Krönika i Tidningen NU 1 oktober 2009
Räds inte kulturen KD!
De senaste dagarna har ett par märkliga debatter rasat. Bägge har initierats av KD. Det är sorgligt att vi människor kommit att reducerats till köksbordssittande, fästingplockande och flintasteksgrillande varelser. För sådana är vi ju inte!
Människan är sammansatt och livet komplicerat. Därför ska man inte förenkla och trivialisera vare sig människan eller det samhälle hon lever i. Det är min slutsats efter att jag om och om igen läst Göran Hägglunds famösa artikel.
Det är vällovligt att han vill föra upp kulturen på den politiska agendan. Det har jag själv gjort, men med helt andra utgångspunkter. Får fyraprocentsspöket framkalla vilka primitiva utspel som helst? Man tar sig för pannan.
Så påstår han att kultureliten äger ett tolkningsföreträde i samhället. Ursäkta? Regeringen, där Hägglund är minister, utgör det innersta maktcentrat. Ändå tycks han se sig själv som en underkuvad individ som ansätts av "kultureliten".
Jag tror att det kan leda till en märklig samhällssyn och en unken människosyn att tala om människor och om samhället som Hägglund gör. Han talar om oss människor som objekt, manipulerade av en odefinierad kulturelit. För mig är det självklart så att vi är alla agerande, ansvarstagande subjekt som skapar framtid för oss själva och för samhället.
Jag vet att Hägglund är en hygglig karl, kan inte fatta att han låtit sig luras att göra ett så enfaldigt utspel. Vilka är hans rådgivare? Partisekreteraren kanske, fast jag trodde att han tagit time out efter sitt Anka- kvackande utspel. (Men det handlade såvitt jag förstår om sympatier för den kvinna som menar att män som byter blöjor är patetiska, att kvinnor existerar för att se snygga ut för män och att det är OK att slå sina barn.)
Frågan om den farliga "kultureliten"s tyranni förblir obesvarad. Varför måste man, enligt Hägglund, gilla tavlor med älgar eller solnedgångar? Vad är det för farligt med modern konst? Varför gå till storms mot hårt arbetande kritiker och journalister som ägnar sig åt kulturbevakning? Fattar han inte att det inte är märkligare för somliga av oss att följa kultursidorna än det är för andra att läsa sportbilagan? Det är någonting ruttet i den svenska staten. Den Hamletparafrasen skulle nog till och med Hägglund kunna identifiera.
+ Att Europaparlamentet höjt rösten mot morallagen i Litauen
- Att 11 av EUs 27 medlemsstater fortfarande tillåter barnaga