Marit arbetade för säkrare och sundare livsmedel i EU. Hennes ambition var att driva frågan om en gemensam europeisk livsmedelspolicy i Europaparlamentet, som gjorde det möjligt för människor att känna trygghet med vad de åt– oavsett om de befann sig på Algarvekusten i Portugal eller i finska Karelen.
Dioxinskandalen i Belgien och fallen med galna ko-sjukan i bland annat England, Danmark, Spanien, Nederländerna och Tyskland visade att behovet av en gemensam livsmedelspolitik i EU var nödvändig. Ett gammalt krav från Marits sida var ett totalstopp för användning av kadaver som ingrediens i kött- och benmjöl. Hon ville också få slut på "kannibalismen" inom utfodringen av djur.
EU behövde ett gemensamt regelverk för kontroll av livsmedel. De lokala inspektörerna måste ha ett starkt regelverk bakom ryggen. Men efterlevnaden av kontrollen ska ske lokalt, regionalt och nationellt. För att kunna garantera att den nationella kontrollen alltid fyller de uppställda kraven måste det ske en kontroll av kontrollanterna. Det svenska livsmedelsverket fungerar mycket bra och ska inte ersättas med något centralstyrt livsmedelsverk på EU-nivå. Däremot behövs det en europeisk livsmedelsmyndighet som ska kunna göra "flygande" kontroller, d v s kunna agera inom ett medlemsland, både för att kontrollera livsmedelssäkerheten i sig men även för att kontrollera hur den nationella myndigheten sköter sina åligganden.
Ett strikt och fullständigt säkerhetssystem som är lika för alla producenter i alla led i livsmedelskedjan inom hela unionen skapar inga handelshinder och ingen skillnad i konkurrenskraften mellan företagen – alla får samma basförutsättningar. Och alla behåller sin frihet att konkurrera med smak, form och traditioner. Så ska vi lyckas att bevara Europas rika mångfald – utan att göra avkall på det självklara kravet på säker mat.