Tal i Europaparlamentet 9 april 2003
Cecilia Malmström
Europaparlamentariker (fp)
Utvidgningen
Herr talman!
Detta är i sanning en historisk dag. Jag känner mig stolt över att få stå här i kammaren vid det högtidliga tillfälle då vi röstar för att tio nya länder bjuds in som medlemmar i vår europeiska gemenskap.
Det är en historisk dag för Europa. För första gången enar vi nästan hela kontinenten på fredlig väg, med avtal, kompromisser och fördrag - inte med krig och erövringar.
Det är en historisk dag för Europaparlamentet som så länge har drivit på och stött hela utvidgningsprocessen. Vi går från 15 till 25 medlemsländer, från 626 till 732 ledamöter. Om bara om en månad får vi en första försmak av hur detta skall gå, när våra kommande kolleger då kommer hit som observatörer.
Det är en historisk dag även för den liberala gruppen. Vi har varit lidelsefullt engagerade i utvidgningen. Vi började redan för tre år sedan bjuda in blivande kolleger som "virtuella ledamöter" för att de skulle få lära känna vårt arbete här i parlamentet. Kanske är vi den enda grupp i parlamentet som enhälligt röstar ett kraftfullt ja till samtliga tio länder, vilket jag är mycket stolt över. Vi är glada över att välkomna våra vänner som kolleger och för att tillsammans med dem kunna arbeta för en bättre framtid för Europas medborgare.
Ett enat Europa ger oss oerhörda möjligheter att arbeta för fred, stabilitet och demokrati på hela kontinenten, att bekämpa miljöförstöring och gränsöverskridande brottslighet och att öka välfärden för alla våra medborgare. De nya länderna kommer att bidra med nya friska ögon och idéer för att förbättra samarbetet, ge det ny dynamik. Dessutom kommer konventet att ge oss en konstitution inom de institutionella ramarna för att göra detta.
Trots att det inledningsvis kan bli lite kaotiskt, kommer det ur detta att komma något väldigt gott, bara vi har tålamod. En berömd svensk dikt heter "Kaos är granne med Gud", och det passar bra i dag. EU kommer att vara inne i en konstant utvidgningsprocess under många år. Det är därför lika bra att vi vänjer oss.
Naturligtvis är vi, i likhet med andra kolleger, bekymrade över detta debacle när det gäller hur rådet hanterade budgeten och det interinstitutionella avtalet. Jag vill tacka kollegerna som har gjort det möjligt att finna en lösning. Men detta har aldrig kunnat användas som argument för att rösta nej till kandidatländerna. Även om vi beklagar att vi i Europa inte har kunnat enas om en gemensam linje vad gäller Irakkrisen, hade det varit djupt omoraliskt att hålla kandidatländernas medborgare gisslan för vad deras regeringar har gjort eller sagt. Hur kan vi begära att kandidatländerna ställer upp på en EU-linje när det inte finns någon EU-linje?
Trots att vi alla röstar ja i dag är vi inte okritiska. Det återstår en del problem och brister i kandidatländerna, t.ex. vad gäller respekten för minoriteter och kampen mot korruption. Detta lyfte kommissionsledamot Vanheugen fram. Vi beklagar också djupt att det inte var möjligt att nå en överenskommelse om Cypern, så att en enad ö hade kunnat bli medlem. Vi förutsätter att alla kandidatländer använder den tid som återstår fram till fullt medlemskap till att arbeta med att förbättra rättssäkerheten, med minoritetsskyddet, kampen mot korruptionen, miljöfrågorna samt att ansträngningar görs för att bekämpa den omfattande människohandeln.
Efter utvidgningen räknar vi med att det kommer att finnas mekanismer som vakar över att alla medlemsländer, nya som gamla, följer och respekterar de värden som EU står för. Liberaler kommer aldrig att vara tysta varhelst det begås övergrepp mot mänskliga rättigheter och rättsstaten!