Alldeles intill hotellet stod en ensam, fastkedjad ko och betade lite förstrött i skuggan av ett olivträd. På tomten bredvid strosade en handfull hönor omkring, och på ett stort berg vandrade stora grupper med till synes vilda getter. Allt detta inramat av fallfärdiga eller aldrig färdigbyggda hotellkomplex, närmast obefintliga trottoarer och högar med sopor intill rostiga skrotbilar.
Jag förstår att detta för många av oss från ”landet lagom” nog uppfattas som mycket annorlunda, ja rentav exotiskt. Och visst måste det väl vara något märkligt med ett land där ordet för ”ja” uttalas ”nä”? Grekerna har uppenbarligen inte alla getterna hemma, skulle man kunna säga. Men vem har det?
Kanske är det på sin plats, såhär strax efter Europadagsfirandet, att erinra sig om hur lika och samtidigt olika vi alla ändå är. Många gårdar i till exempel Portugal, Italien och östra Polen är mindre än fem hektar, medan bönderna i till exempel östra Tyskland och Tjeckien har fått se sina gamla kommunistiska kolchoser omvandlade till rejäla storjordbruk – inte sällan ägda av personer från västeuropa.
Man tänker kanske närmast på Bulgariens landsbygd när man hör en sådan beskrivning av en grekisk ö. Men varför inte jämföra med norra Sverige? Även där har man ju problem med klimatet, må vara att det där handlar om kyla och kort sommar och inte om värmeböljor och torka. Även där lider man av gleshets- och avståndsproblem och även där saknas i många fall den samhälleliga infrastruktur som krävs för att få de unga att stanna kvar i bygden, särskilt flickorna.
Jag har nyligen utsetts till liberalernas ansvarige för ett lagstiftningsärende om särskilda åtgärder inom jordbruket på de grekiska öarna. Jag åtog mig uppdraget just för att jag däri såg en möjlighet att lyfta fram den gemensamma och viktiga frågan om jordbruk och landsbygdsutveckling i områden med naturbetingade svårigheter. En sak har vi gemensamt: Generella regler ska följas av alla, annars skapar vi orättvis konkurrens. Det är därför rätt att Grekland nu tvingas betala tillbaka 2,5 miljarder kronor av sitt jordbruksstöd på grund av bristande kontroller.
Samtidigt måste vi ha en jordbrukspolitik som är både gemensam och, där så krävs, anpassad till de regionala förhållanden som råder. Vi är ju, som sagt, alla lika olika och ska inte dras över samma ryktborste. Även om vissa av oss inte har alla getterna hemma.
Marit Paulsen
Europaparlamentariker (FP)