Tal
Europaforum, Hässleholm 12 maj 2009
Cecilia Malmström, EU-minister
Regeringens EU-politik i ett 10-årigt perspektiv
Först och främst vill jag tacka Europaforum Hässleholm för inbjudan. För mig som EU-minister är det fantastiskt roligt att få möjlighet att tala vid den här konferensen, som är en verklig mötesplats, ett slags Almedalen, för alla som har intresse för europafrågor. I år känns det extra roligt att få komma hit eftersom regeringen har fått en egen dag här på Europaforum med anledning av det kommande svenska ordförandeskapet.
Förra veckan var en viktig och spännande vecka för EU.
I onsdags röstade den tjeckiska senaten ja till Lissabonfördraget, och i torsdags presenterades det Östra partnerskapet, EU:s samarbete med Armenien, Azerbadjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland.
Den nya tjeckiska regeringen kom på plats i helgen.
Många som är här idag deltog säkert i firandet av europaveckan. I lördags högtidlighöll vi ju som bekant minnet av att Robert Schumann den 9 maj 1950 lade fram sin plan på att ställa fransk och tysk kolproduktion under gemensam kontroll. Planen ledde till att sex länder, alla präglade av krigets fasor, bildade Kol och Stålunionen, grundbulten i dagens EU.
Men vem hade vågat hoppas...
...1951, när kol och stålunionen bildades, att det var början på en flera generationer lång fred i Västeuropa?
.. 1987, att den inre marknaden fem år senare skulle vara lagbunden och därefter en fungerande verklighet?
.. 1991, att eurosedlar och mynt skulle finnas i plånböckerna hos hundratals miljoner européer inom ett decennium?
..1999, att en lyckad utvidgning skulle ta bort de sista resterna av järnridån och förena Europa på bara fem år?
Detta bevisar att EU verkligen är ett unikt samarbete!
*******
Mina damer och herrar,
rubriken för mitt anförande här idag är Regeringens EU-politik i ett 10-årigt perspektiv. Jag vill ta min utgångspunkt för detta anförande i de stora utmaningar, men också möjligheter, som EU står inför. Hur vi agerar i de här frågorna kommer att vara avgörande för Europas framtid i ett tioårsperspektiv, men också på längre sikt. Många av dessa utmaningar måste dessutom hanteras redan under det svenska ordförandeskapet.
******
Den mest uppenbara utmaningen som världen står inför idag är klimatutmaningen, vår tids kanske största ödesfråga.
Klimatförändringarna påverkar allt liv på jorden överallt. I Sverige kan det på sikt handla om byggnader som riskerar rasa på grund av ökad nederbörd, i övriga Europa kommer skogsbränderna och torkan antagligen förvärras. Stora delar av Afrika riskerar hungersnöd och Asien stigande havsnivåer med översvämningar som följd. Detta kan leda till stora flyktingströmmar och därmed till globala säkerhetspolitiska konsekvenser. kanske leder höjda medeltemperaturer till nya sjukdomar och epidemier.
Föga förvånande visar en färsk undersökning att klimatet och miljön är den fråga som engagerar svenskarna mest inför valet till europaparlamentet den 7 juni. Medborgarna förväntar sig att EU levererar i den här frågan. Ambitiösa åtaganden har gjorts. För ett och ett halvt år sedan beslöt EU-länderna att utsläppen av växthusgaser ska minska med 20 procent fram till 2020, 30% om vi får ett internationellt avtal. Det måste ses som en historisk överenskommelse, som aldrig hade varit möjlig för några år sedan.
De överenskommelser som gjordes hade inte heller varit möjliga utan det opinionstryck som medborgare och organisationer satt på sina politiker för att snarast börja agera för att anta långsiktiga åtaganden för att minska utsläppen av växthusgaser och ställa om vår bränsleförbrukning.
Men nu är det dags att gå från ord till handling. Under 2009 går vi in i avgörande internationella förhandlingar inför det stora klimatmötet i Köpenhamn i december. Vårt mål är att vi då ska ha fått stora delar av världen att ställa sig bakom en ny överenskommelse. EU kan visa ledarskap i klimatfrågan, men det kräver att vi gör vår hemläxa och håller ihop alla våra 27 medlemsländer. Det kommer att bli en komplicerad fråga för EU att i god tid före Köpenhamnsmötet komma överens om bördefördelning mellan medlemsländerna och en stor utmaning för Sverige som ordförande i EU att leda det arbetet.
