Göteborg 4 april 2008

En stor del av arbetet inför ordförandeskapet handlar om att identifiera vilka frågor som vi vill lyfta och andra som kan tänkas komma upp och hitta allierade till dessa. Det handlar t.ex om översynen av budgeten, Lissabonstrategin, klimat och energifrågorna, synen på Östersjösamarbetet, migrationsfrågorna, utvidgningen, tillämpningen av det nya fördraget m.m. Därför att det så viktigt att träffa ministrar från de andra medlemsländerna, ledamöter från Europaparlamentet och naturligtvis kommissionärer.

Centralt för att få igenom några frågor är goda kontakter med kommissionen. Kommissionens mandat går ut under hösten 2009 och många kommissionärer är angelägna om att bli omvalda eller att lämna med huvudet högt. De är därför mycket samarbetsvilliga för att uträtta så mycket konkret som möjligt fram till 2009.

 

I kontakterna med Europaparlamentet handlar det bl.a. om att samarbeta med utskottsordföranden och rapportörer. Jag har ju efter sju år där goda kontakter. De flesta parlamentariker är angelägna om att hinna så långt i arbetet med lagstiftningen på klimatområdet som möjligt innan valet 2009. Det är helt nödvändigt att vi kan vara klara med EU:s klimatpaket i början på våren nästa år så att EU har sina positioner färdiga inför det globala toppmötet i december 2009. Det nyvalda Europaparlamentet kommer med det nya fördraget att få mer befogenheter än någonsin tidigare.

Arbetet med att identifiera likasinnade bland medlemsländerna är ett omständligt men spännande pussel. Traditionellt sett har Sverige mycket gemensamt med länderna i Norden och Baltikum, Storbritannien och Nederländerna när det gäller synen på reformer, frihandel, jordbruksstödsavveckling, öppenhet m.m. London var nog den förra regeringens viktigaste partner, men riktigt så är det inte längre. Den brittiska regeringen har en mer EU-skeptisk hållning än den nuvarande svenska, liksom landets befolkning och inte minst press. Det hindrar inte att vi är rörande överens i flera frågor som t.ex. frihandel och utvidgning. Jag var i London i förra veckan och diskuterade med EU-minister Jim Murphy och med Gordon Browns EU-rådgivare.

 

Vi har också fått nya, lite oväntade, allierade. Sådana finns i t.ex. Spanien, där vi delar synen på jämställdhet och delvis på budgetreformer. Detta land som fått så mycket av EU har insett att det snart kommer att bli nettobidragsgivare och är därför angelägna om att budgeten reformeras.

Tyskland är förstås ett annat viktigt allierat land, jag träffade EU-minister Günther Gloser i Stockholm i går och far till Berlin senare i vår. Med Frankrike och Tjeckien har vi ett mycket nära samarbete inte minst inför vårt trio-ordförandeskap. Vi har trots våra olikheter en hel del gemensamt.

 

Nästa vecka har jag bjudit in EU-ministrarna i de sex nordisk-baltiska länderna. Vi har en nära värdegemenskap av historiska skäl men också en stor samsyn i aktuella frågor. Vi kommer att diskutera Östersjöstrategin, budgetöversynen och klimatfrågan. Vi är inte automatiskt överens om allt men vi har utvecklat ett mer organiserat samarbete för att stötta och stämma av med varandra. I det sammanhanget är jag mycket glad att min vän och f.d. Europaparlamentskollega Alexander Stubb har blivit ny finsk utrikesminister. Det är en mycket kompetent och sympatisk person och kommer alldeles säkert att hålla sitt SMS-ande under kontroll.

Igår hade vi Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan på besök i Stockholm. Han och hans parti har enorma problem nu när nationalistiska krafter har anmält det regerande AKP-partiet till författningsdomstolen. Det hela kan verka farsartat men är ett exempel på vilka mäktiga krafter som kämpar i detta land. Det är inget mindre än ett försök till konstitutionell statskupp.

