Vi har nu gått i väntans tider i två år, och ännu dröjer de konkreta lagförslagen från EU-kommissionens sida. Men vi har inte suttit och rullat tummarna för det! Tvärtom har Europaparlamentet vid två tillfällen tagit initiativet att framföra sin samlade ståndpunkt. Och jag kan inte låta bli att le en smula när jag ser hur den stora oljetankern sakteliga har börjat ändra kurs och hur mina visioner snart, trots allt, kanske kan bli verklighet.
Det har varit en spännande resa hittills. Jag har njutit av att se hur mina kollegor har svängt från att från ha ställt sig helt frågande till den tokiga tanten från norr, till att nu med iver kämpa för de idéer som jag med en dåres envishet fört fram, även om de nu kallar dem för sina egna. Det bjuder jag så gärna på, bara jobbet blir gjort! Det har känts som att gräva en tunnel med en tesked, men tydligen ger det resultat.
Redan förra året förde jag fram idén om att bönderna ska få betalt för vad de gör, inte för vad de äger. Den principen har fått Europaparlamentets helhjärtade stöd, och även EU-kommissionen är nu inriktad på att begränsa stödet till "aktiva bönder". Varken prins Charles eller Nestlé gör sig därför besväret i framtiden.
Jag har även betonat sambandet mellan jordbruket och klimatet, och att dagens stödsystem bör ersättas av ett system där vi köper miljötjänster av bönderna. Maten ska ju betalas i butiken, inte på skattsedeln! Även den idén har fått gehör, och det senaste dokumentet från Europaparlamentet talar sig varmt för att bönderna ska betalas för de "kollektiva nyttigheter" som de producerar och som marknaden inte betalar dem för.
Flitiga läsare av min krönika har säkert noterat den uppgivenhet som jag känt i ett jordbruksutskott som saknat både verklighetsinsikt och visioner. Men nu verkar det som att något är på väg att ändras även där: Nyligen godtog man rentav att bönderna inte borde vara beroende av bidrag för att uppnå en skälig levnadsstandard!
Dagens jordbrukspolitik kan till slut komma att "ersättas" med en matpolitik, vi har ju en växande, svältande befolkning att mätta, och en miljöpolitik. Men nya utmaningar väntar: Ett jordbruk som blir självförsörjande på hållbar energi och det livsviktiga kretsloppet mellan stad och land, för att nämna några. Grävandet och gnagandet med teskeden går således vidare.
Marit Paulsen, Europaparlamentariker (FP)