Tal i Europaparlamentet tisdag den 16 november 2004
Cecilia Malmström
Europaparlamentariker (fp)
Situationen i Kuba
Tack herr talman, herr kommissionär, kära kollegor i denna sena timme!
För ganska precis två år sedan gav vi den kubanske demokratiaktivisten Oswaldo Payá vårt Sacharovpris. Det var den liberala gruppen som hade föreslagit honom för detta pris och han fick det för sin modiga kamp för demokrati och rättvisa på Kuba. Han mottog det som en representant för alla kubaner från olika partigrupper, kristdemokrater, liberaler, socialdemokrater och andra som med fredliga medel försöker bana väg för ett nytt Kuba utan Castro, vare sig han heter Fidel eller Raoul.
Payá och de andra arbetar för ett Kuba där demokrati, mänskliga rättigheter, pluralism, frihet och rättvisa finns för alla. Det var inte enkelt att få hit Oswaldo Payá. Flera gånger försökte den kubanska regimen hindra honom från att komma, men det lyckades till slut. Tyvärr har vi inte lyckats få honom att komma tillbaka.
Sedan Oswaldo Payá fick sitt pris har situationen på Kuba försämrats. Ett åttiotal demokratiaktivister arresterades och dömdes efter farsartade rättegångar till mycket långa fängelsestraff. De sitter nu utspridda över ön. De mår dåligt. Det är hemska villkor och de får mycket sällan träffa sina familjer. Många av dem är sjuka.
Jag har träffat många av dessa människor. De är fantastiska, modiga personer som på fredlig väg vill upprätta mänsklig värdighet och demokrati för sig själva och sina landsmän. Men för Castro, diktatorn som många i Europa fortfarande romantiserar på ett patetiskt sätt, är dessa personer ett livsfarligt hot. Därför skulle de tystas, därför har de fängslats. Osvaldo själv är på fri fot och hans familj trakasseras dagligen.
Situationen på Kuba, en av världens sista kommunistiska diktaturer, är sämre. Inga framsteg har gjorts sedan rådet skärpte sin så kallade common position. Castro fortsätter att trilskas. Han tycks vilja isolera landet fullkomligt. Han bojkottar EU och våra medlemsländer precis som kommissionären sa. Flera europeiska parlamentariker har nekats inträde i landet, bland annat från mitt land Sverige. Just nu diskuterar man om EU ska lätta upp eller ändra sin gemensamma ståndpunkt. Det vore mycket olyckligt. Varför ska vi belöna Castro när det inte sker några framsteg vad det gäller mänskliga rättigheter? För en gångs skull har EU en konsekvent linje mot en diktatur. Varför ska vi då ändra den?
Oswaldo Payá och de andra dissidenterna vädjar till oss att stå fast vid de värderingar och den linje vi har. Därför är det viktigt att intensifiera dialogen med dissidenterna och att stödja en demokratisk övergång så småningom. Vi hedrade Oswaldo Payá och de andra kubanska demokratiaktivisterna här i denna kammare, och det var ett långsiktigt åtagande. Vi måste stå upp för de mänskliga rättigheterna och med kraft avvisa en förändring av den gemensamma ståndpunkten. Kubanerna har precis som vi rätt till demokrati och mänskliga rättigheter. Låt oss visa dem vilken sida vi står på!