En historisk dag

Göteborg 5 november 2008

En historisk dag

Hej!

Vilken historisk dag det är idag! Tänk att Barack Obama vann i natt! Det är verkligen omvälvande. Människor i USA och välden över har längtat efter ett engagerat Amerika som kan visa ett nytt ledarskap och som kan ge amerikanerna ny framtidstro. Jag tror att Obama är den personen, men säkert bävar han själv idag inför de många uppgifter som väntar honom. Utmaningarna är som bekant stora - ett skenande budgetunderskott, jobben och den finansiella krisen, krigen i Irak och Afghanistan, frågan om sjukförsäkring, miljö och klimatproblemen och relationerna till omvärlden. Det kommer inte att bli lätt att leva upp till alla förväntningar.

Demokraterna vann också som väntat stort i kongressen och dominerar i senaten. Det ger Obama en trygg majoritet inför de planerade reformerna, men bland demokraterna i kongressen finns protektionistiska drag som kan bli bekymmersamma inför de globala ansträngningarna att väcka liv i Doha-rundan.

Från svensk och europeisk sida tror jag många välkomnar det förändringsbudskap som Obamas kampanj levererat och vi kan se fram emot fördjupat transatlantiskt samarbete och ett ökat amerikanskt stöd för multilaterala lösningar och organisationer. Förhoppningsvis stängs Guantanamo snarast. Jag hoppas också på ett större amerikanskt engagemang i klimatfrågan och för att få ett globalt avtal i Köpenhamn om ett drygt år. Det kommer att bli svårt, eftersom det är så kort tid vi har att förhandla med amerikanerna. Dessutom tar det lång tid innan administrationen är på plats, men Obama har under sin kampanj uttryckt vilja att använda EU:s system för utsläppshandel, minska oljeberoendet, premiera miljöteknik mm.

Idag presenterar EU-kommissionen sin årliga rapport om läget i kandidatländer och potentiella kandidatländer. Jag var i Makedonien och Kosovo förra veckan och där finns det stor nyfikenhet kring rapporten. Makedonien har hoppats på ett datum att börja förhandla. Så blir inte fallet. Dels återstår en del att göra inte minst inom det rättsliga området, dels lämnar sommarens parlamentsval mycket att önska. Då var det oroligheter med våld och till och med några döda. Lokalvalen i mars kommer nog att ses som ett viktigt test på hur långt reformarbetet har kommit. Samtidigt vilar den eländiga namnfrågan över Makedonien. Grekland vägrar ju att acceptera namnet Makedonien och blockerade landets inträde i NATO tidigare i somras. Det är för en utomstående svårt att förstå att det kan vara så svårt att komma överens. Det finns naturligtvis en risk att Grekland fortsätter att blockera Makedonien, men namnfrågan är inte skälet till att landet inte får börja förhandla. Kanske kan vi nå framsteg under det svenska ordförandeskapet. Även Kroatien, som är nästa land att bli medlem i EU, har en del problem som återstår innan förhandlingarna kan avslutas enligt kommissionens bedömning.

Kosovo är långt ifrån att ens få kandidatstatus även om vi naturligtvis hoppas att det en dag ska vara möjligt att Kosovo, precis som de andra länderna på Västra Balkan, kan bli medlemmar i EU. Kosovo är en ung kämpande stat som inte ens har erkänts av alla EU:s medlemsländer, något som förstås komplicerar tillvaron och relationerna med Europa. Vid årsskiftet skall FN lämna landet efter nio år och många inom FN verkar ha svårt att släppa taget. EU genomför här sin största civila insats någonsin. EULEX, består av ca 3 500 jurister, poliser, åklagare, kriminalvårdare, administratörer etc. som skall hjälpa till att stärka Kosovos rättssystem och demokratiska infrastruktur. Insatsen är något försenad, men vi hade möjlighet att träffa några av de som är på plats och där finns en stor proffsighet och ett enormt engagemang.

Kosovo är en våt dröm för statsvetare men ett land med mycket stora svårigheter, det insåg jag när jag var där. Trots allt är framtidsoptimismen stor. Förhoppningsvis kan även Belgrad så småningom acceptera statsbildninge,n men där är vi inte idag.

Jag var även och besökte den svenska KFOR-styrkan på Camp Victoria. De finns i några serbiska enklaver norr om Pristina och vaktar bl.a. det gamla serbiska klostret i Gracanica. Soldaterna visade oss runt i området och gjorde ett mycket proffsigt intryck. Det verkade som att de är mycket respekterade av lokalbefolkningen. Kändes lite ovant, men helt ok att se svenska tjejer och killar i NATO-uniformer. De flesta svenskar inser nog inte hur nära samarbete vi har med Nato. Det är bara inflytandet över besluten som saknas.

Förberedelsearbetet för decembers EU-toppmöte pågår nu för fullt. Det kan komma att bli ett mycket långt möte. Lissabonfördragets framtid skall diskuteras, liksom den finansiella krisen. Ännu finns inga svar från Dublin hur de ser på den fortsatta hanteringen av fördraget. Jag skall åka till Dublin den 3 november och bl.a. träffa EU-minister, utrikesministern och det speciella parlamentariska utskott som arbetar med fördragsfrågan. Dessutom blir det studentföreläsning på Trinity College. Den svenska riksdagen debatterar och röstar om Lissabonfördraget den 20 november.

På toppmötet i december hoppas jag också innerligt att medlemsländerna står fast vid ambitionen att komma överens om klimatpaketet. Det kommer att bli mycket tuffa förhandlingar.

Med vänlig hälsning