Krönika i Tidningen NU 14 januari 2010
Nytt år, nya möjligheter
Julledigheten var välbehövlig. Härligt att tillbringa ett par veckor hemma i Uppsala tillsammans med barnen, släkt och goda vänner, nästan helt utan förpliktelser. Nu är jag tillbaka i Bryssel, där de nya kommissionärerna frågas ut denna vecka. Det svenska ordförandeskapet är över och kan sammanfattas som mycket lyckat. Att vi ledde EU under den dramatiska hösten kom att betyda mycket för parlamentet. Stockholmsprogrammet, Irlands ja och undertecknandet i Prag av Lissabonfördraget var några viktiga milstolpar. Nu har vi en permanent ordförande för rådet, Herman van Rompuy, som tillsammans med det spanska ordförandeskapet ska leda EU.
Min gissning är att det politiska arbetet under våren kommer att fokuseras på att bemästra den ekonomiska krisen, bekämpa arbetslösheten och att ta fram en ny tillväxtstrategi för Europa. Spanien är ju det första landet som leder EU under Lissabonfördraget, det känns spännande.
Umgänget mellan människor, som har en hel del med kultur att göra, ser olika ut hemma och här i Bryssel. På morgonen är det trångt i hissen som tar mig upp till kontoret på tionde våningen, men det hindrar inte att man säger God morgon och önskar varandra en trevlig dag. Det är trevligt tycker jag och försökte leende med ett "God morgon" i en icke så fullproppad kontorshiss i Stockholm under mellandagarna. Folk tittade storögt och mumlade lite tveksamt ett svar på min tillönskan om en trevlig dag när jag klev ur. Tänk så olika det är! Men nog tror jag att vi alla skulle må lite bättre om vi talade, åtminstone lite, med varandra.
Den politiska kulturen är också olika i riksdagen och här i EP. I riksdagen gäller blockpolitiken och är man i opposition så går man till jobbet med inställningen att klaga på regeringens beslut, är man i majoritet så ska man försvara regeringens beslut och absolut inte tänka annorlunda. Här går man till jobbet varje dag med inställningen: hur ska vi idag bäst komma överens? Om någon föreslår något vettigt så stöttar man det, annars inte. Vi arbetar pragmatiskt, vilket jag uppskattar.
För övrigt kan jag berätta att barnen i Parc Leopold i Bryssel åker på precis likadana stjärtlappar som barnen i Slottsbacken i Uppsala, lika jublande glada över snön!
+ Att en kaffemaskin nu är inhandlad och i bruk på kontoret!
- Den ihållande kylan...