Tal om Ryssland den 7 juni 2005
Cecilia Malmström
Europaparlamenatriker (fp)
Ryssland
Herr talman, fru kommissionär, herr rådsordförande
Sedan EU utvidgades den 1 maj 2004 har vår mäktige granne i öst, Ryssland, blivit allt viktigare för oss. Landet är sedan länge en strategisk partner och tillsammans har vi många utmaningar och uppgifter som kräver samarbete och gemensamma lösningar, inte minst handel, miljö, kärnkraftssäkerhet, energi, kampen mot terrorism och organiserad brottslighet. Vi behöver goda relationer för att kunna uppnå stabilitet, säkerhet och välstånd på hela den europeiska kontinenten.
Partnerskapet som inleddes formellt 1997 mellan EU och Ryssland har dock inte varit oproblematiskt. På toppmötet den 10 maj lyckades vi äntligen komma överens om ett samarbetsavtal kring fyra "common spaces" - ekonomi, rättsfrågor, extern säkerhet och utbildning/kultur/forskning. Cirka 400 samarbetspunkter har formulerats men de är ganska oprecisa och alla är långt ifrån lösta ännu. Mötet avslutades med mycken vacker retorik, bl.a. sade rådsordförande Jean Claude Juncker efter mötet att Ryssland och EU ännu inte är på smekmånad men att det är fråga om sann kärlek mellan de två. Det återstår att se vad detta betyder i praktiken för äktenskapsplanerna.
Samarbetet med Ryssland är viktigt och vi är beroende av varandra, samtidigt har relationerna varit ansträngda de senaste åren. Samarbetet har försvårats av utvecklingen internt i Ryssland då landet under Putin sett en tillbakagång för de mänskliga rättigheterna och för demokratin. Allt mer makt har knutits till Kreml och president Putin personligen. Politiska partier har marginaliserats, och det har skett inskränkningar i yttrandefriheten och de fria medierna, korruptionen är omfattande och övergreppen i den blodiga konflikten i Tjechenien tycks inte se något slut. Mordet på general Maschadov, Tjecheniens folkvalde president, kommer inte att underlätta en politisk lösning.
Putin och EU har också olika syn på situationen i grannländerna. Utvecklingen i vårt gemensamma grannskap har på många sätt varit glädjande. I t.ex. Ukraina och Georgien har människor vänt sig från auktoritära regimer och istället valt demokrati, öppenhet och förnyelse. Ryssland måste inse att det har allt att vinna på att ha demokratiska grannländer. Putin måste acceptera att dessa länder inte längre tillhör den ryska intressesfären och att människorna där vill ha demokrati och ser EU, inte Ryssland som föredöme för den framtida utvecklingen.
Samarbetsproblemen mellan EU och Ryssland beror dock inte bara på Ryssland. Relationerna försvåras av att EU och de enskilda medlemsländerna sänder olika signaler. Den gemensamma EU-politiken betonar mycket de mänskliga rättigheterna, demokratin och behovet av interna reformer vad beträffar t.ex. rättssystemet. Men när enskilda regeringschefer träffar Putin tenderar våra gemensamma värderingar att hamna i bakgrunden och istället blir det fokus på det egna energibehovet. Naturligtvis ger detta ingen bra bild av EU och skapar stor förvirring från rysk sida.
I den rapport vi diskuterar just nu är vi kritiska till utvecklingen av Rysslands inrikespolitik och menar att EU måste vara tydliga i sitt fördömande. Konflikten i Tjechenien kan bara lösas politiskt och EU bör erbjuda sig att agera som medlare och så småningom också delta i uppbyggnadsarbetet. Det sker idag fruktansvärda övergrepp mot civila i Tjechenien och det angår oss alla. Ingen förnekar att fasansfulla terrordåd har begåtts i Ryssland, jag tänker bl.a. på massakern på barn och andra oskyldiga i Beslan. Men det legitimerar inte övergreppen i Tjechenien och oviljan att ställa ansvariga militärer inför rätta.
Ryssland är genom sin storlek, sin roll som geografisk spelare och vår granne en mycket viktig partner. Det finns inget alternativ till aktivt samarbete och därför bör vi identifiera ett antal konkreta samarbetsområden där EU och Ryssland har gemensam nytta av resultat. Kvalitet och inte kvantitet bör dock vara styrande för mått på framgångar i relationerna och demokratifrågorna bör vara en integrerad del i allt samarbete. EU måste övertyga Ryssland om att ekonomisk utveckling, handel etc. går hand i hand med modernisering, ett fungerande rättsystem och demokratiska reformer. Vi stödjer Rysslands ambitioner att gå med i WTO och de reformer som detta kommer att föra med sig. Vi ser fram emot fördjupat samarbete på miljöområdet, framför allt maritim säkerhet, kärnkraftssäkerhet och en fortsättning på åtagandena inom Kyotoprotokollet.
Vi hoppas att vi tillsammans kan finna en lösning på konflikten i Transniestrien och att de ryska trupperna dras tillbaka från Moldavien och Georgien.
Vi måste i huvudsak se framåt i våra relationer men vi har en lång gemensam historia, tidvis blodig och traumatisk. För att kunna gå framåt är det viktigt att kunna lägga det förflutna bakom sig. Därför bör arkiven från andra världskriget i såväl Europa som Ryssland öppnas och Ryssland bör erkänna ockupationen av de baltiska staterna och de övergrepp som begicks av Sovjetunionen.
Herr Talman, möjligheten för oss att påverka utvecklingen i Ryssland är naturligtvis begränsad men just därför är det oerhört viktigt att aldrig backa från de värden som EU-samarbetet baseras på och göra detta klart för vår stora granne. EU och Ryssland kan aldrig nå ett sant partnerskap om det inte bygger på försvaret av demokratin. Det ryska folket är inte behjälpta av att vi tiger i viktiga principfrågor. En sammanhållen strategi med ett gemensamt budskap i stället för enmansshower från enstaka ledare, är enda sättet att ha en trovärdig politik gentemot Ryssland.
Slutligen vill jag tacka sekretariatet för deras assistans och alla kollegor som har bidragit på ett konstruktivt sett till rapporten.
Tack herr talman