Det finns flera skäl för ett förstatligande. För det första gör blandningen av statligt och kommunalt styre över skolan det svårt att utkräva ansvar. Staten kan skylla på kommunerna när något går fel, samtidigt som kommunerna kan hävda att problemen beror på felaktig statlig styrning.
För det andra har alla barn, oavsett var de bor, rätt till en likvärdig utbildning. I dag kan det skilja 50 000 kronor per elev mellan de kommuner som satsar mest på sin grundskola och de som satsar minst. I vissa kommuner klarar nästan alla elever kraven till gymnasieskolan, medan en stor andel ungdomar misslyckas i andra. Ingen ska få sämre förutsättningar i livet för att de råkar födas i en kommun som inte prioriterar utbildningsväsendet.
För det tredje handlar det om läraryrkets status och attraktionskraft. Just läraryrket har drabbats extra hårt av kommunaliseringen. Bland annat visar forskarna vid IFAU i en rapport att nyblivna lärares egna studieresultat har sjunkit sedan början av nittiotalet. Studien visar att skolan har haft allt svårare att rekrytera ungdomar som själva har goda studieresultat till läraryrket.
Naturligtvis finns det frågor som man på lokal nivå även framöver ska ha stort inflytande över, t ex skolans infrastruktur - var och i vilka lokaler skolorna ska verka.
Läs mer om skola och utbildning här.