Göteborg 15 juni 2008

Överenskommelse i Prag

Hej!

Samtidigt som vi kommer allt närmare det svenska ordförandeskapet och trion Frankrike, Tjeckien och Sverige precis avslutat vårt 18-månadersprogram, skakade det irländska nejet om EU rejält i fredags. Nejet ska förstås analyseras ordentligt men det får konsekvenser för såväl EU som vårt ordförandeskap.


Överenskommelse i Prag

För tio dagar sedan sammanstrålade jag med min tjeckiska kollega Sasha Vondra och den franske EU-ministern Jean Pierre Jouyet för att lägga sista handen vid vårt gemensamma 18-månadersprogram. Det har varit många långa månader av kontakter och samtal mellan oss ministrar och mellan tjänstemän på olika nivåer. Samarbetet har varit spännande, vi är olika länder med olika prioriteringar och traditioner. Visst har vi varit och är fortfarande oense om mycket, men det har varit en nyttig övning som lagt grunden till förståelse, respekt och vänskap. Dessutom har vi nu en bra översikt över vad som skall uträttas inom den Europiska Unionen de närmaste 18 månaderna. Sverige har fått bra gehör för sina prioriteringar i programmet – klimat- och energipolitiken framstår som den mest dominerade frågan under den närmaste tiden och vi är alla eniga om att den har högst prioritet.

Även översynen av Lissabonstrategin, budgetöversynen, Östersjöstrategin, utvidgningen och migrationspolitiken är viktiga frågor som har en framträdande plats i programmet och som Sverige har drivit hårt. Vi har försökt att ge dokumentet en prägling av reformvilja och av medborgarrelevans, vi vill förändra den europeiska unionen och vi vill åstadkomma resultat på områden som vi vet engagerar europeiska medborgare.

Programmet är dock ingen bibel och meningen är inte att vi ska enas om allt utan att det ska vara en vägledning. Varje land tar fram ett eget sexmånadersprogram som specificerar de individuella prioriteringarna. För vår del arbetar vi med detta och hoppas kunna färdigställa det under hösten. Redan nu står det klart att klimatpolitiken blir vår allra främsta prioritet. Klimatmötet i december 2009 är ödesdigert och vi skall göra vad vi kan för att EU skall vara färdiga med sina olika klimat- och energipaket inför toppmötet i Köpenhamn, då vi hoppas kunna enas om ett nytt Kyotoprotokoll.


Praktiska förberedelser

Vi har nu ett sekretariat för ordförandeskapet på plats. Det leds av ambassadör Mårten Grunditz som vi har hämtat hem från Aten. Sekretariatet har hand om planering och logistik inför de 11 ministerrådsmöten som hålls i Sverige samt de ca 100 övriga möten som regeringskansliet är inblandat i. Dessutom håller vi på att bygga upp en kommunikationsenhet som skall ansvara för webbsidan och kommunikation under ordförandeskapet. Det märks att hela regeringskansliet nu ställer om sig allt mer till ordförandeskapsförberedelser. Arbetet intensifieras i och med att trojkan tillträder med det franska ordförandeskapet den 1 juli.


Lissabonfördraget ratas av irländarna

Under våren har 18 medlemsländer ratificerat Lissabonfördraget och i fredags blev det klart att irländarna sade nej. Med ett valdeltagande på 53 procent röstade 53,4 % nej och 46,6 % ja.

Jag höll tummarna för ett ja in i det sista. Det är naturligtvis ett bakslag för EU att det blev nej, men ingen katastrof. Vi får inte låta det bli en katastrof som förlamar EU-samarbetet nu när vi har så viktiga sakpolitiska frågor framför oss, inte minst klimatarbetet. Det har hänt förut att länder röstat nej och nu ska vi låta irländarna analysera resultatet och redogöra för sina slutsatser och förslag när vi ses på toppmötet i midsommar. Irländarna är ju inga EU-motståndare och samtliga politiker på Irland säger att landet vill fortsätta att vara en aktiv partner i EU-samarbetet.

Jag tycker att det är beklagligt att irländarna förkastar ett fördrag som är mer demokratiskt och medborgartillvänt än det nuvarande Nicefördraget. Lissabonfördraget är förstås inte perfekt men trots allt det bästa EU-fördraget hittills och gör EU bättre rustat för att fungera öppet och effektivt i en växande union.

Naturligtvis är det så att samtliga länder måste ratificera ett fördrag om det skall kunna träda ikraft. Samtidigt är det rimligt att alla länder får säga sitt innan vi drar några slutsatser. 18 länders ratificeringar måste också få vägas in i diskussionen. Alliansregeringen har i Sverige precis fått klartecken från lagrådet och avser att gå vidare med ratificeringsprocessen. Vad jag har förstått så gör de övriga sju länder som ännu inte ratificerat likadant. Vi får lyssna på irländarna och fundera en stund, liknande saker har hänt förut i EU. Någon stor omförhandling av fördraget har jag svårt att tänka mig i det här läget. EU har ägnat många år åt institutionella frågor nu och det finns en längtan efter att lägga det bakom sig och ta tag i de verkliga frågorna – tillväxt och jobb, EU:s roll i världen, kampen mot gränsöverskridande brottslighet, klimatfrågan etc. Om det blir en speciallösning för irländarna, eller om man får leva med ett Nicefördrag, eventuellt omförhandlat i vissa delar är ännu för tidigt att säga. Jag får säkert anledning att återkomma mycket snart i frågan.


Obama kandidat i USA

I dagarna blev det klart att det blir Barack Obama som blir det demokratiska partiets presidentkandidat. Det är fantastiskt att en afro-amerikan har kommit så långt att han har en reell chans till världens mäktigaste ämbete. Obama är en spännande politiker. Aldrig någonsin har väl intresset för amerikansk politik varit så stort i Sverige som nu. Folkpartiet är systerparti till demokraterna och jag ska därför till Denver på deras konvent i augusti. Det ska bli oerhört spännande.