Pampig ceremoni i Lissabon

Göteborg 20 december 2008

Pampig ceremoni i Lissabon

Hej

Alldeles strax är det dags att gå på välförtjänst julledighet. Det känns dock bra att Lissabonfördraget nu är undertecknat så att ratificeringsprocedurerna kan påbörjas.

Förhoppningsvis blir det nu mer politisk kraft över till de akuta politiska sakfrågorna. Detta nyhetsbrev handlar om undertecknandet i Lissabon, godkännandeförfarandet i Sverige, det kommande slovenska ordförandeskapet och Vaxholmsdomen.


Pampig ceremoni i Lissabon

 

Visst var det vackert och högtidligt, ceremonin i Lissabon på Luciadagens förmiddag. Långt ifrån svenskt mörker med luciatåg och lussekatter bjöd den portugisiska huvudstaden på solsken, klarblå himmel och 15 grader. Det gamla klostret där undertecknandet skedde badade i ljussättningar, musik och vackra tyger. En efter en ropades ländernas stats- och utrikesministrar upp för att skriva under EU:s nya fördrag i två tjocka böcker.


Det var en stor ära att tillsammans med statsministern få skriva under för Sveriges räkning. Alla var där, utom Gordon Brown som valde att istället delta i en utskottsdebatt i London. Hans utrikesminister David Milliband såg ganska besvärad ut när han ensam gick fram och undertecknade. Brown dök upp först långt senare men då hade de flesta redan åkt vidare till Bryssel. Brown har stora problem på hemmaplan, frågan är om detta agerande stärkte eller försvagade hans aktier.


Som traditionen bjuder får nu fördraget namnet Lissabonfördraget. Det var därför portugiserna insisterade på att hålla ceremonin i Lissabon, trots att samtliga regeringschefer och utrikesministrar nästa dag skulle träffas i Bryssel.

 
Vi var några som argumenterade för att mötena kunde slås ihop till samma stad för att effektivisera resandet och minska på koldioxidutsläppen. Nu blev det inte så men vi samåkte i alla fall med danskarna och även en del andra delegationer valde att åka tillsammans.


Nu ska fördraget också godkännas i varje enskilt medlemsland. Det är en process som lär ta minst ett år. Ungrarna var snabbast och ratificerade redan i tisdags. I Sverige går en departementspromemoria ut på remiss i dagarna, men riksdagen förväntas inte fatta beslut förrän i november 2008. Redan nu finns en sammansatt version som den som vill läsa över julen eller kanske ge gamla faster i julklapp. Du kan ladda ner den från

Sieps hemsida
Slovenien tar över

Den förste januari tar Slovenien över EU:s ordförandeklubba, det första av de nya länderna. Ratificeringsprocedurerna kommer att rulla på och blir troligen inget som ordförandelandet behöver hantera såvida det inte blir nej i Irland, det enda land som hittills aviserat att det ska folkomrösta. Annars blir den stora politiska striden frågan om medlemsländernas så kallade bördefördelning, dvs. vad varje land ska göra för att vi tillsammans ska uppnå de målsättningar som sattes upp i mars med minskade koldioxidutsläpp och övergång till mer förnyelsebar energi.


Kommissionen filar på ett förslag enligt en fördelningsmetod som säkert kommer att väcka stor diskussion. EU har tagit på sig en viktig ledartröja här så det är förstås viktigt att vi också levererar, inte minst i ljuset av de förhandlingar som ska fortgå efter Balitoppmötet med syfte att komma överens om något slags nytt Kyotoprotokoll 2009.


En annan svår fråga för slovenerna kan bli Kosovo där ingen lösning finns i sikte just nu. Förhandlingsmöjligheterna tycks uttömda och även om vi hoppas på en resolution i säkerhetsrådet ser det mörkt ut just nu. Det är viktigt att EU håller ihop och att vi diskuterar en europeisk strategi för hela regionen.

Övriga egna prioriteringar som slovenerna satt upp rör utvecklingen och förverkligandet av EU:s jobb och tillväxtstrategi, fortsatt utvidgning och frågan om interkulturell dialog i syfte att bana väg för större internationell samverkan och förståelse.


Domen i Vaxholmsmålet
Domen i det berömda Vaxholmsmålet kom i veckan och väckte stor uppmärksamhet då domen inte följde generaladvokaternas förhandsbesked, något som oftast är fallet. Målet handlar om det lettiska byggföretaget Laval och Byggnads blockad mot företaget 2004. Domstolen slår fast att i just detta fall vägde den fria rörligheten tyngre än konflikträtten eftersom Laval hade ett kollektivavtal. Domen underkänner därmed blockaden.


MEN, och det är viktigt, domstolen slår fast att konflikträtten i övrigt är en viktig rättighet. Problemet är inte att Sverige har kollektivavtal utan att de inte är transparenta och förutsägbara, dvs. att det är svårt för ett utländskt företag att i förväg veta vad som gäller och vad det kommer att kosta. Här måste nog arbetsmarknadens parter sätta sig ner och fundera på hur man kan göra kollektivavtalen mer tydliga.


En annan konsekvens är att den s.k Lex Britannia, dvs. den rätt som ger svenska fackförbund rätt att tränga undan utländska kollektivavtal, underkänns. Lex Britannia måste därmed troligen ses över, exakt hur är för tidigt att säga.


Viktigt att komma ihåg är att den svenska modellen inte är hotad, att vi visst kan fortsätta med kollektivavtal och att detta inte öppnar för så kallad social dumping.


Att Lars Ohly samma dag som domen kom krävde omedelbart svenskt EU-utträde var väl inget som förvånade. Han hade inte ens läst domen, något som framkom tydligt när man hörde honom argumentera. I övrigt har kommentarerna från framför allt socialdemokraterna varit ganska sparsamma.


Tack för alla kommentarer och synpunkter under året. Jag önskar er alla en riktigt skön jul och ett Gott Nytt År!


Cecilia Malmström