Bakgrunden till diskussionen är att EU:s finansieringsform är onödigt tillkrånglad och inte nog transparent. Medlemsavgifterna beräknas på EU-ländernas momsintäkter och bruttonationalinkomst. Vissa medlemsländer har dessutom rabattpå sina medlemsavgifter. För en vanlig EU-medborgare är det mycket svårt att få en överblick över vilka pengar som faktiskt går till EU och hur.
Man talar därför om möjligheten till egna medel till EU – en finansieringsreform för att i vissa fall minska på mellanhänderna när EU:s inkomster går in i budgeten. Det finns flera avgifter som skulle kunna tas in på europeisk nivå mer effektivt än att varje medlemsstat samlar in dem och skickar vidare! Ett exempel är avgifter från handeln med utsläppsrätter.
Låt oss då titta på farhågorna med det hela. För det första, att egna medel till EU ofta slarvigt kallas för ”EU-skatt”. Men det handlar inte om någon inkomstskatt som EU skulle ta ut från sina medborgare. Det handlar inte om någon europeisk skattemyndighet, ingen maktförskjutning till Bryssel. Vetorätten över budgeten ligger ju kvar hos medlemsstaterna och Europaparlamentet – det vill säga hos de folkvalda, det vill säga hos medborgarnas representanter.
För det andra, många talar om att detta blir alltför dyrt – ”man vet ju hur EU är, de vill bara ha mer pengar”. Men det handlar absolut inte om en ytterligare skattebörda att lägga på de bidrag som idag betalas in till EU-budgeten. Det handlar om att delar av de belopp som redan idag utgör EU:s inkomster skulle kunna ta en lite enklare väg in i budgeten. Samma och lika stora summor pengar – eller mindre om parlamentet och rådet så bestämmer – men via en enklare och öppnare process. Det kan inte nog understrykas: det handlar inte om mer pengar till EU.
Vi som sitter i Europaparlamentet har att förvalta väljarnas förtroende. Vår linje är den som står i Folkpartiets partiprogram: budgetramarna gäller. En föreslagen ny utgiftspost måste matchas av motsvarande besparing. Detta är att ta ansvar.
Budgeten är inte något som finns för sin egen skull – den finns för att vi i Europa har enats om att vi i vissa frågor kan göra mer gemensamt än var och en för sig. Men det finansieringssystem vi har idag är inte försvarbart ur demokratisk synpunkt. Därför tycker vi att denna föreslagna finansieringsreform inte är så helt åt skogen. Den har till och med en hel del fördelar. Vi önskar att man kunde få tala om dem sakligt utan att genast hamna i domedagsprofetior och skräckscenarion.
Marit Paulsen
Olle Schmidt
Cecilia Wikström