Mateffektivitet är lika viktig som energieffektivitet

Publicerat i Allehanda, den 17 november 2011

Under det kommande året ska både EU:s långtidsbudget och gemensamma jordbrukspolitik för åren 2014-2020 debatteras och förhandlas fram. Det är dags för en svensk debatt som beaktar vilken verklighet som jorden och mänskligheten befinner sig i just nu – och hur denna verklighet kan komma att se ut 2020. Var befinner sig Sverige? Europa? Världen?
 
Enligt tidigare siffror beräknade FAO att världens matproduktion behöver öka med 70 procent fram till 2050, då vi skulle vara nio miljarder människor på jorden. Detta visade sig vara baserat på en redig felräkning, eftersom vi blev 7 miljarder människor på jorden redan den 31 oktober innevarande år, och kommer kanske öka till 11 miljarder år 2050. Detta för med sig väldiga utmaningar.
 
Om den största utmaningen är svälten, så är den näst största klimatförändringarna – där det kan tas för givet att utsläppen av växthusgaser kommer att öka – befolkningen, transportbehoven och levnadsstandarden ökar.

Den tredje livsavgörande utmaningen vi står inför är rent vatten.
 
Det är inte bara vårt färskvatten och grundvatten som är i fara, utan även de landnära delarna av världshaven utsätts för kraftig övergödning som vi sett i vår Östersjö.

Det fjärde problemet är den kommande bristen på fosfater. Ett problem som ännu kanske bara är synligt för få – inget som vi i den stora allmänheten ännu upptäckt. Vi bryter fosfat ur bergen, gödslar våra åkrar, använder det i disk och tvättmedel, sköljer ut i vatten och hav – där de livsnödvändiga fosfaterna förvandlas till regelrätt livsfarliga ämnen.

Dessa problem är nära sammanlänkande och det är också lösningen på dem. Det är nämligen i kombinationen av alla dessa problem – vart och ett av dem avgörande för om våra barn och barnbarn ska ha en levande planet – som jord- och skogsbruk måste ses som en självklar del av lösningen. Det är därför glädjande att Folkpartiets landsmöte nyligen så entydigt anammade denna helhetssyn.

Blunda – och tänk ett par sekunder: år efter år efter år transporteras miljoner efter miljoner ton mat från åker och lagård in till tätbefolkade områden och städer. Om vi vill bygga ett hållbart samhälle, så är detta att bygga ett fullt fungerande kretslopp mellan stad och land, mellan jorden och matbordet, sannolikt den allra viktigaste länken.

Vi måste alltså öka matproduktionen med minst 70 procent – på mindre areal, med mindre vatten, utan växtnäringsläckage, färre och ofarligare kemikalier – samtidigt som vi måste skapa en oerhörd effektiv livsmedelskedja – idag slängs och förstörs minst en tredjedel av all mat. Vi kommer aldrig att klara försörjningen om vi behåller den nuvarande ineffektiviteten i vår livsmedelskedja.

Marit Paulsen (FP), europaparlamentariker