Dimander talar om att vi måste vänta på att de svenska försöken blir slutförda, att det måste säkerställas att inget galtluktande kött når konsumenterna och man inte kan veta om vaccinet fungerar under svenska förhållanden. Men så stor skillnad är det inte på en svensk och en australiensisk eller en schweizisk gris. Att vaccinet fungerar i Sverige och i andra länder är sedan länge bevisat. Det är också bevisat, bland annat av svenska forskare vid SLU redan 2008, att vaccinerade grisar har bättre foderanvändning och större köttmängd än kastrerade. Dessutom överlever fler av de vaccinerade grisarna till slaktåldern. Det vore märkligt om inte dessa faktorer kunde kompensera vaccinkostnaden i Sverige, på samma sätt som i andra länder som börjat vaccinera. Det är bra med de svenska försöken, men vi kan redan nu börja arbeta proaktivt för att komma vidare så snabbt som möjligt med en konstruktiv lösning – så vi inte halkar efter andra EU-länder som redan startat vaccinanvändning.
Dimander talar om att svensk grisuppfödning är i kris, och antyder att vaccinationsdebatten skulle förvärra den krisen. Vi tror tvärt om – vaccination mot galtlukt är en del av lösningen, inte en del av problemet. Men då måste alla aktörer dra åt samma håll och inte ägna sig åt att förhala processen. Vi har tillräckligt med fakta för att börja vaccinera. Bara viljan finns. Vaccination kanske inte är den enklaste metoden att använda för alla grisbönder, men ge åtminstone dem som är intresserade en möjlighet att börja. Förtroendet för svensk grisproduktion skulle tjäna på det, liksom grisarnas välfärd.
Marit Paulsen
Johan Beck-Friis