Vi behöver, genom dialog, nå fram till ett kompromissbeslut för att uppnå en hållbar vargstam. EU:s art- och habitatdirektiv, och målen om biologisk mångfald, är givetvis oerhört viktiga att uppfylla. Lika viktig är dock tryggheten för lokalbefolkningen i de områden, särskilt Dalarna och Värmland, som förutom vargen bor med våra andra stora rovdjur såsom björnen, lodjuret och järven. Vi hade ju liknande problem, och liknande opinion, kring björnen på 1980-talet.
Folket i dessa områden måste få rätt att försvara sig och de störande individerna bland rovdjuren måste kunna tas bort. Därför är regeringens utökade möjligheter till skyddsjakt på problemvargar, eller rentav grupper av vargar, ett nödvändigt inslag i en kompromiss. Det är ju ytterst en fråga om att uppnå en balans mellan, å ena sidan, en genetisk mångfald och tillräckligt många vargar, och å andra sidan se till lokalsamhällets rätt till ett fungerande vardagsliv.
Det återstår dock att se om regeringens beslut att tillfälligt stoppa licensjakten kommer att vara tillräckligt för att blidka Bryssel. Jag har därför på eget initiativ tagit kontakt med den ansvarige EU-kommissionären, Janez Potočnik Jag hoppas hos honom kunna ”sälja in” en idé om en skyddsjakt som är fungerande för lokalbefolkningen, som bevarar tillräckligt många exemplar av arten och som skapar en tillräckligt stor genetisk variation.
Men jag tänker framförallt förklara att EU-kommissionens stelbenta agerande endast kommer att resultera i en, enda sak: en utökad organiserad tjuvjakt som inte gagnar någon – allra minst vargen.
Marit Paulsen (FP), Europaparlamentariker