Det finns länder i EU som hävdar att vi inte har råd att satsat på klimatet just nu. Vi säger: Vi har inte råd att låta bli!
Den ekonomiska krisen ska inte ses som ett hot mot miljön, utan som en möjlighet. En möjlighet att ställa om till gröna ekonomier, hållbara samhällen och klimatsmarta jobb. I det här fallet är faktiskt gräset grönare på andra sidan.
I Lysekil på västkusten till exempel finns ett företag som jobbar med att bygga vågkraftverk. I framtiden räknar man med att kunna anställa flera hundra ingenjörer, kanske upp till ett tusen.
Marknaden för klimatanpassad energi kan, enligt beräkningar från kommissionen, år 2050 ha ett totalt värde av 3 000 miljarder dollar och sysselsätta över 25 miljoner människor. Om vi lyckas vända klimatutmaningen till en ekonomisk möjlighet har vi stora chanser att stärka Sveriges och Europas konkurrenskraft. Det tjänar alla på.
*******
Frågan om energi och energiförsörjning har blivit allt viktigare inom unionen. Det finns två stora anledningar till det: dels presenterade kommissionen i november en handlingsplan för energitrygghet och energisolidaritet. Men allra viktigast är den gaskris som drabbade Europa i januari i år.
På trettondagen kopplade vinterkylan ett fast grepp om Europa. Långt ner på Balkan sjönk kvicksilvret ner till 15 minusgrader.
Det hade egentligen inte varit något större problem, om inte det ryska gasmonpolet samma dag bestämt sig för att dra åt kranarna för gastillförseln genom Ukraina.
Detta ledde till att flera miljoner människor på Balkan och i Centraleuropa tvingades genomlida nästan två veckor i utkylda bostäder. Industrier och skolor fick stänga när värmen försvann.
Frågan om Gaskrisen visar på behovet av att fortsätta driva på arbetet inom EU mot en gemensam europeisk energimarknad. Viktigt är också utvecklingen av förnybara energikällor och energieffektivisering.
I det här sammanhanget vill jag också nämna samarbetet i den s.k. Södra korridoren och det toppmöte som hölls i Prag förra veckan. Södra korridoren är ett initiativ som har som syfte att stärka energisamarbetet med några av de länder i södra Kaukasus samt Turkiet som är viktiga för EU:s framtida energiförsörjning. Det tror jag är bra. En diversifiering av EU:s energiförsörjning är viktig för försörjningstryggheten i Europa.
*******
Vi lever i en turbulent tid. Den finansiella och ekonomiska krisen har svept som en tornado över världen. I dess spår följer stor finansiell oro, konkurser och arbetslöshet. I många europeiska länder tvingas människor gå från hus och hem. I min egen hemstad Göteborg har tusentals människor som jobbar i den viktiga bilindustrin varslats om uppsägning.
Det är de dåliga nyheterna. De goda nyheterna är att EU-länderna hanterar denna kris tillsammans. 27 länder sitter i samma skuta och styr åt samma håll. Jämför det med 27 europeiska länder som sitter i 27 olika båtar och ror åt 27 olika håll.
Eftersom vi agerat tillsammans har vi också kunnat mildra effekterna av de ekonomiska oroligheterna. I oktober beslutade stats- och regeringscheferna om ett gemensamt paket för att stabilisera utvecklingen på de finansiella marknaderna och i december tog man beslut om en gemensam återhämtningsplan för Europa. Återhämtningsplanen innefattar såväl finanspolitisk stimulans på nationell som EU-nivå, motsvarande ca 1.5 procent av EU:s samlade BNP, som mer långsiktiga insatser för att stärka vår ekonomiers långsiktiga tillväxt potential och förmåga att stå emot kommande kriser. Det handlar alltså i mångt och mycket om att stärka och påskynda genomförandet av EU:s gemensamma strategi för tillväxt och sysselsättning, den s.k. Lissabonstrategin och innefattar åtgärder för att återupprätta stabiliteten på de finansiella marknaderna, infrastruktursatsningar samt investeringar i människor och kunskap.
