Göteborg 7 juli 2008
Frankrike tar över i EU
Hej!
I tisdags
tändes 12 stjärnor på Eiffeltornet som i övrigt var upplyst i blått. Det markerade att Frankrike nu tagit över ordförandeskapet i den Europeiska Unionen. Vi firade i Sverige genom en ceremoni på Millesgården som den franske ambassadören hade bjudit in till.
Frankrike tar över i EU
Med det franska ordförandeskapet inleds ju på ett sätt samtidigt det svenska, eftersom vårt ordförandetriosamarbete också inleds nu. Det blir 18 spännande månader. Fransmännen har höga ambitioner och har presenterat fem huvudsakliga prioriteringar. Den första delar vi, det är kampen mot klimatförändringarna och arbetet med att få alla länder att uppfylla sina åtaganden inför det internationella klimatmötet under vårt ordförandeskap i december 2009. Det är oerhört viktigt att varje land gör sitt och att Europaparlamentet levererar de sex lagpaket som måste till.
Övriga frågor handlar om en gemensam migrationspolitik, en gemensam energipolitik, jordbrukspolitikens framtid och utvecklingen av den europeiska försvarsdimensionen. Det här är frågor där också vi är engagerade, men där vi och Frankrike har lite olika infallsvinklar. Den svenska regeringen vill ju i stor utsträckning avreglera och fasa ut stöden i jordbrukspolitiken, medan fransmännen tycker att europeisk jordbrukspolitik visserligen kan reformeras något, men bör öka. På försvarsområdet är det mycket storsvulstig retorik, men egentligen handlar det mest om olika tekniska frågor som behöver lösas. På migrationspolitikens område börjar vi närma oss varandra, vi är från svensk sida angelägna om att man gemensamt behandlar alla aspekter av migration – underlättande av legal invandring, bekämpande av flyktingsmuggling och en mer gemensam och solidarisk asylpolitik.
Frankrikes ordförandeskap och president Sarkozys humör har dock fått sig en knäck av det irländska nejet. En stor del av hösten riskerar att behöva ägnas åt att hantera denna fråga och att finna konstruktiva och kreativa lösningar.
Fortsatt oklart i Irland
EU:s stats- och regeringschefer, Europeiska rådet, samlades i midsommarhelgen, strax efter omröstningen på Irland. Vi hade då möjlighet att lyssna på våra irländska kollegor, i mitt fall på en middag med EU-ministrarna. Irlands EU-minister Dick Roche berättade om sina erfarenheter. Slutsatserna blev att irländarna behöver mer tid att analysera resultatet, föra samtal hemmavid och under sommaren fundera kring hur man kan lösa den situation som uppstått. Det är inte rimligt att hela processen avstannar, då nitton länder redan har ratificerat fördraget. I slutsatserna från toppmötet står också att återstående länder ska fortsätta sina ratificeringsprocesser. Det är viktigt att få hela den europeiska bilden klar för att kunna dra slutsatser.
Det är ännu för tidigt att göra några tvärsäkra analyser av omröstningen på Irland. Opinionsundersökningar visar att de som röstade nej gjorde det av olika skäl - en del som har med fördraget att göra och en hel del som inte har med fördraget att göra utan speglar en allmän oro över abortpolitiken, jordbrukspolitikens utveckling, Irlands ekonomiska framtid, med mera. Helt klart är i alla fall att nejrösterna inte var en protest mot EU i sig; upp till 80-90 procent av dem som röstade nej vill att Irland ska vara kvar i EU och spela en aktiv roll där. Rena EU-motståndare finns knappast på Irland, men så har landet också tjänat enormt mycket på sitt medlemskap, både ekonomiskt och politiskt.
Om Irland får några särskilda förklaringar eller undantag och väljer att rösta igen återstår att se. Vi behöver nog sommaren och en bit in på hösten för att fundera. Många av reformerna som finns i Lissabonfördraget är viktiga för det framtida samarbetet, och det vore inte bra om de helt kastades på soptippen. På Europeiska rådets möte i oktober skall frågan upp igen
Lissabonpropositionen lagd i Sverige
Den svenska ratificeringsprocessen fortsätter. Efter en lång och omfattande remissrunda och sedan en lagrådsremiss fick vi för två veckor sedan klartecken från lagrådet: inga konstitutionella hinder finns för Sverige att ratificera Lissabonfördraget. På regeringssammanträdet i torsdags lade vi därför propositionen till riksdagen. Våra folkvalda har förvisso sommarlov, men nu har de god tid på sig att läsa in sig och kan förhoppningsvis behandla frågan så snart riksdagen öppnar igen.
Vi hoppas på en stor uppslutning kring Lissabonfördraget. Socialdemokraterna har fått information om, och godkänt alla steg i den här processen. Mona Sahlin har sagt att socialdemokraterna kommer att rösta för. Nu är det dock mer än lovligt skakigt. Enskilda ledamöter har sagt att de ska rösta nej, en del från fackligt håll vill villkora omröstningen med det så kallade utstationeringsdirektivets framtid (nu utreds svenska konsekvenser efter Laval-domen). Nu senast var Urban Ahlin, partiets utrikestalesman, ute och sade att vi borde bromsa hela processen. Det är oklart vad han menar med det. Margot Wallström, som inte bara är kommissionär utan även ordförande i socialdemokraternas utrikes- och EU-grupp, har sagt att vi skall ratificera. Man kan ju undra vad som händer i det partiet och vem som bestämmer. Det vore ytterst pinsamt om de svenska socialdemokraterna skulle välja att rösta nej och därmed omöjliggöra en svensk ratificering. Kanske behöver även de mer tid att snacka ihop sig internt om vad de tycker under sommaren.
Stockholm Europride
Nu börjar Almedalsveckan och jag och alla andra drar iväg till Visby. Sedan blir det en veckas tjänstgöring i Stockholm och så äntligen några veckors ledighet. Den skall endast avbrytas för en resa till Stockholms Europride den 25 juli då jag fått den stora äran att invigningstala. Det är oerhörd hedrande. HBT-personers rättigheter kränks tyvärr dagligen världen över, också i Europa. Det är viktigt att hela tiden påtala att mänskliga rättigheter gäller alla, och att all kärlek är lika accepterad och lika vacker.