 

Sverige, regeringen och jag själv är varma förespråkare för ett turkiskt EU-medlemskap. Det är vi för att vi tror att ett demokratiskt och öppet Turkiet har mycket att bidra med i EU och att landet kan tjäna som en viktig brygga mellan Europa och den muslimska världen om vi visar att EU inte är ett ”kristet projekt” utan att alla som uppfyller kraven är välkomna. Det är naturligtvis mycket långt kvar innan ett medlemskap kan bli aktuellt och den imponerande reformtakt som AKP partiet inledde under sin förra mandatperiod har avstannat i flera avseenden. Turkiet måste reformera sin lag 301 som bl.a. gör det olagligt att ”förolämpa turkiskheten” och kraftigt inskränker yttrandefriheten. Vidare görs inte tillräckligt för att förbättra kurdernas villkor och reformera rättssystemet. Detta talade vi med premiärministern om. Till det positiva i Turkiet hör att samtal om Cypern har påbörjats, försiktigt men optimistiskt med målet att starta verkliga, FN-ledda förhandlingar i juni.

 

Vi håller nu på att lägga den allra sista handen vid Sveriges svar på kommissionens remissrunda om EU:s kommande budget. Häromdagen bjöd jag in stora delar av föreningssverige till ett rundabordsamtal om budgeten och det var intressant att ta del av deras synpunkter. Jag reser också runt i landet och har offentliga lunchmöten om budgeten och det är förvånansvärt lätt att få igång samtal med ”vanliga människor”. Då märker man verkligen hur mycket sanning det ligger bakom de entydiga opinionsundersökningar som visar på att allt fler svenskar vill att Sverige skall vara en aktiv partner i EU-samarbetet. Det blir allt som oftast mycket konstruktiva samtal.

 

Många är liksom jag kritiska till dagens jordbrukspolitik. Det är inte rimligt att 42 procent används till delvis diverse stödsystem, särskilt inte i en tid när spannmålspriserna stiger. Vill vi att EU skall kunna satsa mer på klimat och energifrågor, forskning, infrastruktur, brottsbekämpning och utrikespolitik är det nödvändigt att reformera EU:s budget. Det är viktigt att hela tiden lägga begreppen subsidiaritet, europeiskt mervärde och god användning av gemensamma resurser över debatten när detta diskuteras.

En fråga jag fortfarande ofta får handlar om Europarlamentets pendlande mellan Strasbourg och Bryssel. Frågan är långt ifrån glömd. Problemet är att det krävs enhällighet för att få någon ändring och åtminstone ett land vägrar totalt att ta i frågan. Mina f.d. kollegor i Europaparlamentet driver frågan vidare och i dagarna arrangeras ett seminarium som tar upp mitt gamla förslag om att det Europiska tekniska institutet skulle kunna ligga i parlamentets lokaler.

 

Jag pratar med mina kollegor om problemet och försöker samla allierade för att vi skall kunna lyfta frågan inom rådet. Det finns dock inte ett tillräckligt stöd där - ännu. Jag hoppas att vi kan lyfta pendlandet inom ramen för budgetöversynen, det kostar som sagt en hel del pengar (ca 2 miljarder om året). Miljökostnaden är också omfattande och jag väntar med spänning på att en av Europaparlamentet beställd miljöanalys av pendlandet som kommer senare i vår.

Fördraget finns på http://www.lissabonfordraget.se/

Några av er har mailat och sagt att ni inte kunde komma åt länken med Lissabonfördraget i mitt förra nyhetsbrev. Det var tråkigt. Pocketupplagan finns nu upptryckt, jag delade själv ut de första 100 exemplaren på Drottninggatan. Fördraget med kommentarer har skickats till alla riksdagsledamöter, alla lärare i samhällskunskap, kommuner, myndigheter m.m. och alla kan få ett gratis exemplar via regeringens hemsida.   
 
Sju länder har nu ratificerat, senast Polen i tisdags kväll. Det är nu bestämt att irländarna röstar om fördraget den 11 eller 12 juni. Det blir spännande. Ja-sidan leder i opinionsundersökningarna men en mycket stor del av väljarkåren har ännu inte bestämt sig.