Åtgärdsplanen innehåller också åtgärder och initiativ på nationell och EU-nivå för att stödja företag och bidra till ett bättre företagsklimat. Bland dem kan nämnas ökade resurser inom Europeiska investeringsbanken för utlåning till små och medelstora företag.
*******
Länderna runt Östersjön står inför stora gemensamma utmaningar. En sådan är hur vi hanterar de akuta och allvarliga miljöproblem som drabbat Östersjön. De senaste åren har algblomningen, övergödningen, och försurningen blivit allt mer allvarlig och situationen för Östersjön allt mer kritisk.
Den ekonomiska krisen har gjort frågan om hur vi ökar tillväxten och slår vakt om jobben och välfärden brännhet. Hur gör vi Östersjöregionen till en starkare motor för tillväxt, för välfärdens och jobbens skull?
Vi vill att EU tar ett större ansvar för Östersjöområdet. Sverige har därför tagit initiativ till en strategi för den här regionen. Det har vi gjort eftersom vi tror att de utmaningar jag just nämnde går att möta. Hur ska vi göra det? Ja, det handlar inte om att begära mer EU-medel utan att utnyttja de resurser som redan finns avsatta på bästa möjliga sätt, till gagn för hela regionen. I strategin lanseras ett antal konkreta projekt och åtgärder som Östersjöländerna åtar sig att driva - till exempel:
- Minska gödselanvändningen och läckaget av fosfater från jordbruket,
- Göra det enklare för unga att starta egna företag
- Underlätta för studenter och forskare att läsa och forska vid andra universitet i Östersjöregionen.
- Skapa frivilligstyrkor som kan bekämpa marina utsläpp i Östersjön
Att få en strategi för Östersjön på plats kommer att vara en av de frågor som Sverige prioriterar under ordförandeskapet. Vår ambition är att strategin ska kunna beslutas på toppmötet i oktober, så att projekten ska kunna sjösättas så snart som möjligt efter det.
Jag är övertygad om att en politik för östersjöområdet har stor betydelse för hur regionen kommer att utvecklas i ett tioårsperspektiv. En sådan strategi är därför ett viktigt instrument i kampen för en renare Östersjö och en konkurrenskraftig Östersjöregion.
********
Under mina år i Europaparlamentet hade jag två fantastiska bänkgrannar och liberala kamrater. Den ena heter Carles Gasoliba från Katalonien i Spanien. Han kastades i fängelse under Francos tid för sitt politiska engagemang. Den andre var Bronislaw Geremek. Han var en av grundarna av fackföreningsrörelsen Solidaritet i Polen på 80-talet. Bronislaw var professor i historia, och ägnade en stor del av sitt liv åt att kämpa för att människor i hans land skulle få rösta i fria och demokratiska val. För det fängslades han av kommunisterna, levde i exil men blev sedan utrikesminister i slutet av 90-talet i ett demokratiskt Polen.
Om utsikterna för samarbete i Europa har sagts: "Att ena Europa är som att bygga en snögubbe vid ekvatorn". Carles och Bronislaws historier visar hur fel det påståendet visat sig vara. Europa har tack vare utvidgningen förenats på ett sätt som inte var möjligt för 20 år sedan. För mig är det här vad EU handlar om.
I år firar vi att det är fem år sedan den största utvidgningen i EU:s historia ägde rum. Utvecklingen har gått i raketfart. Rättssäkerhet, öppna marknader, demokrati och skydd av minoriteter - allt detta är i dag verklighet för medborgarna i Östeuropas forna kommunistdiktaturer. Att Tjeckien i dag är ordförandeland för EU är ett talande bevis för att Schumans idéer har vunnit över Stalins.
Utvidgningen betraktas med rätta som en av EU:s absolut största framgångar. Igår presenterade några forskare en rapport om utvidgningens konsekvenser. Den här rapporten, och flera andra, visar att de farhågor som kritikerna varnade för innan utvidgningen har kommit på skam.
