Bättre valrörelse än 2004

Så var det klart! De arton svenska EP-ledamöterna är utsedda med en option på två till om irländarna röstar rätt.

De sista personkryssen är räknade och precis som 1999 blev Marit Paulsen den stora kryssdrottningen. Hon har en enastående förmåga att inge förtroende. De som tvivlade på hennes kapacitet har bara att ge en oförbehållsam eloge åt "Tanten från Malung".

Det var en helt annan sinnesstämning i vårt land denna vår jämfört med våren 2004, då ett knappt år efter euromisslyckandet. Det är därför ingen tillfällighet att det går riktigt illa för gnällspikspartierna, vänstern och junilistan.

Det är heller ingen sinkadus att det går bra för de partier som har ett tydligt budskap och som inte ägnar för mycket tid åt inrikespolitik, Folkpartiet såklart, men också Miljöpartiet med sin nyvunna EU-vänlighet. Här har moderaterna och socialdemokraterna en del att fundera över. Nog fanns det en nationell ton - om än i varierande grad - i båda partiernas valplattform.

Den stora sensationen är givetvis Piratpartiet. Deras framgång kan ses på olika sätt. Ett sätt att se på saken är att eftersom valet inte anses vara så viktigt väljer vi att lägga vår röst på ett enfrågeparti. Ett annat är att se Piratpartiets framgång som en rejäl smocka mot övriga partiers oförståelse (ointresse) över vad som händer inom de nya sociala medierna och frågor om integritet, rättssäkerhet, yttrandefrihet och tillgänglighet. Jag tror att det handlar om det sistnämnda.

I övrigt har debatten till stor del dominerats av klimatet och finanskrisen. Frågor som nu diskuteras i varje hem, påverkar oss alla och kräver gränsöverskridande lösningar.

I och med att klimatpaketet röstades igenom i parlamentet i vintras visar man att EU är att räkna med när det kommer till ambitiöst klimatarbete.

Finanskrisen är även den global och gränsöverskridande på ett sätt som 90-talskrisen inte var. Krisen under 90-talet var till mångt och mycket en inhemsk kris medan nuvarande finanskris till stor del är importerad. Svaren på finanskrisen är därför inte nationella utan problemen måste lösas på ett europeiskt och globalt plan. Det gav oss folkpartister också en möjlighet att tala om eurons styrka, något som helt klart gick hem.

Valrörelsen var både längre och intensivare än 2004. Att de viktigaste frågorna för väljarna var riktiga Europafrågor och att media skärpte sitt intresse mot slutet har gjort debatten bättre och valrörelsen roligare än tidigare. Har Sverige och svenskarna kanske blivit "EU-mogna"?