Utvidgningen, miljöfrågorna, djurskyddet och solidariteten med utvecklingsländerna kräver en rejäl förändring av EU:s jordbrukspolitik. Förvisso är en sådan på gång och lika förvisso behövs långa och mjuka övergångstider för att inte fullständigt slå ut de olika ländernas landsbygder, men förändringarna är ofrånkomliga.
Europas marknad måste öppnas upp för handel med omvärlden. Ökad frihandel gagnar hela världen, framförallt u-länderna. Stängda marknader hindrar deras utveckling. Europas bönder måste tillåtas vara verksamma på världsmarknaden. När tillgången till världsmarknaden ökar, ökar också möjligheterna för bönderna. Självklart ger frihandel fördelar för oss som konsumenter. Men som konsumenter måste vi ha rätten att fritt välja våra varor. Vi måste därför vara stentuffa i kraven på korrekt märkning.
Europas jordbruk producerar inte bara livsmedelsråvaror, utan ochså sådant som landskap och biologisk mångfald. Europas mångskiftande landskap är format av den jordbrukande människan genom tusentals år. Större delen av vår biologiska mångfald är resultatet av samspelet mellan bonden och naturen.
Mångfalden är vi moraliskt skyldiga att bevara, landskapet är en grundläggande faktor i vårt privata och nationella kulturarv. Dessa fakta skapar rejäla konflikter mellan ekonomisk effektivitet och bevarande som måste lösas på det politiska planet.