Krönika i Tidningen NU 26 november 2009
En poet som EU-president
Nu har Europa fått sitt ledande team: den belgiske premiärministern Herman Van Rompuy och den brittiska labours lady Ashton. Utnämningarna kändes överraskande, för det har ju spekulerats om helt andra namn under hösten. Men jag hoppas och tror att det blir bra. Van Rompuy är en mycket populär ledare för sitt land och mycket uppskattad här i Belgien. Dessutom är han poet, vilket naturligtvis gläder mig extra mycket, som den kulturpolitiker jag är och alltid kommer att vara.
Den som ägnar sig åt poesi är per definition en människa som tänker innan man agerar. Kanske är det detta reflekterande sinne som varit Van Rompuys styrka som ledare för Belgien, där slitningarna mellan valloner och flamländare är mycket stora. Rubrikerna här säger: Europa vinner, men Belgien förlorar på utnämningen. Som EU-president kommer det att vara avgörande att kunna ena 27 medlemsstaters ibland mycket motstridiga viljor och lösa motsättningar.
Om Lady Catherine Ashton vet jag inte så mycket, men det gläder mig att hon är positiv till Turkiet som EU-medlem, vilket Van Rompuy, åtminstone tidigare, varit skeptisk till. Hon har varit kommissionär i två år och har inte så tung politisk erfarenhet från sitt land, hon har aldrig ställt upp i ett val eller haft någon tung ministerpost. Men vi ska komma ihåg att Storbritannien ofta står nära Sveriges uppfattningar i frågor som frihandel, minskat jordbruksstöd och fortsatt utvidgning, som alla är viktiga frågor för EU under kommande dagar. Förhoppningsvis kan hennes utnämning också bidra till att göra Storbritannien mer EU-vänligt, för det behövs.
Lissabonfördraget kommer på plats redan om några dagar, den 1 december. När ni läser detta har vi redan röstat om det i Strasbourg. Nu väntar alla med spänning på att se hur arbetet i parlamentet kommer att förändras. För mig som ny ledamot känns det naturligtvis bra att det finns samsyn och det framstår som obegripligt att man ältat och bråkat om ett modernt fördrag under nästan tio år.
Under många år har behovet att finna nya arbetsformer varit i fokus, diskussionerna har varit intensiva och många har jobbat hårt för att EU ska bli effektivare och agera samstämmigt och med kraft också på den internationella arenan. Men Rom byggdes ju inte på en dag - inte EU heller.
+ Att Cecilia är föreslagen som ny svensk kommissionär!
- Flyttcirkusen till Strasbourg...