Artikel publicerad i Folk och Försvar Nr 2 2006
Malmström:
Ryssland inget hot idag - men kan bli om inget görs
Relationerna med Ryssland är väldigt viktiga, både för Sverige och EU. Ryssland är vår granne och genom sin storlek, historia och läge kan landet spela en väldigt viktig roll och vara en konstruktiv partner på den europeiska kontinenten. Vi har många gemensamma intressen och problem som vi måste lösa tillsammans. Partnerskapet med Ryssland bör stärkas, fördjupas och utvecklas. Men inte under vilka omständigheter som helst och inte enbart på Rysslands villkor.
Ryssland utgör inte ett säkerhetspolitiskt hot idag. Men trots en allt tätare integration av Ryssland i det europeiska och globala samarbetet ser vi att den tidigare groende demokratin i landet på flera områden inskränks. Detta, tillsammans med ökade satsningar på det inhemska försvaret, kan på lång sikt innebära en ökad militär hotbild. EU bör därför skärpa kraven på demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i landet.
Det är också av stor betydelse att Ryssland strävar efter en trovärdig freds- och försoningsprocess vad gäller konflikten i Tjetjenien. De omfattande övergreppen mot civilbefolkningen i Tjetjenien måste upphöra. Det måste till en politisk lösning som inte uppnås med militära medel. Vidare kan EU inte acceptera att Ryssland driver en politik som negativt påverkar utvecklingen i grannstaterna. Stödet till diktatorn Lukasjenko i Vitryssland är patetiskt och återspeglar Rysslands vilja att skapa buffertstater mellan sig och EU. Dessutom måste vi protestera när vi ser hur Rysslands använder energileveranser som påtryckningsmedel.
Ukraina är ett tydligt exempel på detta. För ett år sedan stod vi i kammaren i Europaparlamentet, iklädda orangea sjalar, och applåderade president Jusjtjenko. Under den senaste och osedvanligt kalla vintern var det kris med gasleveranser i ett par av våra grannländer i öst. Ukraina var ett av de mest utsatta länderna. Efter dagar av förhandlingar lyckades man dock upprätta avtal om fortsatta leveranser.
Denna händelse fick konsekvenser för inrikespolitiken i Ukraina. Parlamentsvalet i mars utgör kort sagt ett vägskäl för Ukraina – skall landet fortsätta sin väg västerut, mot mer demokrati och ekonomiskt välstånd eller kommer kommunismen med Janukovitj i spetsen att göra comeback? Ukrainas folk står idag och väger mellan demokrati och diktatur. Därför måste EU: medlemsländer och institutioner vara kristallklara i vilken sida man står på och inte stänga dörren för ett framtida tänkbart EU-medlemskap för Ukraina.
Även inom EU är energibehovet en källa till bekymmer i relationerna med Ryssland. Alltför många av de enskilda medlemsländerna fortsätter att hyckla när det gäller de mänskliga rättigheterna och övergreppen mot rättsstaten hos vår stora granne. Anledningen är att även dem är beroende av leveranser från Ryssland.
När det gäller nedrustning är det viktigt att få till stånd en positiv trend. För Sverige är det också viktigt att aktivt delta i internationellt samarbete som syftar till att förebygga och förhindra spridningen av massförstörelsevapen. Icke-spridning ska gå hand i hand med nedrustning. Sverige och EU måste också göra mer för att stödja de internationella ansträngningar som pågår för att förstöra kärnvapenlager och andra vapenlager i Ryssland och övriga forna Sovjetstater.
EU behöver en långsiktig strategi för samarbetet och relationerna med Ryssland. Sveriges roll och uppgift i sammanhanget måste vara att förmå EU-länderna att inte bara behandla Ryssland som en jämbördig partner, utan också ställa högre krav på Ryssland som rättsstat samt att landet efterlever demokratiska principer och öppenhet. Målsättningen måste vara att knyta Ryssland till den europeiska säkerhetsarkitekturen och stärka den politiska dialogen om de mänskliga rättigheterna och demokrati. Det finns idag inte någon utstakad strategi för hur man ska nå denna målsättning. Det måste Sverige och EU ändra på.
Cecilia Malmström