I begynnelsen var Ordet

Krönika, publicerad i NA den 7 december 2011 

I begynnelsen var Ordet. Och orden byggde språk som möjliggör kommunikation mellan människor. Ord har en förmåga att både upprätta och förgöra. Det finns ord som kan förminska, förinta och tillintetgöra en människa. Men det finns också ord och meningar som kan bära en människas liv och ge fäste och mål för alla hennes erfarenheter, upplevelser, känslor och drömmar. En poet söker ständigt efter dessa ord och meningar. En poet bär orden inom sig, men i poeten bor också den samlade tystnaden.

För några år sedan reste jag i Sverige kravet på en litterär kanon för den svenska skolan. Jag gjorde det av flera skäl. Upprepade undersökningar visar att dagens tonåringar läser allt mindre, allt långsammare och med en skrämmande dålig läsförståelse. Läsandets glädje och litteraturens inneboende kraft riskerar att aldrig nå dessa ungdomar. Av rättviseskäl drev jag därför frågan. Jag menade, och menar alltjämt, att rätten till god litteratur bör ges alla unga människor i skolan, som ju når alla barn och unga. Det får inte vara så att tillgången till litteratur enbart kommer dem till del vars föräldrar är läsande förebilder, utrustade med välfyllda bokhyllor.

Förra helgen tillbringade jag i Norrbotten, i Boden och Luleå. I ett sammanhang kom jag att tala med Birgit Munkhammar, en av de främsta kännarna av Eyvind Johnson, som ju föddes och växte upp i dessa trakter. När man läser hans Romanen om Olof inser man att hans livsresa har mycket att lära unga människor i alla tider. Han ville släcka sin bildningstörst, mätta sin hunger efter ett annat, rikare liv och finna en annan identitet. Att göra en klassresa från bruksmiljön i Norrbotten ända till nobelpriset i litteratur är naturligtvis få förunnat. Men att klä sina drömmar i ord och steg för steg förverkliga sitt livs chanser måste vara varje människas möjlighet, överallt och i varje tid. Jag skulle önska att dagens unga fick lära sig att söka sina svar på livets frågor med hjälp av riktigt god litteratur och låta sig inspireras av författare som Eyvind Johnson och årets nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer att göra sina vägval. Jag begär inte att de ska kunna redovisa detaljkunskap om deras litterära verk, inte heller att de ska behöva slita ont och göra uppoffringar som de. Men jag skulle önska att de åtminstone orkade läsa några av deras största verk, för att finna glädje, tröst, inspiration och hopp för sina egna liv.

Dessa dagar präglas i Sverige av en Nobel yra. I ett euforiskt glädjetillstånd firar vi Nobeldagen i lyckan över att Tomas Tranströmer förärats litteraturpriset. Själv fällde jag förläget en glädjetår när beskedet nådde mig under en tjänsteresa till det europeiska patentkontoret i München. Att klä verkligheten i ord gör ingen bättre än Tranströmer. Ofta, ofta tänker jag på en nyckelmening i Romanska bågar: Skäms inte över att du är människa. Var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv. Du blir aldrig färdig och det är som det skall. Att möta litteraturen genom Eyvind Johnson och poesin genom Tranströmer gör oss inte nödvändigtvis till bättre människor. Men det gör oss utan tvekan rikare och fyller oss med hopp.

Cecilia Wikström
Europaparlamentariker (FP)