Tillbaka till Bryssel för att ändra jordbrukspolitiken

När Europaparlamentet får inflytande över jordbrukspolitiken, så drabbas jag av intensiv lust att göra något. Kanske slutfölja det jag en gång började med. Eller rättare sagt – att göra sådant som inte var möjligt under min förra period i parlamentet.

Om jag får äran att komma tillbaka till Europaparlamentet vill jag sitta i Jordbruksutskottet. Där kommer jag att arbeta för ett helt nytt tänkande, en helt ny syn på jordbrukspolitiken och på landsbygdens roll i det stora globala systemet.

Jordbrukspolitiken är intimt sammankopplad med klimatfrågan. 40 procent av dagens växthusgaser kommer från matproduktionen. Jag är övertygad om att jord- och skogsbruket är näringar som relativt snabbt skulle kunna bli helt fossilfria. Till och med konstgödseln som anklagas för att kräva mycket olja, kan redan med dagens teknik tillverkas med el från vindkraft eller biogas.

EU.s gemensamma jordbrukspolitik med subventioner, exportstöd och skyddstullar gör att fattiga länder översvämmas av billiga jordbruksprodukter från Europa, samtidigt som deras egen produktion går på knäna. Jag kommer därför att jobba för att samtliga EU:s produktionsstöd inom jordbruket ska fasas ut och vara avskaffade 2015. Vi måste också slopa alla handelshinder, både inom jordbruket och på andra områden. På så sätt kan vi ge fattiga människor på andra kontinenter en chans att konkurrera på den europeiska marknaden. Frihandel är den bästa vägen ur fattigdom.

En avreglering av jordbruksproduktionen frigör stora summor från EU:s budget. De kan satsas på t ex forskning och infrastruktur, som verkligen behövs nu i finanskrisens tid.

En ny syn på jordbrukspolitiken handlar också om att vi alla måste hjälpas åt att betala priset för att rena vår planet. Det finns ingen marknad där man kan sälja våtmarker, porlande bäckar och lummiga buskage i odlingslandskapet. Men de utgör livets egna reningsverk, som vi alla är beroende av. Vi måste därför bort ifrån att bara titta på jord- och skogsbrukets produktion. Vi måste lära oss förstå att det är landsbygdens ekologiska system som ska vara planetens njurar och lever.

Att ändra EU:s jordbrukspolitik är kanske lite som att försöka flytta Alperna med en tesked. Men jag är beredd att anta utmaningen, att åka ner med min tesked och börja gräva. Kanske blir det inte en tunnel, men några rispor i berget ska jag nog kunna åstadkomma.

Marit Paulsen