Marocko framhålls ofta som ett positivt exempel i regionen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati. Landet styrs dock fortfarande av en enväldig kung och trots modesta löften om demokratiska reformer är yttrandefriheten begränsad och det förekommer rapporter om tortyr och övergrepp.
Marockos ockupation av Västsahara sker i strid med internationell rätt. Västsahariernas rätt till självständighet har fastslagits av såväl FN som Internationella domstolen i Haag. Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Västsahara är omfattande.
Tortyr, rättsvidriga fängslanden, försvinnanden av västsahariska aktivister och ständig polisövervakning är vardag i det ockuperade Västsahara. Sedan 1975 lever en stor del av den västsahariska befolkningen i tältläger i Algeriets öken. De väntar sedan 36 år på att kunna återvända till ett självständigt Västsahara.
Att Marocko trots detta ses som ett positivt exempel och ges förmånliga avtal med EU är således oacceptabelt. När EU nu ser över sin grannskapspolitik finns ett ypperligt tillfälle att lyfta frågan om Västsaharas framtid.
För att uppfylla sin strävan efter demokrati och mänskliga rättigheter i samarbetet med grannländerna måste EU göra sitt yttersta för att västsaharierna ska få den självständighet de har rätt till men väntat alltför länge på.
Villkoret för ett fortsatt samarbete med Marocko måste vara att Marocko respekterar folkrätten och häver sin ockupation.
MARITA ULVSKOG (S)
GÖRAN FÄRM (S)
ÅSA WESTLUND (S)
ANNA HEDH (S)
OLLE LUDVIGSSON (S)
OLLE SCHMIDT (FP)
CECILIA WIKSTRÖM (FP)
EVA-BRITT SVENSSON (V)
CARL SCHLYTER (MP)
LENA EK (C)