Sälförbud kan leda till handelskrig

Säl jagas över stora delar av världen. På en del håll, som i Sverige och Finland, bedrivs jakten på ett acceptabelt sätt och syftar till att skydda fisket. På andra håll, som i Kanada och i Arktis, bedrivs storskalig jakt med grymma metoder. Jakten sker under svåra omständigheter, där jägarna under tidspress skall döda så många sälar som möjligt. Ett resultat är att sälarna flås levande eller klubbas ihjäl. Detta är ett helt oanständigt sätt att bedriva jakt på och måste stoppas.

I en debattartikel i Sydsvenskan (13.2) argumenterar Carl Schlyter (MP) för ett förbud mot handel med sälprodukter. Vi menar att det inte är rätt väg att gå. För det första är det inget som säger att ett handelsförbud skulle förhindra att sälar fortsatte att dödas på ett oanständigt sätt, då de över stora delar av världen skulle komma att bli betraktade enbart som skadedjur. För det andra skulle skyddsjakten i Sverige och Finland förbjudas vilket skulle skada fisket i Östersjön. Eftersom gråsälsstammen i våra vatten vuxit till sig de senaste åren vore detta särskilt olyckligt. Även den sälforskning som sker i samband med jakten skulle bli lidande. För det tredje skulle Kanada fortfarande kunna sälja sälprodukter på lönsamma marknader i sitt eget land, Ryssland och Japan.

Utöver detta är det högst oklart om handelsförbudet skulle vara förenligt med de regler som världshandelsorganisationen WTO satt upp och som samtliga EU-länder skrivit under. Flera länder inom unionen har redan infört ett förbud mot sälprodukter. Detta utgör ett handelshinder på EU:s inre marknad. Kanada å sin sida har svarat med klagomål inom ramarna för WTO-samarbetet. Ett förbud på EU-nivå skulle alltså kunna leda till ett handelskrig mellan Kanada och EU, vilket vore mycket olyckligt i den rådande lågkonjunkturen.

För att komma tillrätta med den brutala kanadensiska säljakten menar vi att det finns två förslag som är bättre än ett handelsförbud. Det ena, som just nu diskuteras i parlamentet, är ett märknings- och etiketteringssystem av sälprodukter. På så sätt får konsumenterna information om produktens ursprung och vilka metoder som använts vid jakten och kan själva ta ställning till om produkten bör köpas eller ej.

Vi tror på konsumentmakt för att komma tillrätta med den grymma slakt som bedrivs i vissa delar av världen. Om jakten skett med hjälp av acceptabla metoder visas det i etikettens färg. Konsumenten kan då påverka vilka jaktmetoder som används. Ett annat förslag värt att nämnas är förhandlingar inom WTO:s ramar för att få fram ett internationellt avtal om moraliskt acceptabla metoder för säljakt.

I Kanada bedriver inuitsamhällena traditionell självhushållsjakt på säl. Jakten ingår i deras kulturarv och är också en viktig inkomstkälla. Att skydda ursprungskulturerna, som bär på ovärderliga kunskaper om miljö och natur, är oerhört viktigt för oss. Därför menar vi att inuiternas jakt särskilt bör skyddas genom att det på etiketten kan anges att sälprodukten kommer från denna typ av jakt.

Ett förbud som slår undantagslöst mot all form av säljakt är knappast önskvärt. Låt oss istället finna en väg framåt där vi stoppar grym och oanständig säljakt, där konsumenten ges makt att själv fatta välinformerade beslut och där vi undviker ett handelskrig med Kanada.

OLLE SCHMIDT

MARIT PAULSEN