Trafikdata

 

Läs pressmeddelandet efter omröstningen i Europaparlamentet 2005-12-14

 

 

Bra lagar stiftas inte under tidspress och med bristfälligt beslutsunderlag. Jag är mycket kritisk till hur processen runt förslaget till beslutet om lagring av trafikdata hanterats. Det är en svår fråga att ta ställning till, den kräver eftertanke och gediget faktaunderlag - både vad gäller integritetsaspekten, de tekniska konsekvenserna samt de verkliga kostnaderna för teleoperatörerna och därmed konsumenterna. Det är vi skyldiga Europas medborgare. Tveklöst är det så att trafikdata är av värde i olika brottsutredningar. Men det innebär inte att vi skall ge klartecken till en omfattande lagring. Trafikdata skall kunna användas, men bara i samband med mycket grova och väl definierade brott och efter beslut i domstol. En harmonisering av bestämmelserna i EU är önskvärd, men långt mera restriktiv än dagens beslut. Det förslag till ändring av direktivet som antogs i parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter var ett steg i rätt riktning. Men detta förslag föll i omröstningen till förmån för förslag som är för långtgående. Därför valde jag att rösta nej till förslaget till direktiv. Jag hade velat se ett beslut med kortare lagringstider, bättre integritetsskydd, att email undantogs samt att användning av trafikdata endast tillåts vid vissa allvarliga och väl definierade brott.

 

Europaparlamentet ska den 14 december ta ställning till om det ska finnas harmoniserade regler för lagring av trafikdata i EU. Vad är då trafikdata? Det är information kring elektronisk kommunikation via fast och mobil telefoni och Internet. Informationen gör det till exempel möjligt att se vilka nummer du ringt och när. Med mobiltelefon kan man även se var du befann dig geografiskt när du ringde. När det gäller Internet vill inte ansvarigt utskott i Europaparlamentet att e-post och telefoni över Internet ska omfattas. Men till omröstningen i plenum kommer det att finnas sådana förslag. Chat och surfning är inte aktuellt. Direktivet omfattar inte innehållet i kommunikationen, det vill säga det handlar inte om att spara vad du säger i ditt telefonsamtal eller skriver i ditt mail. I Sverige sparas idag trafikdata ungefär mellan 6-12 månader och uppgifterna måste raderas när operatören inte längre har behov av dem för fakturering.

 

Många är kritiska emot förslaget om harmoniserade regler. Lagring anses integritetskränkande för medborgarna och kostsamt för operatörerna vilket kan påverka industrin negativt i den globala konkurrensen. Kritiker menar att det är konsumenterna som kommer att få betala priset i slutändan genom höjda avgifter. Enligt förespråkarna för trafikdatalagring är det nödvändigt att få gemensamma regler inom hela EU eftersom det börjar se väldigt olika ut. Brottsligheten är idag gränsöverskridande och om man ska få fast kriminella som operera i flera medlemsstater måste det finnas något så när likvärdiga möjligheter att spåra deras kommunikation. Behovet av att lagra enskilda telefonsamtal kommer att minska för operatörerna då allt fler bolag går över till så kallade flat rates där kunden betalar en klumpsumma för kommunikationen.

Frågan om lagring väcker starka känslor och vissa felaktigheter har synts i debatten.

Lagring av trafikdata är ingen nyhet. Polis och åklagare runt om i EU har redan idag stor nytta av uppgifterna som används för att lösa en mängd olika typer av rättsfall. Vilket innebär att brottsoffer ges upprättelse och gärningsmän kan förhindras att begå nya brott. Det är inte heller fråga om att EU ska bygga upp stora databaser. Operatörerna i Sverige och andra länder i EU lagrar idag uppgifterna för faktureringsändamål. Du kan i dag på din telefonräkning se vilket telefonnummer som du har ringt och när. Förslaget går ut på att denna typ av uppgifter ska fortsätta att bevaras i brottsbekämpande syfte. Många är oroliga för att uppgifterna kan hamna i orätta händer.  Det oroar mig också. Därför måste det finnas rigorösa bestämmelser som skyddar mot missbruk. Förslaget väcker en mängd berättigade frågor. Jag har själv grubblat mycket på detta och känner mig mycket tveksam. Att kunna kartlägga medborgarnas kommunikation är makt.  Vi politiker har ett enormt ansvar att kritiskt granska förslaget. Jag tar närmare upp det i avsnittet personliga synpunkter.