Trots det höjs det nu röster för ett stopp för utvidgningen. Mot bakgrund av det ekonomiska läget hävdar vissa att EU inte har råd med eller i varje fall måste ta en paus i utvidgningen. Sverige är av helt motsatt åsikt. Alla vinner på att ha demokratiska och stabila grannar.
Den ekonomiska krisen får inte bli ett sätt att hindra en fortsatt utvidgning. Det är av största vikt att processen rör sig framåt för de länder som har börjat sin väg mot medlemskapet. Det gäller naturligtvis länderna på Balkan, där utsikterna om EU-medlemskap är en viktig katalysator för reform. Det är viktigt att vi visar dem att det lönar sig att reformera och att fatta en hel del smärtsamma beslut.
Så länge villkoren för medlemskap respekteras - de som regleras i Köpenhamnskriterierna - måste vi vara tydliga: Ja, ni är välkomna så länge reformerna fortsätter. Dessa länder på Balkan som för inte alltför länge sedan var i krig med varandra måste en dag kunna sitta vid samma sammanträdesbord som vi andra inom Europeiska unionen.
Det gäller också för Turkiet. Den förhandlingsprocess som har inletts med Turkiet bereder väg för en utveckling som ligger i hela regionens intresse. Det återstår mycket att göra i Turkiet, absolut. Men det är viktigt att Europeiska unionen står upp för sina löften och fortsätter förhandlingarna. Under det svenska ordförandeskapet kommer regeringen därför att driva på för att öppna fler förhandlingskapitel. Regeringen är en av de starkaste förespråkarna för fortsatt utvidgning i EU. Jag hoppas och tror att det engagemanget kommer att göra skillnad för hur Europa utvecklas i framtiden.
******
Jag vill ha ett Europa som är tryggt och säkert. Jag vill också ha ett Europa som är öppet mot omvärlden. Tyvärr ser det inte riktigt ut så idag.
Brottslighet med förgreningar i många olika länder är ett problem som blir allt större, både i Sverige och i andra EU-länder. Mänsklig slavhandel, narkotikasmuggling, organhandel och terrorism är exempel på internationell kriminalitet som bedrivs med maffiametoder. Barnpornografi och penningtvätt är andra exempel på grov brottslighet där nationsgränser saknar betydelse.
Fler och fler människor söker sig från olika delar av världen för att bygga ett bättre liv i Europa. Många flyr från krig och förtryck och andra söker sig hit för att skapa sig en bättre framtid utan fattigdom. Färden till Europa görs ofta med livet som insats, och många når EU:s gräns instängda i lastbilar eller i rangliga båtar. Väl framme i Europa lever flera miljoner människor utan papper och sociala rättigheter
Alla medlemsländer måste ta ett gemensamt medmänskligt ansvar för de människor som flyr från krig och förtryck. Samtidigt måste det finnas möjligheter för de som vill komma till Europa och arbeta - Sverige vill inte medverka till att bygga något fästning Europa. Vi vill riva den.
Ett viktigt steg på vägen är att formulera regler för hur EU:s arbete ska kunna göra Europa tryggare, säkrare och öppnare. Under det svenska ordförandeskapet ska EU:s nästa arbetsprogram för samarbetet inom det rättsliga- och inrikes området, det s.k Stockholmsprogrammet, slås fast. Programmet rör frågor som polis- och gränskontroll, tullsamarbete, straffrättsligt och civilrättsligt samarbete, samarbete på migration- och asylområdet, men också brottsoffer och integritetsfrågor.
*******
Vi har redan slagit fast att Europa står inför ett antal utmaningar. För att lösa dem krävs mycket politiskt vilja. Dessutom behövs några viktiga verktyg - regler och pengar.
- Lissabonfördraget.
Det drogs en kollektiv suck av lättnad i Europas huvudstäder när tjeckiska senaten röstade ja till Lissabonfördraget i onsdags. Den svenska regeringen välkomnar förstås beskedet om att Tjeckiens senat beslutat godkänna Lissabonfördraget. Jag kan inte nog betona hur viktigt det här fördraget är. Lissabonfördraget är ett fördrag för framtidens EU. Det gör beslutsfattandet öppnare och effektivare. Samtidigt stärks demokratin genom att Europaparlamentet får mer makt och vår egen riksdag får inflytande över EU-frågorna. Det är min förhoppning att Lissabonfördraget även ska kunna godkännas i en folkomröstning på Irland under hösten, så att fördraget kan träda ikraft så snart som möjligt.
