Artikel publicerad i Uppsala Nya tidning 2006-02-02
Malmström:
Dags att agera mot Castros Kuba
På Kuba har dödsstraffet återupptagits och friheten i diktaturen har inskränkts ytterligare. Stora mängder ungdomar blev under våren 2005 arresterade i "preventivt" syfte. Kuba är i dag efter Kina det land som håller flest journalister fängslade. Trots att dessa fakta är väl kända inom utrikesdepartementet väljer EU:s ministerråd, med stöd av Sveriges utrikesminister, att öppet stödja en politik som innebär betydande eftergifter mot den kubanska regimen.
Denna vecka röstar Europaparlamentet om en resolution som behandlar EU:s relationer med Kuba. Detta med anledning av att EU:s utrikesministrar i januari 2005 på prov beslutade att normalisera de diplomatiska förbindelserna med Kuba. Den 14 juni samma år beslutade samma ministrar att förlänga provperioden. Förhoppningarna om en öppnare inställning från Castroregimens sida hade uppenbarligen inte infriats. Det har de inte gjort i januari 2006 heller. Tvärtom har människorättssituationen stadigt försämrats. Från Europaparlamentets och den liberala gruppens sida undrar vi nu vad kommissionen och rådet egentligen gör åt situationen.
Situationen för mänskliga rättigheter har stadigt försämrats och bilden av detta förstärks av en rad olika händelser. Grova kränkningar mot de mänskliga rättigheterna fortsätter att tillhöra vardagen. Under året har flera ledamöter av Europaparlamentet utvisats och nationella parlamentariker från olika länder har vägrats visum. När Europaparlamentet tilldelade Damas en Blanco, en organisation för hustrur och döttrar till de fängelsade dissidenterna, sitt Sacharovpris fick pristagarna inte lämna Kuba för att motta priset.
Kommissionen hävdar att man efter den 31 januari 2005 försökt förbättra relationen med regimen genom att återta besöken på hög nivå, och i samband med detta ta upp frågan om mänskliga rättigheter och de oliktänkandes situation med de kubanska myndigheter. Uppenbarligen fungerar inte detta. Jag anser att man borde göra mer. Mer konkreta handlingar från kommissionens kontor och EU:s ambassader kan göras. Exempelvis kan man erbjuda dissidenter tillgång till bibliotek, mötesrum och internetuppkoppling.
Det är helt ofattbart att människor fortfarande hålls fängslade i Kuba på grund av sina åsikter och sin fredliga politiska aktivitet. Det är oacceptabelt och synnerligen chockerande att vissa av dessa politiska fångar inte får den hjälp de behöver och således befinner sig i ett mycket dåligt hälsotillstånd. En del av dem är faktiskt döende.
För mig är det självklart att frihet, demokrati och mänskliga rättigheter ska vara hörnstenen i Sveriges och EU:s utrikespolitik. Jag vill att EU och Sverige ska ha en utrikespolitik som omsätter frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i konkret handling. Jag vill att vi gör något nu. Det duger inte att tina de diplomatiska sanktionerna när det enbart innebär att situationen försämras, vi måste utöva starka påtryckningar mot regimen. EU och Sverige måste våga ta i med hårdhandskarna mot den skäggige diktatorn i Havanna.