 

 

Betänkandet om direktivet gällande datalagring röstades 24 november igenom med bred majoritet i ansvarigt utskott LIBE (utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor). Utskottet ställer sig bakom en rad förslag som skiljer sig från vad många av Europas justitieministrar vill se i direktivet. De stora skiljelinjerna är:

 

Kortare lagringstider (6-12 månader).
Full kostnadsersättning till operatörerna för eventuella merkostnader.
Vill hindra medlemständerna att gå längre i nationell lagstiftning.
Betonar att det måste finnas påföljder vid missbruk av uppgifterna.
Vill försvåra för medlemsstaterna att lämna ut uppgifter till tredje land.
Rättsliga myndigheter måste godkänna att trafikdata används i rättsfall.
Begränsa användningen av trafikdata till viss typ av allvarlig brottslighet.
Betänkandet omfattar inte e-post eller telefoni över Internet (chat och surfning på nätet var sedan tidigare inte med i förslaget).
 

 

Förhandlingar pågar mellan Europaparlamentet och rådet (som ogillar parlamentets "urvattning"). Den 14 december kommer hela Europaparlamentet att rösta om betänkandet gällande direktivet. Utöver de förslag som kommer från ansvarigt utskott finns det förslag som går på rådets hårdare linje. De två största partigrupperna i parlamentet, konservativa och socialister, backar upp dessa. Om ministerrådet inte gillar det beslut som parlamentet fattar kan det gå emot parlamentet. Detta har i så fall hotat att dra rådet inför EG-domstolen om man inte kan fortsätta att förhandla i en så kallad andra läsning. Möjligen skjuts alltihopa upp, många är irriterade över att britterna pressar på för att få detta klart under sitt ordförandeskap. Jag anser att såväl den svenska Riksdagen som Europaparlamentet måste ges tid att föra en ordentlig diskussion i frågan.

 

 

Jag välkomnar att vi har fått ett direktiv från kommissionen som ger det folkvalda Europaparlamentet medbeslutande i frågan om lagring av trafikdata. Europas justitieministrar har tidigare försökt komma överens i rådet om ett så kallat rambeslut i samma fråga och då skulle Europaparlamentet inte ges något inflytande. Lagring av trafikdata är en angelägenhet för unionen medborgare i allra högsta grad eftersom alla som utnyttjar telefoner eller loggar in på en dator berörs. Jag ifrågasätter egentligen inte behovet av lagring. Mycket tyder på att detta är ett viktigt redskap för de brottsbekämpande myndigheterna. Men jag anser att man borde redovisat behovet på ett betydligt mer övertygande sätt och utreda vilka konsekvenser eventuell lagstiftning kan medföra. Det finns förutom tekniska problem, svåra integritetsavvägningar som jag som liberal måste göra. 

 

Mitt helhetsintryck är att direktivet har förbättrats med de ändringar som ansvarigt utskott i parlamentet förordar. Jag ser med tillfredställelse att utskott understryker att det måste finnas påföljder för missbruk av uppgifterna och att alla medborgare ska ges samma rätt till lagstadgat skydd och kompensation om deras uppgifter missbrukas. Jag delar även utskottets uppfattning att rättsliga myndigheter måste godkänna att trafikdata används i en utredning och att man överlag betonar integritetsaspekterna och dataskyddet. Däremot borde subsidiaritetsprincipen gälla så att varje lands lagstiftare bestämmer hur länge data ska lagras om man vill gå längre än direktivet. 

 

Jag delar utskottets uppfattning även när det gäller kostnadsfrågan. Medlemsstaterna bör ersätta operatörerna för eventuella merkostnader. Om vissa medlemsstater väljer att ersätta och andra inte kommer det att leda till stora konkurrensstörningar på den inre marknaden. Det är rimligt att kostnader för lagring bärs av beställaren. Saab skänker ju inte polisbilar till polisen. Det måste även fastställas vem som bär ansvaret om det uppstår felaktigheter i datan som kan få konsekvenser för enskilda. Vi vill ju inte ha några fler Leanderfall . Det är ganska lätt att logga sig in på andras konton, ringa från någon annans mobil med mera och det måste därför finnas klar möjlighet till upprättelse. Jag är böjd att hålla med om att e-mail och ip-telefoni ska uteslutas.

 

Syftet med lagstiftning måste vara klart. Jag är därför kritisk emot att man från rådets sida inte har varit tydligare med att man hela tiden velat använda informationen för all typ av brottslighet. Fokus har i debatten legat på terroristbekämpning men det har blivit allt mer uppenbart att man söker ett bredare mandat. Jag anser att det är rimligt att endast straff som uppgår till visst värde på straffskalan motiverar att trafikdata används. Man kan naturligtvis diskutera hur effektiv lagring är då de slipade brottslingarna givetvis hittar andra sätt att kommunicera med varandra. Samtal via kontantkort till exempel går inte att spåra och de stora skurkarna lär sig säkert mycket snart hur man kommer undan regelverket.

 

Det här är ingen enkel fråga, den kräver eftertanken. Det är vi politiker skyldiga Europas medborgare. Bra lagar stiftas inte under onödig tidspress. Om någon hojtar att det brinner tar vi ju reda på om det är en spann vatten eller brandkåren som behövs. Tyvärr ringde Thomas Bodström och hans kollegor brandkåren direkt.

 

Cecilia Malmström