Tal
Riksdagen 6 maj 2009
Cecilia Malmström, EU-minister
Anförande i riksdagens debatt om årsboken om EU
Fru/Herr talman, ärade riksdagsledamöter.
Jag vill inleda med att tacka för möjligheten att delta i denna debatt som hålls med anledning av regeringens skrivelse om årsboken om EU 2008 och Kommissionens årliga strategi för 2010.
Det är som har sagts en väl vald tidpunkt att diskutera EU-frågor så här en månad innan EU-valet. Runt om i vårt land firas också denna vecka Europaveckan. På lördag firar vi som bekant minnet av att Robert Schumann den 9 maj 1950 lade fram sin plan på att ställa fransk och tysk kolproduktion under gemensam kontroll. Planen ledde till att sex länder, alla präglade av krigets fasor, bildade Kol och Stålunionen, grundbulten i dagens EU.
Mycket har hänt sedan dess. Europa har gått från en splittrad kontinent till en enad union. Samarbetet har stärkts på en rad områden. Och de möjligheter och fördelar som detta samarbete gett oss har blivit mer och mer självklara.
Idag är det fullkomligt naturligt att göra vardagliga saker som att resa, studera och arbeta i Europa. Några exempel - På universitetet i Cluj-Napoca, mitt i Draculas hembygd i Transsylvanien läser 96 svenska studenter på läkarutbildningen.
Valletta, huvudstaden på Malta, har nyligen fått sin första koloni av unga svenska telefonförsäljare.
Och Torremolinos, ett känt paradis för semestrande svenskar på spanska solkusten, har blivit hemort för tusentals svenska seniorer som tagit med sig pensionen och flyttat ifrån vinterkylan här hemma.
För bara femton år sedan var det här nästan otänkbart för medborgare i vårt land.
Tänk er tanken. Hur skulle Sverige se ut idag om vi inte varit med i det europeiska samarbetet? Hur skulle vår välfärd ha utvecklats om vi stått vid sidan av när våra grannländer jobbat tätare och tätare tillsammans? Det tål att tänkas på.
*********
Utvecklingen fortsätter och EU:s ställs ständigt inför nya frågor. Många av dessa behandlas i en skrivelse till riksdagen varje år. Där redovisar regeringen sitt agerande i EU-frågor under det gångna året.
Regeringen är en aktiv part i det europeiska samarbetet. Det betyder att vi är med och driver arbetet i Bryssel framåt, förankrar våra ståndpunkter brett här hemma och att vi tar ansvar för resultaten. Det har både sagts och gjorts saker i EU-samarbetet under 2008 som jag tror skapar förutsättningar för en vardag där vi alla kan känna oss både mer trygga och fria här i Europa.
Som några exempel kan jag lyfta fram att vi under det gångna året bl a verkat för att föra frågan om den inre marknaden högre upp på EU:s agenda, drivit arbetet med den så kallade Östersjöstrategin framåt, varit pådrivande för åtgärder som stimulerar kvinnligt företagande och hållbar näringspolitik och fört EU:s arbete med brottsofferfrågor framåt. Dessutom fortsätter vi vara en stark röst för utvidgningen och vi har med våra p9lska vänner tagit initiativ till det östra partnerskapet som sjösätts imorgon i Prag. Vi fortsätter vara pådrivande i arbetet för att modernisera den gemensamma jordbrukspolitiken.
Men även om skrivelsen handlar om viktiga frågor under 2008 tycker jag detta är ett utmärkt tillfälle att diskutera ett antal viktiga frågor som är aktuella här och nu:
En fråga där man klart kan se nödvändigheten av europeiskt samarbete är den ekonomiska krisen. Krisen har drabbat världen, Europa och Sverige med stor kraft.
Nyligen besökte jag Irland. Där är det ekonomiska läget akut människor tvingas gå från hus och hem och har inte längre råd att betala för sina barns utbildning. Dessvärre är situationen på Irland långt ifrån unik.
Trots det allvarliga läget slås jag av en tanke - hur hade Europa sett ut idag, under den värsta ekonomiska krisen på årtionden, om 27 länder hade försökt lösa sina problem helt på egen hand? Jag är övertygad om att vi kunnat mildra de allra värsta effekterna av den ekonomiska krisen tack vare ett gemensamt och snabbt agerande inom EU.
Jag är också övertygad om att vår ekonomiska utveckling och den framtida tillväxten avgörs av hur väl Europa positionerar sig i en värld som präglas av nya marknader och nya konkurrensförhållanden. Om EU genomför genomtänkta reformer nu, så kommer Europas ekonomi åter att kunna blomstra.
Det handlar i stor utsträckning om att stärka och påskynda genomförandet av EU:s gemensamma strategi för tillväxt och sysselsättning, det som vi kallar för Lissabonstrategin. Att EU behöver en sådan strategi även när den nuvarande löper ut är de flesta överens om.
