– Herr talman! Jag vill inleda med att tacka Roberta Angelilli för initiativet och tacka för svaret till kommissionsledamot Georgieva. Det här är en viktig debatt.
Ett hem att kalla sitt eget, en familj som skyddar en, som värmer och värnar ett skört litet barn är något som väldigt många barn runtom i Europa idag saknar. Det är en dröm för de barn som växer upp på institutioner.
Vi måste alla nu göra vårt yttersta för att föräldralösa eller övergivna barn inte ska behöva växa upp på barnhem och andra institutioner utan i familjer där de får den ömhet som kan bära dem ända in i vuxenlivet, så att de blir hela vuxna och inte trasiga.
I våra medlemsstater har vi olika uppfattningar om vilka individer som kan utgöra en familj. Jag tror ändå att vi kan vara överens om att en familj kan se olika ut men att det är som är viktigast är att man möter barnet med kärlek och omsorg.
Jag hoppas att vi också kan enas kring hur viktigt samarbetet kring politiska strategier och instrument för internationella adoptioner är. Jag utgår från att kommissionen tar täten i det här arbetet. Jag ser också fram emot att tillsammans med kollegorna arbeta fram en gemensam resolution i den här frågan. I den mån vi kan bidra till att föra samman ett övergivet föräldralöst barn med en familj som längtar efter barn har vi bidragit med något mycket stort.
Låt oss också komma ihåg hur viktigt det är hur möter dessa våra minsta bröder och systrar. Om vi möter dem med kärlek ökar vi gryningsljuset på jorden. Det tror jag är en livsuppgift för alla, oaktat vilken roll vi har i samhället.
Tal i Europaparlamentet, Strasbourg, 17 januari 2011