Artikel publicerad i Expressen 2005-07-01
Cecilia Malmström (fp)
Gunilla Carlsson (m)
Anders Wijkman (kd)
Agne Hansson (c)
Freivalds blundar för MR-brott på Kuba
EU:s utrikesministrar beslutade i januari att på prov normalisera de diplomatiska förbindelserna med Kuba. 14 juni beslutade samma ministrar att förlänga provperioden. Detta trots den allvarliga situationen för mänskliga rättigheter. Inom Allians för Sverige är vi starkt kritiska och menar att beslutet strider mot en konsekvent och resultatinriktad MR-politik.
År 2003 fängslades närmare 75 kubanska regimkritiker. Vissa av dessa personer fick upp till 28 år långa fängelsestraff. Hittills har endast ett fåtal fångar släppts efter påtryckningar från EU. Grova kränkningar mot de mänskliga rättigheterna fortsätter att tillhöra vardagen i Kuba.
Dödsstraffet har återupptagits och friheten i diktaturen har inskränkts ytterligare. Stora mängder ungdomar har under våren arresterats i ”preventivt” syfte. Kuba är i dag efter Kina det land som håller flest journalister fängslade. Trots att dessa fakta är väl kända inom utrikes-departementet väljer Sveriges utrikesminister att öppet stödja en politik som innebär betydande eftergifter mot den kubanska regimen. Det är ingen hemlighet att eftergifterna kommer efter att den kubanska regimens påtryckningar fått tydligt stöd av den socialistiska regeringen i Spanien. Den svenska utrikesministern har valt att helt ignorera våra protester mot beslutet liksom kritik från MR-organisationer.
När den kubanska regimen grep ett stort antal oppositionella år 2003 valde EU att vidta ett antal åtgärder som kunde ses som en frysning av de diplomatiska förbindelserna med Kuba. EU-länderna har en lång tradition att bjuda in regimkritiker till nationaldagsmottagningar på sina ambassader i Havanna. Vid dessa tillfällen är det många europeiska politiker som haft möjlighet att uttrycka stöd för de oppositionellas riskfyllda kamp för demokratiska reformer. Med det beslut som nu fattats har plötsligt den kubanska regimen möjlighet att styra vilka som får bjudas in till svenska och övriga EU-länders mottagningar i Havanna. Detta måste anses häpnadsväckande. Förutom att det sänder helt fel signal till de oppositionella så strider det också mot vår och andra EU-länders suveränitet. Den svenska regeringens hållning i Kubafrågan är för oss ytterligare ett exempel på en principlös utrikespolitik där grundläggande värderingar har övergivits.
För oss är det självklart att frihet, demokrati och mänskliga rättigheter ska vara hörnstenen i Sveriges och EU:s utrikespolitik. Vi efterlyser en utrikespolitik som omsätter frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i konkret handling. Det är dags för en borgerlig utrikespolitik.