Publicerad i EnköpingsPosten 8 mars 2010
Kvinnodagen borde inte behövas
Kvinnans rättigheter är inte enbart en jämställdhetsfråga, utan faktiskt en fråga om människans grundläggande rättigheter. Tyvärr är dessa inte säkrade idag varken i Sverige, i Europa, eller i världen.
Sverige utmålas ofta som ett föregångsland när det gäller jämställdhet. Men enligt siffror från EU-kommissionen tjänar kvinnor i Sverige fortfarande cirka 17 procent mindre än män, en siffra som ligger ganska nära EU:s genomsnitt. Visst har vi i Sverige varit bra på att arbeta med jämställdhet, men att vi skulle vara bäst i klassen är inget annat än en illusion. Det finns många EU-länder som har mindre löneskillnader mellan män och kvinnor än Sverige, till exempel Belgien som ligger på 9 procent.
På många håll i Europa är situationen ännu sämre. Är man till exempel kvinna och rom är diskrimineringen trefaldig. Trots FN-konventioner och EU-resolutioner fortsätter förföljelsen av romer. I ordförandelandet Spanien utsätts den romska befolkningen av djupt rotade fördomar och systematisk diskriminering. De utestängs från arbetsmarknaden, nekas bostäder och utesluts från utbildningssystemet. Av de kvinnliga intagna i spanska fängelser finns det cirka tjugo gånger fler romska kvinnor än av majoritetsbefolkningen.
Diskrimineringen av romer är ett gammalt och känt problem men det uppstår hela tiden nya problem som måste bekämpas. Jag ser med förfäran på de internationella sexturismparadis som dyker upp, det senaste är Libanon. Här är prostitution officiellt förbjudet. Säljer man sex riskerar man fängelse. Samtidigt gynnar staten prostitutionen genom att upprätta särskilda regler för anställning av utländska kvinnor. Kvinnorna tillåts resa in på artistvisum för att "uppträda" på klubbar och bordeller och många av dem är helt omedvetna om att de förväntas sälja sex. Genom hot och utpressning håller hallickar kvinnorna kvar på bordellerna. Eftersom de befinner sig olagligt i landet har de ingen möjlighet att be myndigheterna om hjälp.
Jag har under en följd av år i samband med internationella kvinnodagen uttryckt som min mening att det är ett stort misslyckande att dagen fortfarande behövs för att synliggöra kvinnor runt om i världen. I år tvingas jag konstatera att detta faktum kvarstår.
Dock vill jag understryka att blygsamma förbättringar och förändringar skett under det senaste året. I Sverige har vi under Folkpartiets ledning slagit samman de tidigare diskrimineringsmyndigheterna till den nya Diskrimineringsombudsmannen och sett en ny diskrimineringslag träda i kraft. Den nya och sammanhållande lagstiftningen ger förstärkt skydd mot diskriminering och innefattar diskriminering mot bland annat kön, etnicitet, religion, handikapp och sexuell läggning.
På EU-nivå har man skapat en plattform för den romska minoritetens integrering, med syftet att förenkla integrering av den romska minoriteten i både europeisk och nationell lagstiftning. I februari antog Europaparlamentet ett betänkande som bland annat betonar att en kvinna måste tillåtas att ha kontroll över sina egna sexuella och reproduktiva rättigheter, och att man som kvinna enkelt ska ha tillgång till preventivmedel och abort. Spanien, som tog över EU-ordförandeskapet i januari, har satt frågan om att bekämpa könsbaserat våld högt på dagordningen. Jämställdhets-frågor som lika villkor på arbetsmarknaden i form av lika lön och en jämnare fördelning av kvinnor och män på topposter kommer också att prioriteras i EU:s arbete under våren.
Vi européer har relativt sett kommit långt vad gäller mänskliga rättigheter och kvinnans ställning och vi måste därför gå i täten för kampen för ökad jämställdhet och en rättvis värld. Övergrepp mot kvinnor i Sverige, Europa och världen kommer inte att försvinna över en natt. Det mödosamma arbetet för kvinnors rättigheter går vidare. Som Europaparlamentariker kommer jag att fortsätta att göra vad jag kan för att visa att kampen för kvinnors rättigheter i grunden är att föra kampen om mänskliga rättigheter och fundamentala friheter.
Cecilia Wikström (FP)
Europaparlamentariker