligt 2:a AP-fonden, fortfarande män och en ännu större andel hittar du i bolagsledningarna. De allra största börsnoterade företagen beskylls ofta för att vara de största bovarna. Men ser man till statistiken är det de mindre företagen som tar minst ansvar. De utgör också den största andelen bolag och har tillsammans flest antal styrelseledamöter. Man skulle kunna tro att ju mindre företag desto större chans att hävda sig kompetensmässigt som kvinna, men så är inte fallet. Fördelningen små, medelstora och stora företag visar att andelen kvinnor är 25, 24, respektive 20 procent. Utan ansträngningar från de mindre börsföretagen blir det svårt att få upp genomsnittet.

Jag ser bristen på kvinnor i styrelserna som ett jämställdhets-, och samhällsproblem. Jag konstaterar samtidigt att bristen på kvinnor i bolagsstyrelser enbart är ett symtom på ojämställdhet tidigare i företagshierarkin, i arbetslivet och i hemmet. Denna analys gör att problemet är långt större och mer komplext än debatten låter påskina. Det ställer krav på en palett av åtgärder och på att fler aktörer tar sitt ansvar.

Vad kan då politiken göra? Jämställdhet skapas inte med fernissa. Det handlar om att förändra attityder och strukturer. Och det måste ske underifrån. Regeringens politik har haft den breda gruppen kvinnor på arbetsmarknaden och de arbetslivsvillkor som råder i fokus. 2009 presenterade regeringen en handlingsplan med 68 åtgärder för bättre jämställd arbetsmarknad och näringsliv. Fyra strategiska områden är utpekade:

Det första är att motverka könsnormer i skolan. Vi måste motverka könsbundna utbildningsval som i nästa steg leder till en könssegregerad arbetsmarknad. Den totala andelen kvinnor i Svenskt näringslivs medlemsföretag är bara 38 procent och de typiskt kvinnliga akademikeryrkena finns framförallt inom det offentliga. Debattörer använder sig av en ohederlig matematik när de i generella termer kräver jämn könsfördelning i näringslivets toppskikt utan att ta hänsyn till hur rekryteringsunderlaget ser ut. Ingen skulle på samma sätt kräva en helt jämställd landslagstrupp i dressyr utan att ta hänsyn till vilka som faktiskt utövar sporten. Självklart har näringslivet mer att göra med dagens befintliga rekryteringsunderlag, men mer otraditionella yrkesval skulle förmodligen ha större effekt på jämställdhet och tillväxt.

Det andra området är att främja jämställda villkor för företagande. Andelen kvinnliga företagare i Sverige, bara en dryg fjärdedel, är bland de lägsta i Europa. Men med de senaste årens satsningar kan vi se att en ökad andel av nystartade företag drivs av kvinnor. Kvinnors företagande ska stimuleras. Erfarenhet av att starta och driva företag är en väg in i bolagsstyrelser.

Det tredje området är åtgärder för ett jämställt deltagande i arbetslivet. Fortfarande tar kvinnor ett större ansvar för barn och hem. Kvinnor arbetar deltid och har inte alltid reella möjligheter att prioritera sin karriär. Vi behöver skapa tid för kvinnor som vill göra karriär. Toppjobb kräver mer än 40-timmars arbetsvecka. Hushållstjänster blev här en succé och vi ser de positiva effekterna. Jämfört med 1990 lägger kvinnor ner en timme mindre varje dag på obetalt hemarbete. Det motsvarar hela nio arbetsveckor per år. Den tiden kan nu läggas på lönearbete eller annat som anses viktigt. För att stimulera denna utveckling måste föräldraförsäkringen delas mer lika mellan föräldrar, därför förenklas t ex jämställdhetsbonusen för att bli mer attraktiv och få större effekt.

Det fjärde strategiska är att skapa jämställda arbetslivsvillkor. Det gör regeringen med bland annat en ny och sammanhållen diskrimineringslagstiftning, arbete för att motverka kvinnors mer omfattande och långa sjukskrivningar och genom att motverka våldsutsattheten i de kvinnodominerade jobben inom offentlig sektor.

Jämställdheten har ingen quickfix och mer måste till. Därför har regeringen också tillsatt en utredning för att föreslå ytterligare åtgärder för att stärka jämställdheten i familje- och arbetslivet. Två viktiga områden som jag särskilt vill lyfta är hur vi ytterligare kan utveckla hushållstjänster och modernisera föräldraförsäkringen.

Knappt två tredjedelar av det obetalda hushållsarbetet utförs fortfarande av kvinnor. Det skapar stress och gör det svårare för kvinnor att kombinera tidskrävande arbeten med familjeliv. Hushållstjänster kan utökas och göras mer tillgängliga för fler, med speciellt fokus på småbarnsfamiljer.

Jämställdhetsbonus är en genial idé, men den räcker inte hela vägen. Min uppfattning är att den svenska föräldraförsäkringen bör ses över och moderniseras utifrån de behov som finns idag. Fokus måste där ligga på att få ett mer jämställt uttag av föräldradagarna.

Det är en stor utmaning att skapa ett jämställt samhälle. Och politiken ensamt kan inte lösa alla problem. Näringslivet har en skyldighet att inte diskriminera vid rekrytering till höga positioner och ägarna har ett ansvar vid utnämningar till styrelser. Ett aktivt ägarintresse som tar ställning för kompetens och jämställdhet gör skillnad. Det har staten bevisat.

Det svenska näringslivet bör dra lärdom av organisationen European roundtable of industrialists, ERT. Se till att upprätta en egen databank med rekryteringsbara kvinnor utifrån en öppen redovisning vilken typ av erfarenhet och kompetens som efterfrågas. Sätt upp konkreta jämställdhetsmål som ni lovar att uppnå inför era kunder.

Enskilda företag kan göra skillnad genom att tänka igenom vilka typer av förmåner man erbjuder sina chefer. De förmåner som får män att tacka ja till chefsjobb är inte nödvändigtvis samma förmåner som kvinnor behöver. Dessutom kan alla företag efterfråga och underlätta för sina manliga anställda att ta ut sin del av föräldraledigheten.

Kvotering av bolagsstyrelser är fernissa. Förändring måste komma underifrån. Att kvotera innebär inte automatiskt att det rekryteras fler kvinnor till de viktiga chefspositionerna. En större andel av de norska företag som omfattas av kvoteringslagstiftningen saknar helt kvinnliga representanter jämfört med de företag som inte omfattas av samma lagstiftning. Inte heller har vårt grannland en större andel kvinnor på börsens vd-stolar. Däremot är det sannolikt så att kvinnor på chefspositioner med resultatansvar blir rekryterade till bolagsstyrelser. De viktiga åtgärderna regeringen kan vidta är därför de som underlättar för kvinnor att göra chefskarriärer. Sådana åtgärder tänker jag fortsätta att vidta.

Nyamko Sabuni

Jämställdhetsminister

_____________________________________________

Publicerad på Newsmill.se den 8 mars 2012