Enligt min mening måste arbetet med Lissabonstrategin framöver inriktas på en tydligare prioritering och fokusering på vad som behöver göras: Det handlar om insatser för att öka den interna och externa öppenheten för att ta tillvara globaliseringens möjligheter. En ökad extern öppenhet och en fungerande inre marknad är centrala förutsättningar för att stärka EU:s konkurrenskraft i en ökad global konkurrens. Regeringen kommer därför fortsatt verka för en tydlig integrering av den externa dimensionen - dvs handelsaspekten - i Lissabonstrategin. Det handlar också om reformer för att stärka konkurrensen, främja ett bättre och mer innovativt företagsklimat i Europa samt skapa bättre fungerande arbetsmarknader som ger plats åt fler på arbetsmarknaden och minskar utanförskapet. Strategin måste innehålla frågor om forskning, utbildning och livslångt lärande såväl som en färdriktning för hur vi ska gå mot ett eko-effektivt samhälle. Sverige avser att lägga grunden till en sådan strategi under hösten.
Imorgon kommer det att hållas ett s.k. extra socialt toppmöte mellan trojkan (CZ, SE, ES) på stats- och regeringschefsnivå, arbetsmarknadsministrar och arbetsmarknadens parter på EU-nivå. Mötet hålls med anledning av det allt sämre läget på arbetsmarknaden runt om i Europa. Syftet är att skapa en enad syn vad gäller de viktigaste åtgärderna för att mildra krisens effekter på sysselsättningen, både i EU och i den nationella politiken. Det kommer att leda till rekommendationer och prioriteringar.
******
Fru talman
Klimatfrågan har med rätta kallats vår tids ödesfråga. Redan 1987 uppmanade den s.k. Brundtland rapporten världen att anstränga sig för att främja en hållbar ekonomisk utveckling, det vill säga som inte utarmar naturresurser eller skada miljön. Rapporten slog då fast en definition av hållbar utveckling, som numer är en klassiker:
"En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov."
22 år har gått sedan Brundtlandrapporten presenterades. Mycket har hänt, men mycket arbete återstår. Jag tänker speciellt på arbetet med att få ett nytt internationellt klimatavtal på plats. I det arbetet spelar Sverige en stor roll. Det kommer att bli en komplicerad fråga för EU att i god tid före Köpenhamnsmötet komma överens om bördefördelning mellan medlemsländerna och en stor utmaning för Sverige som ordförande i EU att leda det arbetet. Det finns länder i EU som hävdar att vi inte har råd att satsat på klimatet just nu. Vi säger: Vi har inte råd att låta bli! Som vi ser det innebär den ekonomiska krisen nya möjligheter på det här området - Möjligheter att ställa om våra samhällen och ekonomier till grönare och mer hållbara sådana. Detta kommer på sikt skapa tillväxt och fler klimatsmarta jobb.
******
Högt upp på EU:s agenda ligger också frågor som handlar om energi och hur EU gemensamt ska agera kring frågor om energiförsörjning, frågor om migration, gemensamt asylsystem, brottsbekämpning och brottsoffers rättigheter, EU:s fortsatta utvidgning och EU som utrikespolitisk aktör.
Dessa frågor, och många andra, kommer att behöva hanteras under vårt ordförandeskap och de kommer att finnas med i valdebatten inför Europaparlamentsvalet. De visar att EU inverkar på vår vardag. Då måste vi också påverka EU. Därför är det viktigt att regeringen driver en aktiv politik, men det är också viktigt att enskilda medborgare får möjligheten att göra sin röst hörd. DE får de med Lissabonfördraget som röstas i den tjeckiska senaten om någon timme. Fördraget skapar ett öppnare, mer demokratiskt och handlingskraftigt EU.
Men närmast har vi valet till Europaparlamentet 7 juni. Även om svenskarnas inställning till EU är mer positiv än någonsin, kommer det undersökningar som visar att intresset för att gå och rösta är lågt. Politiker oavsett partifärg, alla har vi ett ansvar för att öka valdeltagandet och uppmuntra till debatt om EU-frågor.
Jag tror att två saker är särskilt viktiga för att vi ska lyckas. Det ena är att vi för en debatt om sakfrågor som engagerar människor. Om hur vi vill lösa klimatfrågan, hur jobben kan bli fler och hur vi vill använda EU för att bekämpa organiserad brottslighet. Men också om frågor som gör att EU tar plats vid köksbordet.
Att vi vill göra det möjligt att välja vård i hela Europa, att vi vill veta var vårt kött kommer ifrån eller att vi vill rädda Östersjön från algblomning
Det andra är att vi ska berätta att EU-politik är inrikespolitik. Många frågor som rör människor i vardagen - från sophantering till livsmedelskontroll och priset på mobilsamtal - beslutas idag i Europaparlamentet. Att initiera den diskussionen kräver stort engagemang på alla nivåer, i Bryssel, här i riksdagen, i kommuner och i landsting. Det är en diskussion och som jag ser mycket framemot att få delta i.
Tack för ordet.