Artikel i Kristianstadsbladet 2004-03-24
Olle Schmidt:
Aldrig mer!
Det finns en reva i Europa. En djup, sårig och smärtsam reva som slitit upp gränser och inbillade sanningar i nationalismens förtecken, men som mer än något annat skadat miljontals människor i form av förlorade familjemedlemmar och sedan länge begravda drömmar om fred. Krigen på Balkan har påverkat mer än dess eget folk - livsödena som Slobodan Milosevic och hans lakejer tog i sina händer och gjorde som de behagade med är många, med den gemensamma innebörden att de inte hade behövt inträffa. Nu, ett decennium efter det att krigen rasade i Kroatien, Bosnien, Kosova och Serbien där en kvarts miljon människor miste sina liv, står Balkans bödlar äntligen inför rätta, rannsakade av, om inte sina egna samveten, så i alla fall det internationella samfundet.
Men revan delar fortfarande Balkan-regionen i sårfyllda landskap. Kosovas framtida ställning som fortsatt FN-protektorat eller självständig nation är fortfarande oviss. Ohyggligheterna i Kosovo den senaste veckan visar hur bräcklig freden är.
Serbiens demokrati är i efterfaserna av Milosevics regim fortfarande skranglig och dess system härjat av korruption; ja, folken i hela konstellationen som tidigare var känt som Jugoslaviska federationen lever i dag i ett trångmålsvakuum där varken kraft eller intresse finns för självrannsakning av händelserna under krigen.
Konsekvensen är att demokratin och utvecklingen stagnerat, ty så länge viljan saknas, själva insikten om att viljan ens saknas och behövs, finns ingen bättring i sikt.
Om detta skriver författaren Slavenka Drakulic i sin nya bok "Inte en fluga förnär - Krigsförbrytare inför rätta" (Norstedts) mycket och bra. Det är ett viktigt dokument som slår fast det som vid detta laget borde vara tydligt: tanken på och själva existensen av den Europeiska Unionen behövs. Hade det inte funnits hade det behövts uppfinnas. Samarbetet, den gemensamma viljan om trygghet och balans, inte bara inom själva unionen utan på hela vår kontinent och även i världen i övrigt, blir viktigare och viktigare. I synnerhet blir det uppenbart när man tittar på våra framtida utmaningar. Frågor om miljö, internationell kriminalitet och säkerhetspolitik kan inte längre hanteras utan att det handlar om gemensamma lösningar.
Hade EU funnits i nuvarande form vid tidigt 1990-tal, då Balkan-situationen blev allt mer akut, är jag övertygad om att vi med gemensamma europeiska insatser kunnat lyckats undvika de otaliga såren vi fortfarande försöker vårda. Efter det passiva agerandet i Kosova 1999, då istället NATO-insatser avsatte Milosevic fån makten och förhindrade en större katastrof, har insikten om att EU måste ta sitt ansvar blivit allt djupare.
I framtiden kommer vi bli allt mer beroende av gemensamma insatser för att hindra mänskliga tragedier från att inträffa. Ett sådant agerande bör ske i samklang med USA och NATO. Tiden då revor kunde slitas upp utan att bemötas med kraft och övertygelse är över. Så länge EU utvecklas och stärks, har vi en större chans än på många andra platser i världen att fortsätta leva fria från krig och förföljelse.
Tio år efter Balkankriget besökte jag Bosnien.
Minnet av de mänskliga resterna från en massgrav uppradade i ett industrilager utanför Sanski Most bär jag ständigt med mig.
De 500 människokropparna visade att ett svagt EU räddar inga liv.
Aldrig mer!
Olle Schmidt
EU-parlamentariker (fp)