T(urkiet)-dagen rycker närmare

Cecilia Malmström

Europaparlamentariker (fp)

T(urkiet)-dagen rycker närmare

I dagarna grälas det vilt i Europas huvudstäder och i Bryssels korridorer. Nu närmar sig nämligen T-dagen. Den 6 oktober kommer kommissionens rapport om ett framtida turkiskt EU-medlemskap, en rapport som sannolikt slutar med en rekommendation om att börja förhandla med Turkiet någon gång 2005. EU:s regeringschefer skall  sedan i december enhälligt fatta beslut om startdatum.

 

Turkiet har väntat länge på att bli medlem i den europeiska unionen. Den första ansökan kom redan 1963 och sedan dess har landet en "speciell relation" med EU. EU:s regeringschefer lovade 1999 Turkiet att det en dag kunde bli medlem, ett löfte som bekräftades 2002. Turkiet vill därför börja förhandla. Nu.

 

Alla länder som vill bli medlemmar i EU måste uppfylla de så kallade Köpenhamnskriterierna. Det är ett stort antal krav som handlar om allt från konkurrenslagstiftning och miljölagar till livsmedelskontroll. Framför allt innebär de hårda krav på demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och ett fungerande rättssamhälle.

 

Turkiet uppfyller inte dessa krav i dag. Det finns fortfarande politiska fångar, tortyr förekommer i fängelse och kurdernas rättigheter kränks på ett oacceptabelt sätt. Armén har alldeles för stort inflytande över politiken för att landet skall kunna kallas en demokrati. Cypern är fortfarande en ockuperad ö.

 

Men ändå - regeringen har under premiärminister Erdogans ledning gjort enorma ansträngningar för att reformera sitt land och att anpassa det till EU:s krav. Den har avskaffat dödsstraffet, förbjudit tortyr, kraftigt skärpt straffen för så kallade hedersmord och delvis stärkt minoriteternas rättigheter. Dessa reformer har inte varit okontroversiella och måste naturligtvis uppmuntras.

 

Trots löftet till Turkiet drar nu många EU-länder öronen åt sig. Argumenten mot ett turkiskt medlemskap är många - landet är för muslimskt, för stort, för oeuropeiskt, för proamerikanskt, för fattigt med mera. En del befarar att ett turkiskt medlemskap skulle reducera EU till en frihandelsorganisation. Många kristdemokratiska partier värjer sig mot att ta med ett muslimskt (visserligen sekulariserat) land i det "kristna EU". En del partier i de länder som ska folkomrösta om den nya författningen uppmanar sina väljare att rösta nej för att blockera ett turkiskt medlemskap, trots att dessa saker inte har med varandra att göra.

 

Naturligtvis återstår mycket att göra för Turkiet för att stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna. Också ekonomiska reformer behövs. Men tack vare EU:s påtryckningar har långtgående reformer gjorts och fler kan göras under trycket av medlemskapsförhandlingarna - som kommer att ta minst tio år.

 

Ett EU med Turkiet skulle vara ett annorlunda EU, naturligtvis. Men ett demokratiskt Turkiet skulle också vara en fantastisk brygga mellan Europa och den muslimska världen. Det skulle visa att EU inte är en kristen klubb och att kombinationen islam och demokrati är fullt möjligt.

 

Vi vinner alla på att stabiliteten i den delen av världen ökar. Ett mödosamt arbete återstår ännu för Turkiet innan det kan bli medlem, ett arbete som bara det turkiska folket kan göra själva. Därför får inte EU svika sitt löfte. Men räkna med storbråk under hösten!