Ett nytt skolår ska just till att börja. Runt om i Sverige ser många killar och tjejer fram emot att åter få träffa sina klasskamrater efter ett långt och härligt sommarlov. Men vi vet också att det här inte gäller för alla. För allt för många innebär starten på skolåret bara starten på eländet, på hoten och rädslan.

Mobbning såväl bland unga som gamla är knappast någon ny företeelse men den tar sig nya uttryck, särskilt bland våra unga. Den generation som nu går i grundskolan har vuxit upp med mobiltelefoner och internet som lika naturliga delar av tillvaron som böcker och TV var för oss som har några år på nacken. När sättet på vilket vi, och unga, kommunicerar förändrats är det bara logiskt att även baksidor som mobbning följer med och tar sig nya uttryck i bland annat nätmobbning.

De flesta vuxna har troligen hört talas om fenomenet men få har nog egentligen något riktigt grepp om vad det innebär eller hur vanligt det är. Ett fruktansvärt exempel som fick stor uppmärksamhet tack vare Uppdrag gransknings dokumentärer var fallet med en flicka i lilla byn Bjästa som utsatts för en våldtäkt men där rykten och förtal spreds mot den utsatta flickan i en hatkampanj på nätet som till slut tvingade henne att flytta från orten. Det finns tyvärr många fler exempel, den femtonårige killen som någon smygfilmade på skolans toalett för att sedan lägga ut filmen på internet eller de unga tjejer som startade en grupp på Facebook så att alla som sa sig hata en viss flicka i samma klass kunde gå med och visa det.

Enligt en studie från Medierådet från 2008 uppgav 18 procent av pojkarna och flickorna mellan 12 och 16 år att de blivit utsatta för kränkningar och hot via Internet, sms, msn, e-post eller chatt. Av 9–12 åringarna hade nio procent blivit utsatta för motsvarande kränkningar. Det är alltså inte tal om ett litet problem för några få utan om ett stort vardagsproblem för många av våra barn.

Som politiker mitt i en valrörelse är det lätt att vilja ge intrycket att några få politiska förslag kan lösa hela detta problem. Så är det självklart inte. Föräldrarnas roll är central och de regelförändringar som kan göras kan i bästa fall bidra till att mildra problemet. Men vi menar att det trots allt finns en hel del saker som kan göras för att börja komma till rätta med nätmobbningen och visa att vuxenvärlden inte accepterar det.

Ett viktigt steg vore att införa brottsrubriceringen digitalt ofredande som en modern brottsrubricering som skulle kunna innefatta ofredande genom spridning av nakenbilder eller kränkande bilder utan tillstånd och författande av kränkande och nedsättande omdömen om andra i en digital miljö i syfte att såra.

Det skulle även kunna inkludera att bilda eller delta i grupper på nätet som syftar till att kränka en annan person. Självklart måste en sådan lag utredas mycket noggrant innan den kan genomföras men det är tydligt att dagens lag om ofredande med sina referenser till att sätta krokben eller knuffa någon inte är anpassad till dagens verklighet.

Det är troligt att anonymiteten bidrar till att många är beredda att vräka ur sig vilka elakheter som helst via nätet eller annan form av elektronisk kommunikation. Det är därför också rimligt att ifrågasätta om det verkligen är rimligt att skydda denna anonymitet just vad gäller digitalt ofredande. Vi menar att det finns anledning att ge polis och åklagare möjlighet att begära ut de IP-adresser som ligger bakom digitalt ofredande, vilket är i princip omöjligt idag vid denna typ av kränkningar.

Vår förhoppning är att bara medvetenheten om att man inte har en rätt att anonymt kränka och såra andra genom Internet skulle kunna bidra till att minska nätmobbningen. Även skolan behöver stärka sina insatser. Jan Björklund (FP) har som utbildningsminister skapat den största satsningen mot mobbning i svenska skolor någonsin. Det är dags att det arbetet breddas och kompletteras genom att Skolverket får i uppdrag att förtydliga sina allmänna råd för att ge tydlig vägledning till skolor kring hur de ska tackla nätmobbning. Vi tycker också att det är självklart att alla skolor ska inkludera insatser mot nätmobbning i sin plan mot kränkande behandling.

Vår förhoppning är att dessa förslag kan bidra till att minska nätmobbningen så att fler elever efter ett långt sommarlov kan få känna en glädje snarare än fruktan över att det snart är dags att få träffa sina klasskamrater igen.

EVA EDWARDSSON (FP)

kandidat till Riksdagen från Uppsala

CECILIA WIKSTRÖM (FP)

europaparlamentariker, ledamot utskottet för medborgerliga fri och rättigheter