Artikel
Europaportalen 12 mars 2009
Cecilia Malmström, EU-minister
Vi argumenterade för lägre EU-löner
Europaparlamentarikernas nya löner är väl höga. Men det gamla systemet med moraliskt tvivelaktiga regler för reseersättning var tvunget att förändras. I förhandlingarna fick Sverige släppa kravet på lägre löner för att få ett bättre och öppnare system. Det skriver EU-minister Cecilia Malmström (FP) i replik till Sören Wibe (JL).
Junilistans Sören Wibe går till häftigt angrepp mot det nya ersättningssystemet för ledamöterna i Europaparlamentet (Europaportalen 090310).
Låt mig bringa lite klarhet i vad som gäller. Idag har de 785 ledamöterna i parlamentet samma månadslön som riksdagsledamöterna i det egna landet, och lönen betalas från hemlandet. Lönen varierar mellan cirka 10 000 kronor för de bulgariska ledamöterna och 135 000 kronor för de italienska. I mitten av löneligan finns de svenska parlamentarikerna, som tjänar 54 500 kr per månad. Skillnaderna är alltså stora, trots att ledamöterna har samma ansvar och gör samma jobb.
Tvivelaktig reseersättning
Därtill betalas ersättning för resor till och från Bryssel och Strasbourg som är baserad på en schablonsumma som oftast är högre än vad biljetten kostar. För den som hittar billiga flygbiljetter går det alltså att tjäna ganska bra med pengar på resorna. Skattefritt och helt lagligt. Men moraliskt mycket tvivelaktigt, och därför är det hög tid att systemet förändras.
Ända sedan Sverige blev medlem i EU har reseersättningarna varit en fråga som väckt stor irritation bland både väljare och valda. Under min tid i Europaparlamentet jobbade jag tillsammans med en lång rad andra parlamentariker för en nyordning. Att reseersättning bara betalas för de faktiska kostnaderna borde ju vara fullständigt självklart!
Nya regler
Efter flera års diskussioner och förhandlingar kunde Europaparlamentet till slut anta en ledamotsstadga i juni 2005. Stadgan är ett helt paket som reglerar lön, pension, reseersättningar och assistentstöd för parlamentarikerna. Där slås fast att resor enbart ersätts mot kvitto för faktiska kostnader, och dessutom att alla ledamöter ska få samma lön, betald av EU. Stadgan syftar också till att skapa insyn och ordning i hur parlamentarikernas personal anställs och betalas.
Ledamotsstadgan är ett bra paket, som väsentligt ökar insynen i parlamentarikernas löner och ersättningar. Därför är det viktigt att reglerna träder ikraft i samband med valet i juni 2009.
Vi gjorde ett val
Jag delar synen att lönenivån, 7442 euro, är väl hög. Att den nya lönen för en svensk parlamentariker oförutsett blivit 15 000 kronor högre bara på grund av höstens kronfall sticker naturligtvis i ögonen, särskilt i den ekonomiska kris vi befinner oss i nu.
Sverige argumenterade för en lägre månadslön men lönenivån var emellertid en central del i den kompromiss som krävdes för alla medlemsländer skulle kunna enas om stadgan. Att systemet med reseersättningar kunde ha förändrats utan en reform av lönerna, som Sören Wibe försöker göra gällande, stämmer helt enkelt inte.
Hade Sverige röstat nej till ledamotsstadgan hade vi stått kvar med samma orättfärdiga system för reseersättningar som kritiseras häftigt i Sverige i femton års tid.
Huvuddelen av det här paketet förhandlades av den tidigare s-regeringen, men alliansen och socialdemokraterna har en fullständig samsyn i frågan. Frågan har dessutom förankrats i Riksdagens EU-nämnd vid flera tillfällen. Vi är också helt överens om att svenska ledamöter ska betala skatt i Sverige, med avdrag för den EU-skatt som alla parlamentariker betalar. Ett antal andra länder har valt följa Sveriges exempel med nationell beskattning.
Insyn och tydlighet
Om knappt tre månader går Sverige till val för att utse våra 18 ledamöter i Europaparlamentet. En av utmaningarna är att få fler människor att gå och rösta. Då är det av stor betydelse att ett nytt system finns på plats som skapar klarhet i löner och ersättningar och som präglas av insyn och tydlighet. Det är ett viktigt steg i arbetet för att öka förtroendet för EU-samarbetet och vårt gemensamma parlament.
Cecilia Malmström (FP)
EU-minister