- Budgetöversynen
EU:s budget måste bli modern och anpassas till människors verklighet. Idag går mer än 75 procent av budgeten till jordbruksstöd och regionalstöd. Det är inte en rimlig ordning.
Det här är en inställning som regeringen drivit hårt inom ramen för EU:s budgetöversyn. Jag beklagar därför att denna viktiga fråga har dragits i långbänk av kommissionen. Det betyder att Sverige inte ser ut att få hantera denna fråga under vårt ordförandeskap. Men vi ger inte upp. Ansträngningarna för att reformera budgeten går vidare. Vi måste ha en modern budget där pengarna används till morgondagens behov: infrastruktur, forskning, innovationer.
- Sist men allra viktigast: Medborgarna
Det finns en grundläggande förutsättning för att EU ska kunna fungera att medborgarna har förtroende för samarbetet och dess institutioner. I Sverige är fler människor än någonsin positiva till det svenska medlemskapet. Det tycker jag är jätteroligt. De möjligheter och fördelar som samarbetet ger har kommit att bli allt mer självklara över tid.
Idag är det fullkomligt naturligt att göra vardagliga saker som att resa, studera och arbeta i Europa. Några exempel - På universitetet i Cluj-Napoca, mitt i Draculas hembygd i Transsylvanien läser 96 svenska studenter på läkarutbildningen.
Valletta, huvudstaden på Malta, har nyligen fått sin första koloni av unga svenska telefonförsäljare.
Och Torremolinos, ett känt paradis för semestrande svenskar på spanska solkusten, har blivit hemort för tusentals svenska seniorer som tagit med sig pensionen och flyttat ifrån vinterkylan här hemma.
För bara femton år sedan var det här nästan otänkbart för medborgare i vårt land.
Men samtidigt som stödet för EU-medlemskapet blir allt starkare kommer rapporter om att intresset för att gå och rösta i Europaparlamentsvalet, om knappt en månad, är lågt. Här har vi som politiker oavsett partifärg en väldig viktig men svår uppgift - vi har ett ansvar för att öka valdeltagandet och uppmuntra till debatt om EU-frågor.
Jag tror att två saker är särskilt viktiga för att vi ska nå framgång. Det ena är att vi för en debatt om sakfrågor som engagerar människor. Om hur vi vill lösa klimatfrågan, hur jobben kan bli fler och hur vi vill använda EU för att bekämpa organiserad brottslighet. Men också om frågor som gör att EU tar plats vid köksbordet. Att vi vill göra det möjligt att välja vård i hela Europa, att vi vill veta var vårt kött kommer ifrån eller att vi vill slippa få allergier av gift som finns i så vardagliga saker som soffor och skor.
Det andra är att vi ska berätta att EU-politik är inrikespolitik. Många frågor som rör människor i vardagen - från sophantering till livsmedelskontroll och priset på mobilsamtal - beslutas idag i Europaparlamentet. Att hålla liv i den diskussionen kräver stort engagemang på alla nivåer, i Bryssel, i riksdagen, i kommuner och i landsting - och i forum som detta.
********
Mina damer och herrar,
Regeringen vill ha ett EU som är öppet, effektivt och som levererar i frågor som är genuint gränsöverskridande. Regeringen ska fortsätta vara en aktiv och engagerad partner i samarbetet, förankra våra ståndpunkter brett här hemma och ta ansvar för resultaten. Det svenska ordförandeskapet ger oss en unik möjlighet att driva EU:s viktiga framtidsfrågor framåt. Vår ambition är att vi tillsammans kan nå en bit på vägen mot ett Europa som om tio år är grönare, tryggare, öppnare och mer konkurrenskraftigt. Ett Europa där hela kontinentens länder är medlemmar och där människor känner förtroende för de europeiska institutionerna.