Tal
Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, Malmö
12 maj 2009
Anförande om EMU vid Sydsvenska Industri- och Handelskammaren
I år fyller euron tio år! Det har varit ett framgångsrikt decennium för den gemensamma valutan! Euron har ökat den ekonomiska stabiliteten. Det är lägre inflation idag, vi har lägre ränta och handeln har ökat. Hela 16 EU-länder har gått över till euron, och fler är på väg.
* * *
En majoritet av svenska folket vill nu byta vår krona till euron. Det har jag velat länge och jag vet att en förkrossande majoritet av Sveriges företagare också vill det.
Att en skånsk småföretagare som hyr ut byggmaskiner i Köpenhamn, Lübeck och Malmö fortfarande måste hantera tre olika valutor i sin bokföring är inte rationellt.
Den finansiella krisen har skakat om den svenska opinionen. Trots att våra statsfinanser varit i avsevärt mycket bättre skick, än övriga EU-länders, flydde det internationella kapitalet till de stora valutorna euron och dollar. Ni om några vet vad detta inneburit. Många företagare har vittnat om svårigheterna att få låna pengar till investeringar.
* * *
EMU-samarbetet har klarat finanskrisen och euroländerna har visat på enighet. Dagens kris hade skapat ekonomiskt och politiskt kaos om det hade funnits ytterligare sexton olika valutor i EU. Lika många européer använder idag euron, som det finns amerikaner som använder dollar. Det ger en stabilitet när det blåser snålt på finansmarknaden.
Flykten från småvalutor, som den svenska kronan, har inte bara inneburit svårigheter att låna pengar till investeringar. Det har också kraftigt ändrat värdet på kronan. På kort tid ökade priset för en euro från 9 kronor till över 11,50. Då blir vi fattigare.
Flera skeptiker mot euron har pekat på att detta har fungerat som en devalvering. De menar att det gett den svenska skogsindustrin en andhämtning och konkurrensfördel i konjunkturnedgången. På kort sikt kan detta stämma och det var också ett argumenten mot ett införande av euron i EMU-utredningen.
Samtidigt är våra svenska erfarenheter av devalveringar under 80-talet förskräckande. Analogin med den kortsiktiga värmen i byxorna känner ni alla till. En devalvering innebär ett minskat svenskt välstånd. Många devalveringar ledde till ett kraftigt minskat svenskt välstånd.
* * *
För många företag innebär det senaste årets växelkursförändringar en 25-procentig kostnadsökning av insatsvaror. Då kan hela förtjänsten vara utraderad. Svårigheterna att göra långsiktiga investeringar ökar dramatiskt när man ska ta hänsyn till osäkerheter av detta slag.
Långsiktigt har vi i Sverige också gjort stora välfärdsförluster på att vi har en sämre fungerande konkurrens. En liten valuta fungerar som en tull på den inre marknaden. Valutaväxling leder till ständiga transaktionskostnader som minskar konkurrenstrycket och leder till onödigt höga priser.
60 procent av den svenska exporten går till EU-länder och 40 procent går till euroländer. Det visar hur viktig den inre marknaden är för vårt näringsliv. Handel med euroländer ökar men hade kunnat öka ännu mer om våra exportföretag sluppit växlingskostnader och valutarisker.
Osäkerheter i växelkurser leder också till att vi förlorar utländska investeringar som hade kunnat leda till fler jobb och mer tillväxt i Sverige.
Hur stora dessa förluster är förekommer det olika beräkningar av. Professor Harry Flam har tillsammans med Kommerskollegium exempelvis beräknat den uteblivna årliga exporten till 100 miljarder kronor per år.
Helt klart är dock att de långsiktiga förlusterna är avsevärt mycket större än skogsindustrins kortsiktiga devalveringsvinster.
Mina damer och herrar!
De ekonomiska argumenten för euron är viktiga, men för mig som en europapolitiker finns det ännu ett tungt argument. Alliansregeringen vill att Sverige ska vara en del av EU:s kärna. Valutasamarbetet ingår i EU:s kärna.
Europasamarbetet var redan från början inriktat på ekonomisk integration. Om det egna landets ekonomi är helt beroende av att ekonomin i grannlandet är stabil minskar risken för krig. Den ekonomiska integrationen sker på flera sätt. Viktigast är den gemensamma inre marknaden som både ger stabilitet och välstånd. Men den gemensamma budgeten, som utgör en procent av unionens samlade BNP, är också en viktig del. Den gemensamma valutan och penningpolitiken är den tredje viktiga delen i den ekonomiska integrationen.
Metoden för att skapa fred och stabilitet genom ekonomisk integration har visat sig helt överlägsen. EU:s ”mjuka makt” (el. soft power) har stabiliserat övergången i Östeuropa från kommunistdiktaturer till demokratiska EU-medlemmar. Jag hoppas nu att EU fortsatt kan använda denna ekonomiska attraktionskraft för att stabilisera fler länder på Balkan och Turkiet.
* * *
Valutan är också en viktig fråga för identitet. När mina amerikanska vänner först besöker Paris och Berlin och sedan kommer hem till mig i Göteborg måste de gå till Forex och växla sina eurosedlar till kronor. Känslan som förmedlas är att Sverige, Danmark och Norge inte är en del av det riktiga Europa. Sverige är en exotisk nordlig utpost. Jag vill inte att vi ska upplevas på detta vis. Vi är, och ska upplevas som, en del av kärnan i Europa.
* * *
När euroländernas finansministrar samlades till årets första möte var slovaken Ján Pociatek en av dem som tog plats runt sammanträdesbordet. Vid årsskiftet blev Slovakien det sextonde landet att införa den gemensamma valutan.
Förra veckan satt Anders Borg för första gången som ordförande i Ecofin då EU:s budget för 2010 diskuterades.
Men han fick inte vara med dagen innan när finansministrarna från euroländer som Slovakien, Tyskland och Frankrike beslutade om viktiga frågor som påverkar även vår arbetsmarknad och välfärd. Jag vill inte att Sverige ska sitta i väntrummet.
Och en sak är säker. Skaran av finansministrar i väntrummet kommer fortsätta att minska. Näst på tur att införa euron är Estland, Lettland och Litauen. I Danmark planeras en ny folkomröstning till nästa år.
Klimatfrågan och den ekonomiska krisen kommer att dominera vårt EU-ordförandeskap. Att Sverige då inte kan delta i ett så viktigt beslutsforum som eurogruppen är problematiskt.
* * *
Det har gått över fem år sedan svenska folket sade nej till att vara med i valutasamarbetet. Och det svenska utanförskapets pris blir bara högre.
- Varför ska Sverige avstå inflytande över vår egen ekonomiska utveckling?
- Varför ska svenska företag missgynnas, istället för att få konkurrera på samma villkor som övriga Europa?
- Och varför ska Sverige avstå från att vara med i den del av EU som är tydligast för medborgarna?
För mig handlar det allra viktigaste argumentet för euron om samarbete. Att flera hundra miljoner européer använder samma pengar är ytterligare ett steg mot ett enat Europa. Om vårt land ska spela en roll i den utvecklingen, så krävs att vi är med på allvar.
Det är viktigt att nu inleda debatten i Sverige om euron. Vi behöver på allvar diskutera nackdelarna med att stå utanför och bilda opinion för en ny folkomröstning. Denna valrörelse är att bra tillfälle att väcka frågan och sedan kommer en nationell valrörelse 2010, då jag hopas att euromedlemskapet blir en av de viktigaste frågorna. Därefter vill jag och folkpartiet se en ny folkomröstning så snart som möjligt. Sverige behöver euron, men euron kan även ha nytta av Sverige.