Publicerad i GP 22/1 2009
Tala klarspråk om fri abort
Det är inte länge sedan som hälsa och rättigheter kopplade till sexualitet och graviditet erkändes som mänskliga rättigheter. Motståndet är starkt, även i Europa. Vi kan inte acceptera att kvinnors fundamentala rättigheter ignoreras och avfärdas av EU:s medlemsländer.
I mitten av oktober ankrade organisationen Women on Waves sin flytande abortklink utanför Spaniens kust för att erbjuda spanska kvinnor säkra aborter. Aktionen möttes av massiva protester. Ungefär samtidigt bekräftade påve Benedictus XVI i ett officiellt uttalande att den inflytelserika katolska kyrkans kompakta motstånd mot preventivmedel kvarstår.
Vi kräver inte en gemensam abortlagstiftning i EU men det är akut att tre avgörande perspektivförskjutningar i synen på abort sker inom unionen:
1) Fri abort är en mänsklig rättighet - inte en hälsofråga.
2) Abortfrågan är en global angelägenhet - inte en nationell.
3) Ge kampen för fri abort samma status som avskaffande av annat globalt kvinnoförtryck.
Förödande konsekvenser
Tidigare i år misslyckades EU:s medlemsstater att enas om en gemensam uppfattning om kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter vid FN:s kvinnokommission. Abortfientliga länder som Polen, Irland och Malta satte krokben.
Europas politiska oenighet får i förlängningen förödande konsekvenser. Fler kvinnor, och deras nyfödda barn, avlider i samband med komplikationer vid graviditeter och förlossningar varje år än i sjukdomar som aids, tuberkulos och malaria - tillsammans. Varje timme dör åtta kvinnor i sviterna efter osäkra aborter. Mödradödligheten är en humanitär katastrof som pågår i det tysta. EU, världens största biståndsgivare, får inte vända bort blicken.
På den europeiska hemmaplanen nekas EU-medborgare fortfarande rätten att bestämma över sina kroppar. Inom unionen betraktas abort som en folkhälsofråga och sorterar under subsidiaritetsprincipen.
EU måste pressa regeringarna
Kvinnor som saknar tillgång till fria, lagliga och säkra aborter i EU-länder som Polen, Malta, Irland kan inte längre ignoreras. Regeringarna i dessa medlemsstater måste pressas av EU. Unionen har mandat att arbeta mot könsdiskriminering och verka för jämställdhet.
När en stat hindrar en kvinna från att delta i arbetslivet och politiken är det en kränkning av hennes mänskliga rättigheter. Att nekas valet mellan att fullfölja eller avsluta en graviditet innebär det. Det händer dagligen i den europeiska unionen som ska vara en vakthund för de mänskliga rättigheterna.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, UNHRC, slagit fast att om en kvinna nekas möjlighet till abort så är det ett brott mot mänskliga rättigheter. Europadomstolen för mänskliga rättigheter fällde 2007 Polen för kränkning av en kvinnas privatliv när hon vägrades abort trots att graviditeten innebar hälsofara. USA:s högsta domstol betraktar, sedan fallet Roe mot Wade, abort som en del av den skyddade rätten till privatliv. I USA, där abortmotståndet är starkt, tvingas motvilliga delstater i underkasta sig den federala makten.
Tillgången till preventivmedel, mödrahälsovård och ytterst lagliga, fria och säkra aborter är en ödesfråga för världens kvinnor. I det allra mest intima ligger nyckeln till flera globala utmaningar - kampen mot världsfattigdom och mödradödlighet.
Jämställdhet inom och utanför EU kan aldrig uppnås utan att kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter garanteras. Sverige har en unik chans under vårt ordförandeskap i EU 2009 att lyfta denna fråga. Om EU vill uppfattas som ett modernt projekt som menar allvar med att skapa en rättvis värld måste unionen tala klartext om kvinnors rätt till abort.
Maria Leissner, tidigare partiledare (fp)
Cecilia Wikström, kandidat till Europaparlamentet och riksdagsledamot (fp)
Birgitta Ohlsson, ordf Liberala Kvinnor och riksdagsledamot (fp)