Muséet hyser Europas största samling av dinosaurieskelett, bland annat en Tyrannosaurus Rex, och är mycket spännande för stora och små. Min farhåga är bara att besökarna ska börja betrakta Europaparlamentet som ett annex till muséet. Det finns ju ingen brist på dinosaurier här heller! Problemet är bara att de här har fått liv på nytt. Likt ett politiskt Jurassic Park vandrar de omkring på jakt efter lovliga byten. En del är lyckligtvis bara gräsätare, men vi har också en del blodtörstiga rackare som lurar i de mörka hörnen.
Det är egentligen en skrämmande jämförelse, för flera studier har visat att dinosauriernas huvuden till stor del var fyllda med luft! Fullt så illa ställt är det förstås inte med mig och mina kollegor här i huset, men nog finns det ganska många som längtar tillbaka. Kanske inte till tiden då dinosaurierna vandrade på jorden, men ändå en bra bit tillbaka, till 1700-talet ungefär. En andra upplysningsperiod skulle visserligen inte skada i dessa tider av "new age" och högerpopulism som ställer till det även inom politikens värld. Det finns väl risk för att även Europaparlamentet skulle drabbas av personer som rentav ifrågasätter Darwins utvecklingslära eller som vägrar att tro på forskning och framsteg - på köpet med ett olyckligt "stuprörstänkande"!
Mitt emellan dinosaurieskelett och virtuella guidningar sitter vi folkvalda, klämda mellan forntid och framtid, och gör vårt bästa för att rädda världen. Vi tvingas ibland kryssa mellan stora förståsigpåsaurier och jagvetbästopoder för att ta oss fram till förhandlingsborden, men nog borde väl t o m en tant med käpp till slut kunna tämja ett par klumpiga urtidsmonster? Historisk kunskap innebär väl inte att man tror att framtiden finns i backspegeln? Man kan ju, som bekant, inte bromsa sig ur en uppförsbacke. Med de orden önskar jag er en riktigt skön sommar.
Marit Paulsen, Europaparlamentariker (FP)