Publicerad i Göteborgs-Posten 19/12 2008
Aktiv dödshjälp kan devalvera människans värde
Sedan en majoritet i Statens medicinsk-etiska råd (SMER) föreslagit att möjligheten ska öppnas för läkare att skriva ut mediciner som avslutar en patients liv har diskussionen om aktiv dödshjälp tagit fart. Hur vi säkerställer att människor får god vård och ett värdigt slut på livet är en angelägen diskussion men vi menar att det finns mycket starka skäl mot att legalisera aktiv dödshjälp.
Kan föreställa oss
Visst kan de flesta av oss föreställa oss en situation, åtminstone teoretiskt, då vi inte längre vill fortsätta leva. För den som har en dödlig sjukdom och upplever ett stort lidande kan det mest humana verka vara att få hjälp att dö. I takt med att patienter i vården fått en allt större rätt att påverka sin sjukvård kan det också verka rimligt att en svårt sjuk människa kan påverka sin död. För oss som utgår från individens rätt att själv styra sitt liv kan slagordet rätt till sin död också låta logiskt.
Argument emot
Men detta till trots finns det flera starka skäl för att folkpartiet liberalerna tagit ställning mot aktiv dödshjälp.
- Det begås alltid misstag. Förespråkarna för olika former av aktiv dödshjälp verkar ofta glömma bort att det i alla system begås misstag. Läkarens diagnos kan vara fel och patientens vilja kan missförstås. Problemet med just aktiv dödshjälp är att misstagen får så ödesdigra konsekvenser. Den som vill införa aktiv dödshjälp måste faktiskt utgå ifrån att systemet medför att patienter som inte innerst inne ville dö kommer att få hjälp att avsluta sitt liv.
- Risk att vi hamnar på ett sluttande plan. SMER och andra som förespråkar någon form av aktiv dödshjälp försöker omgärda systemet med en rad säkerhetsfaktorer.
I Schweiz och Nederländerna där läkarassisterat självmord är tillåtet har ett vanligt skäl för att vilja dö blivit att en sjuk person inte vill ligga anhöriga till last. Ett sådant skäl för att få hjälp att dö accepteras av mycket få dödshjälpsförespråkare - eutanasi ska endast vara tillåten vid vissa sjukdomstillstånd och vid svåra smärtor. Men logiken i det resonemanget haltar. Om jag har rätt till min död så borde jag väl kunna ha rätt till att få hjälp att dö oavsett skäl för min vilja. Risken är stor att vi genom att öppna för att tillåta dödshjälp i vissa specifika situationer hamnar på ett sluttande plan där rätten att dö inte kan begränsas till vissa väldigt speciella fall.
- Människovärdet kan devalveras. Grunden för ett humanistiskt samhälle är att varje människa är unik och att en människas liv är okränkbart. Om vi öppnar för aktiv dödshjälp säger vi som lagstiftare att vid vissa tillstånd är livet inte värt att leva. För den som tror sig vilja dö när hon eller han har en viss sjukdom kanske det inte är något stort problem. Men för den som befinner sig i en liknande situation och inte vill dö är signalen som samhället då kommer att sända att ditt liv är så hemskt att du kan få hjälp att avsluta det. Ett införande av aktiv dödshjälp kan därmed leda till att människovärdet urholkas eftersom signalvärdet blir att somligas liv inte anses värda att leva.
Sjukvårdspersonalens roll
Utöver dessa för oss avgörande skäl mot att öppna för att tillåta aktiv dödshjälp bör vi också fundera över läkarens roll. Den som arbetar i sjukvården har som huvuduppgift att bota sjukdomar och ytterst rädda liv. Vad händer om vi öppnar för att läkare inte bara ska rädda liv utan också hjälpa till att släcka liv.
Även om ett system med aktiv dödshjälp skulle bygga på att det är frivilligt för en läkare att skriva ut en dödlig dos till en patient innebär det en avgörande förändring av läkarens roll. Det skulle innebära en kraftig förändring av läkaretiken och kan medföra att människor tappar förtroende för sjukvården.
Bota och lindra
Vi vill slå fast att läkarvetenskapens uppgift är att bota och därefter att lindra. Den palliativa vården har en stor och viktig uppgift att göra människors sista tid i livet så smärtfri och så god som möjligt. Många patienter och anhöriga kan berätta om hur fint och värdigt detta sker runt om i vårt land, i människors egna bostäder, på hospice, vårdboenden och på sjukhus.
När man inte kan bota kan man nästan alltid lindra och bidra till en god livskvalitet ända till livets sista stund.
Ett värdigt slut
Samhället har självklart ett ansvar för att se till att människors döende blir värdigt. En svårt sjuk människa har, och ska ha, möjligheten att säga nej till behandling och livsuppehållande verksamhet.
Så kallad passiv dödshjälp är redan i dag tillåten. När en människa inte längre vill ha behandling ska sjukvården respektera den viljan och i stället inrikta sin kraft på att ge så god smärtlindring och ett så värdigt slut som det någonsin är möjligt.
Här behöver samhället förstärka sina insatser. Även vid passiv dödshjälp ställs läkare och anhöriga ibland inför svåra etiska val, men att avstå från att ge vård är väsenskilt från att på ett eller annat sätt aktivt avsluta en människas liv.
Erik Ullenhag, partisekreterare (fp)
Cecilia Wigström, riksdagsledamot (fp) Göteborg
Cecilia Wikström, riksdagsledamot (fp) Uppsala